I huvudet på amerikaner

Publicerad 2013-11-14 06:13:39 i Host family,

Jag blev inspirerad av Clara (www.claris.blo.gg) att göra ett inlägg med det intressantaste amerikaner har sagt och frågat mig som svensk. Jag tänker däremot inte stjäla idén rakt av för det har jag hört är en dålig idé som bloggare, även om man frågar snällt innan, så jag lägger även till min egna kategori av personlig av awkwardness.
 
Några saker personer har sagt/frågat mig är (till deras försvar låter kanske vissa saker mer konstiga än andra när jag skriver ner det såhär utan sammanhang):
So do people in Sweden speak English or what? Det är inte lätt när det är svårt.
Do you have, like a refrigerator? Nej, vi förvarar våra skjutna isbjörnar mellan isblock.
Do you have a lot of black people in Sweden? (det här var inte taget ur sammanhang)
Do you ski in Sweden? Or wait, is that Switzerland? Jag brukar vara diplomatisk och säga att de låter väldigt lika. Båda ligger ju faktiskt i Europa, då blir det ju lite knepigt.
Do you have, like, police? Nej, vi löser konflikter  IKEA möbel utan beskrivning.
Do you have oranges in Sweden? *asgarv* Andrea frågade om äpplen också och jag avled typ! Vi har fortsatt att skämta och hon pekar på popcorn eller vatten etc. och frågar om det finns i Sverige xD (Kbry)
Do you have McDonalds? Ha ha.
Is Sweden a coutry?  Jag bara: 'No, it's a Sunday club.' Hon visste inte var Sverige ligger och då förklarade jag var Skandinavien ligger, det blev lite för mycket information. Jag sa att Skandinavinen var ett namn på ett geografisk område och inte ett land, ungefär som the West Indies, men det visste hon inte heller vart det låg så det bidrog bara till förvirringen.
 
Lite annat: Skolbussarnas frånvaron i Sverige förbryllar många alla. Varenda en jag pratat med har även blivit väldigt förvånade när jag säger att vi inte utövar sporter med skolan utan bara i klubbar. Andrea undrade om vi i Sverige går till gymmet ofta, och jag bara YES! 
 
3 gånger Ida Eriksson betett sig lika smidigt som en åttioåring på Power Yogan:    
 
Första dagen Chessa kommit hem bjöd hon över en kompis som på riktigt frågade "Do people speak English in England?" På riktigt. Oh my god. Jag önskar jag hade spelat in det, så att jag kan kolla på det när jag får dåligt betyg på ett prov. Till hennes försvar frågade hon sedan om de pratade brittiska istället. I alla fall, då tänkte jag vara lite rolig och sa "Well Andrew asked me the first day if we spoke English in Sweden." Sen blev det en spänd tystnad när de bara kollade på mig båda två tills jag lamt tillade. "Cause we speak Swedish in Sweden." Herregud. Jag avlider. För att citera De Vet Du: Shit vad pin!      
 
Första lektionen i Physics, som jag nu hoppat av, skulle vi säga vad vi trodde fysik var. Jag vet inte riktigt vad jag skulle säga ens på svenska. Jag såg vart den här kursen var på väg och hade ingen plan på att öppna munnen under resten av lektionen. Då var tjejen jag pratat med innan omtänksam och ville få utbytesstudenten involverad. Great. Jag kollade ner på mitt papper, och såg att det mesta redan var sagt, men sa något om the Laws of nature. Det tyckte jag ändå lät ganska smart och trodde att det gått över förväntan, men det hade det tydligen inte gjort alls. Läraren plockade fram sitt mest medlidelsefulla-fejkar-lättsamhets ansikte och sa att det kanske inte översätts så bra till engelska. Jag trodde verkligen att jag hört det på kunskapskanalen och blev jete led-sen. Det värsta med den här historien är att hon hade fel. Om man söker på wikipedia får man upp att Laws of Nature kan mena en Physical law. Det är till och med första förslaget! That's right, prova hur bra det översätts till engelska! 
 
En lektion ville en lärare att jag med min oändliga europeiska kunskap skulle säga bensinpriset i Europa... ... ... För det första har inte Europa ett kollektivt bensinpris (Alla land är inte ens med i EU så vem skulle bestämma det, påven?), för det andra ville hon ha det i euro (??) och för det tredje har jag inte den blekaste aningen vad bensinpriset är hemma(???). När jag försöker föreställa mig en skylt från Statoil sviker min hjärna mig och kommer bara ihåg den gången för typ 5 år sedan när pappa kommenterade en trasig skylt vi åkte förbi som visade 99.99. Jag löste det på bästa sätt, genom att tveka tills hon gav mig ett förslag och sedan höja det priset med 20 cent, så att det skulle låta som om viste vad jag pratade om.
 
ETA: Det här inlägget har legat i mitt utkast i två månader, så det mesta är taget från de första veckorna. Ny stad och värdfamilj gör att det känns lite konstigt att publicera det nu, men jag är ganska konstig överlag så egentligen följer jag bara trenden.

Homecoming

Publicerad 2013-11-02 06:34:00 i Host family,

Jag har aldrig varit med om en dag som börjat så kaos och blivit så fantastisk. Hela morgonen visste jag inte var jag skulle vara och fixa mig, men sedan fick jag ett sms från min lagkamrat Andrea som gjorde dagen till den bästa sedan jag kommit till Amerika. Hon hämtade genast upp mig för att sedan locka hår, noppa ögonbryn, sminka ögon och måla tånaglar. Hela förfixet avslutades den obligatoriska fotograferingen. Nej, fy vad kul det var!
 
 
 
Äntligen en outfitbild! Här med Andreas syster Annika (halvkändis sedan tidigare fån när hon posade med ett litet äpple) som blev supertaggad när jag nämnde bloggen. Hon blev inte lika taggad av att hennes storsamling kom med i bilden och ville att jag skulle klippa bort det. Jag sa kanske.
Min danska lunchkompis Mathilde i sin fina vita klänning. Henne kan jag tacka för så mycket, ibland har man tur när utbytesstudenter blir placerade. Håret mitt har jag ingen närbild på men det blev två flätor som sitter ihop där bak med en sådan där klämma med diamantlikande stenar på sig. Å så lockar på det såklart.
Enda bilden inifrån själva dansen. Jag skulle säga att det var över 200 pers på dansgolvet som alla dansade på amerikanskt vis. Det är svårt att förklara men om svensk stil är hög, med händer i luften och hoppande, är amerkansk stil låg. Det är mycket gungande och rörelser som liknar någon som sätter sig på en stol upprepade gånger.
 
Jag såg inte något twerkande men det fanns gott om osexig grinding och tillfälliga "dansringar" eller vad de kallas när man gör ett stort hål i sillburken. Hursomhelst var det svinkult och jag dansade på bra. That's right, dansade. På riktigt. Jag lovar. Det var till och med en kille som frågade mig om jag ville dansa med honom, när jag var på dangolvet! Då gjorde jag ju något rätt i alla fall, även om jag sa nej eftersom jag starkt misstänkte att grinding skulle vara med i bilden.
 
De allra flesta tjejerna hade korta och tjata klänningar. Jag tror inte jag såg en enda person med klänning ner till golvet, förutom några som hade likande design som jag med längre bakdel. Innan jag åkte diskuterade jag och Karin vad jag skulle packa med mig. Vi hade roligt åt min minikorta svarta sx klänning som jag köpte på New Yorker får två år sedan och hade på mig senaste gången i provhyttten. I mitt huvud spelades Halloweenscenen från Mean Girls "I'm a Mouse, duh!" men jag handen på hjärtat så hade det inte varit något konsingt om jag haft på mig den.
 
Några låtar som spelades var: Applause, Berzerk, Shots, Like A G6, In the Ayer och en alldeles för lång Harlem Shake.
 
Största skillnaden från vår bal i nian tyckte jag var att det inte fanns några tilltugg. Du kunde få vatten, i utbyte mot en dollar alltså. Jag antar att Seniorsen som får pengarna från hela kalaset vill skära ner på onödiga kostnader. Därför beslutade vi som stannat kvar att åka till Friendly´s för en (11.99 dollars) late night snack. Det kändes extra rebelliskt eftersom de två andra från dansen egentligen skulle åkt hem till en annan tjej så fort den var slut. Vi var helt cray-cray, lemme tell ya!
Här är min Heintz 57 burger, lite tilltufsad eftersom jag vana trogen satte gaffeln i den innan jag hann bli påmind att ta kort. Försvinnande god var den för att citera en gammal fin svensk folkvisa.
Min glace (i fint sällskap) som ingick i menyn. Cookie dough och vattenmelon-glass med jordgubbar blev avslutningen. Lite onajs att de inte säger om de inte har riktiga jordgubbar, eftersom det fanns andra goda smaker som topping annars, men mitt humör var så bra att det inte gjorde något. Kvittot var dock av hel annan kaliber, inte tänkte jag på att det skulle sluta på lite över 15 dollar (med deras tax och tip). Betala era anställda själva och ge mig priset jag ska betala på menyn! Det var en tråkig mening att sluta på, här får ni en annan: Giraffer kan tvätta sina öron med tungan.

Spirit week Dag 5 'blue & white day' + peprally

Publicerad 2013-11-01 04:34:22 i Host family,

Sista dagen av bästa/värsta veckan på året. Helt och hållet beroende på vem man frågar. Vissa lärare får nytt liv och är nästan lika engagerade som eleverna själva [läs: min oceanology lärare] medan andra tycker att klädseln ska reflektera ens position som lärare, även denna vecka. Jag tycker bäst om de lärare här som bryr sig om kläder så mycket att de varken klär upp eller ut sig.
 
Det får bli ganska många bilder idag eftersom jag själv behöver något för att friska -fiska- upp minnet. Jag tänker inte ens låtsas att jag råkar välja en matbild istället för outfit-bild den här gången. Inte för att jag var ful utan för att 1. Jag såg inte så speciell ut förutom att mina kläder var blå och vita, och 2. Mitt i det lokala yrvädret som skapas kring mig varje morgon fanns det inte något bra tillfälle att kalla fram sin inre modell. Sedan bytte jag kläder till matchstället under pep rallyt och efter det var det uppladdning inför matchen som gällde. Således anser jag att eventuell skuld inte är blablabla osv. Nu kör vi bara igång tycker jag.
Caféterian med allt pynt och övertydliga budskap om att de yngre eleverna är något oönskade just detta datum.
Vi hade vanliga lektioner som slutade runt klockan ett men jag gjorde i princip ingenting alls av vikt unde rhela dagen. På mattelektionen satt jag bokstavligt talat med ipaden hela lektionen uutan att någon brydde sig. Resten av klassen var seniors och de tog mest kort med varandra och slogs med sina lasersvärd. Vad är sannorlikheten, jag hamnar på en skola där Senior-temat är Star Wars och så blir jag en Junior som inte ens får graduatea. The odds are not in my favor.
Bild från själva peprallyt. Alla varsitylag fick gå in genom den stora ingången när resten av skolan redan var där. Precis innan vi gick in sa tjejen bredvid mig. "I don't like this." Jag kände mig som en superstar backstage och ba "Why not?". Fem sekunder senare när vi gick ut på golvet förstod jag varför någon kanske skulle tacka nej till en Justin Bieber entré. Helt plötsligt var det som jag glömt bort hur man är en människa. Det kändes som jag gick knasigt, andningen blev halvt framtvingad och leendet, leendet ska vi inte ens gå in på. Det var cirkus, komplett med dansande björnar och eldsprutande lindansare, i min hjärna. Jag kunde för mitt liv inte ens titta normalt!
Förutom cheerleader dansen som de av någon anledning framförde två gånger -gjorde det hela kanske lite speciellt, men kan ändå inte mäta sig med förra året då de tappade en tjej som typ bröt foten inför hela skolan.- och en pinsam stafett som två tjejer från laget kom sist i var huvudnumret att bästa bannern skulle utses. Här har ni vinnaren där de inspirerats av Star Wars affischen från den äldsta filmen men gjort om Luke till en Bulldog. Det är tradition att Seniors brukar vinna, men jag tyckte ändå att de hade den bästa av de fyra.
Den välförtjänta andraplatsen gick föga förvånande till Junior bannern. De flesta av er som inte älskar Star Wars och äger en radio tycker nog att den här var snäppet vassare och jag kan se var in kommer ifrån, men det spelar ingen roll i high school världen. I alla fall inte när det bara är lärarna som röstar ;D
 
Dagens personliga favoriter: Det var lite svårare idag eftersom de flesta bara hade en massa färg och då ser många nästan likadana ut. Som tur var dök en ambitiös senior upp på mattelektionen utklädd till R2-D2. DEt kan inte varit bekvämt ett gå runt i den där enorma colaburken, men det finn bevisligen inte mycket man inte är villig att göra denna dag. En annan var en footballspelare som var utklädd till Darth Vader. Masken var till och med på, ända tills hans cheercaptain flickvän dök upp... Ja, ni kanske fattar varför jag inte lägger upp bilder.
 
Sedan var det ju den där matchen som inte gick enligt planen. Det är ingen bra idé att dra upp det igen, jag kommer bara att njkfdekalniocrek. Speciellt eftersom matchen blev så laddad, med deras klack som agerade eldare. Tackar så hemskt mycket för det. Det hade varit så tråkigt att åka dit och bara få spela fotboll.
Istället får ni en bild från den svinkalla Battle of the Bridge matchen mot South Portland som såg slutet av efter att skolbussen tagit oss hem från Biddeford. Vi vann ganska klart med ett par mål tror jag, om min frostskadade hjärna minns rätt. Hurra för oss eller något.
 

Kära dagbok

Publicerad 2013-10-26 05:46:00 i Host family,

25/10-13

Vi förlorade den där matchen jag berättade om och kommer därför inte att få spela några fler matcher. Jag orkar inte skriva i dig ikväll, hoppas det är okej. Det är definitivt dags att sova när man är så trött att man börjar ställa frågor till objekt. Den godaste av nätter tillönskas eder!

Spirit week Dag 4 'Decade day'

Publicerad 2013-10-25 04:42:46 i Host family,

Freshmen med brylcreme. Sophomores bärandes på Stop the Fighting plakat. Juniors med trevande hybridstilar(?) Seniors i neon, så mycket neon.
 
Det är en passande sammanfattning av min skoldag. Hittills tycker jag personligen att det här har varit den roligaste dagen. Jag var ju inte med när alla fick klä ut sig till vad de ville, så jag är ingen expert, men tror att det kan vara på grund av mångfalden i enigheten. Usch, det där lät som något en bitter 65-årig filmrecensent skulle skriva. Att det finns så många sätt att tolka en stil-era tycker jag helt enkelt är fascinerande. Låter det mer som en sjuttonåring, typ?
 
Pinsamt få bilder i dag också. Det är inte så enkelt att gå fram till en okänd axelvaddsmänniska och be dem säga cheese. (Där i hörnet kan ni se de (ö)kända populära high school människorna, från i princip vilken Hollywood film som helst. Här sedda i sin naturliga miljö vid set enda grupprojekt bordet som finns i salen.) Bjuder på en outfit bild i alla fall, är faktiskt riktigt stolt över hur bra det blev när jag fick improvisera med en halvtimme till bussen:
Jag vet, håret blev inte helt perfekt, men vad kan man förvänta sig när det inte fanns någon lock/platttång att ta till. Annars kan det här nog vara det bästa jag haft på mig, någonsin. Väldigt mig, om ni förstår vad jag menar.
 
Dagens personliga favoriter: Innan skolan började (tydligen är det alltid då jag ser mina favvisar), när jag satt i min vanliga korridor och käkade muffinsen, rullade två assköna discodaggare förbi med en radio i spelandes. Jag säger rullade eftersom de båda hade rullskridskor på sig. Att tjejen inte kunde åka på dem alls och såg ut som en glittrig nyfödd zebra förstärkte bara upplevelsen. Klockrent!
 
Den andra favoriten var en kille,  jag såg honom bara i förbigående mellan två lektioner, som var utklädd till soldat. Komplett med hjälm och allting. Kanske var det kontrasten (alla hippies och neonthights), kanske var det hans koncentrerade uttryck, men det fick mig att stanna upp. Det gick upp för mig att under 60-talet (och alla andra tal för den delen) var inte alla klädda i batikfärgat, vekligheten var att modet för många män var de kläder de fick av armén flygvapnet etc. Jag vet inte... Waah pappa, du har gjort mig till krigsnörd!
 
Viktiga musikrelaterade saker från idag:
  • Jag lyssnade på Livet enligt Rosas öppningsmusik To win my love idag under min study hall och gjorde en skakande upptäckt. Hela min uppväxt har jag gått runt och för full hals sjungit "Unsurviving disco show, spending all my days with yoo-uu!" när hon egentligen sjunger "I'm surviving this for sure"
  • Detsamma gäller för Abbas Lay all your love on me, trots att den sanningen gick upp för mig redan i åttan. I flera veckor efter att jag sett Mamma Mia The Movie gick jag runt och myste när jag tänkte på hur Sky sjöng "But now it isn't true, now everything is you". Ända tills jag fick reda på att han inte sa "you" utan "new". Mejkar lite mer sense men mycket mindre charmigt. Mindre stalkeraktigt också när man tänker på det.
  • Den 24 oktober är dagen som markerar då jag för första gången hörde You Make Me - Avicii i USA! Jag har inte spelat den för dem innan, det var del av ett experiment: hur lång tid det tar för vår musik att komma hit bort.

 
Imorgon är det både peprally och vår playoff match. Jag vet inte om jag ser fram emot det eller ser fram emot att det är över. Jag ska inte ljuga, jag känner lite ansvar/press att prestera imorgon. Extra mycket eftersom vi spelade mot dem i tisdags när vi förlorade och jag inte var på topp. Bort med de negativa tankarna, drick mycket vatten och fokusera på att ge precis allt imorgon. Göra en Friday Night Lights,soccer style.

Fullt ös medvetslös. Don't stop believing. We're all in this together. The family business. So say we all.

Spitit week Dag 3 'Costume day'

Publicerad 2013-10-24 03:09:05 i Host family,

 
Så kan det gå. Istället för att gå runt i skolan som en SWAT team person idag fick jag gå in i rollen som sängliggande sjukling med svår huvudvärk. Aldrig har det skådats ett mer inlevelsefullt  framträdande än när jag låg i sängen hela dagen med huvudet i en kudd-macka. Spektakulärt! Jag till och med luktar rollen eftersom jag kände mig lite konstig efter matchen och hoppade över att duscha direkt när jag kom hem. Tur att det inte finns lukt-datorer än eftersom jag sa att jag hädanefter skulle lägga upp selfies från spirit week.
Tadaa! Grunden i hela outfiten är den bekväma blå sport-bh:n som kikar fram vid det högra nyckelenet. Min tanke bakom underdelen var att det skulle vara street-casual, ledigt men samtidigt hurtigt. Underdelen lade jag lite extra tid på - jag bytte från matchtröjan till ett mer personligt statement i form av en sovtröja från mellanstadiet.
 
Dagens personliga favoriter:  Äta kycklingsoppa vid kl. ett och middag vid kl. halv sju, vilket är det enda jag har gjort fram tills nu. Förutom att leka död säl i sängen såklart.
 
En trevlig sak som har hänt idag är dock att jag fått veta att det mindre dåliga av två tråkigheter kommer att ske. Mot alla odds ska playoff matchen spelas på fredag kväll istället för på lördag. Jag missar alltså inte homecoming! Halleluja! Jag missar visserligen vår sista regular season footballmatch mot South Portland vilket suger lite det också, men en missad match kan jag ändå leva med. Speciellt när våra motståndare åter igen blir Biddeford på deras bebisplan. Nu ska vi visa dem "where the cabinet should stand".

Spirit week Dag 2 'Mainer Day'

Publicerad 2013-10-23 05:45:37 i Host family,

Som jag förutspådde tidigare förvandlades i princip hela Portland High till en jaktmark för dagen. Jag vet inte om deltagandet var högre idag än igår eller om det bara såg ut som det eftersom alla gick runt med orangea västar och kepsar. Kan någon förklara för mig igen varför man gör sig besvär att sätta på sig kamouflagekläder, som får en att likna en förmultnande lövhög, om man ändå förstör looken med lysorangea mössor? Jag menar, vi vet alla att älgar är ungefär lika smarta som de ser ut när de ragglar in i trafiken på deras taniga ben, men de måste väl ändå se skillnad på en lövhög och en neonfärgad hatt. Säkerheten först, men det här gör det lite väl säkert, för älgarna också.
 
Två frågor tar jag med mig: Är älgar färgblinda? Om Ja: Varför har man då inte orangeröda kamouflagefärgade mössor och västar, som människor men inte älgar kan se?
 
Värt att nämna är att alla inte var jägare. På min första lektion satt en röd hummer och i korridoren såg jag en skidåkare. Hon hade gått all in med skidglasögonen på och stavarna i högsta hugg. Om jag ska prata för mig själv hittade jag inga bra kläder när vi handlade i helgen, så det blev ett halvhjärtat försök till utklädnad med ett orange linne och en "plaid" skotskrutig skjorta, Winchester style.
 
Dagens personliga favoriter: Jag satt i korridoren i morse och åt helt fridfullt på min frukostmuffins när det plötsligt började låta *klops* *klops*. Jag slets ur morgonfriden och tittade upp. Där kom en okänd lärare gåendes med de otympligaste galoscher jag sett i hela mitt liv. Ungefär tolv *klops* senare, när hon passerade mig kommenterade hon faktiskt på deras höga ljudvolym, men som den svensken jag är fick jag bara ut mig ett litet ursäktande skratt. (Nej Ida, inte bra.) Fin stund var det i alla fall, mycket minnesvärd! Ja, och sedan var det ju den här killen:   
En ryggbild känns inte lika stalkaktigt, FBI kan inte identifiera folk baserat på deras hållning. Hoppas jag.
 
Idag var även dagen för vår sista regular season game. Vi spelade borta mot Biddeford som är tre plaster över oss i tabellen. Vilket skämt. Vi förlorade med 2-1 efter en tveksam straff emot oss när de blåste av vår målvakt. De spelade vårdslöst och det tvingade oss att gå in lika hårt/fult som dem eftersom vi spelade på en miniliten, miniliten (en halvmeter bredare än en footballplan och lika lång!), dålig gräsplan och hade svårt att spela oss ur alla situationer. FACK! Jag blir bara så arg av att tänka på det. Vi fick en frispark för hands bara någon meter utanför straffområdet när det var fem sekunder kvar, men de stannade inte klockan. De hade gjort det alla andra gånger eftersom de stannar tiden här istället för att köra med tillägstid, men nu hann vi inte ens lägga den. Och vi skulle fått en till frispark ca fem minuter tidigare på nästan samma plats när en tjej i deras lag armbågade en av våra tjejer i ansiktet. AAHH! nrcdmsbjkmqefndjskajkerfndcbjkmrfjedmujikm,re
+´w 
 
Djävlahelvetesfackingfack!!! Ursäkta mitt språk, men jag kan inte lugna ner mig. På grund av de här äckliga patetiska fula människorna och extermat svar domarinsats är vår slutspelsmatch nu planerad till lördag kväll. Det betyder att hela vårt lag missar homecoming. Hej American Dream, hejdå American Dream.

Spirit week Dag 1 'PJ Day'

Publicerad 2013-10-22 03:53:00 i Host family,

Don't act like I never told ya. Don't act like I never told ya
 
I femton minuter nu har jag tittat på ett tomt inlägg, och det har tagit mig ytterligare fem minuter att skriva slutet på den här meningen. Det krävdes att Spotify bytte till Kanyes Stronger för att jag skulle ta mig själv i kragen. Motivationen att skriva går upp och ner hela tiden Vågorna, Gustavsson!, speciellt när jag måste spotta ut ett inlägg varje 24 timmar. Så lite av en bergochdalbana blir det absolut men banne mig om jag ger mig under en av årets mest händelsefulla veckor för en high school elev.
 
Det går inte för sig, speciellt inte när dagen började så bra på skolbussen (Det är alla koola barn som åker bussen här och inte tvärtom. Pinkie swear typ.) att radion spelade Carry on - Fun.! Vilken flashback till Grönan när de spelade den låten live och hela publiken sjöng med. Klyschar lite nu och medger att jag saknar sommaren 2013. Aj, nu fick jag en sådan där minihjärtattack när det slog mig att det finns något mer "sommaren 2013". Inga fler minnen. För mig kommer det inte ens att finnas en Jul 2013, inte riktigt. Jag vill inte vara måsen som bajsar i ditt hår när du är 40 min från närmaste vattenklosett, men just nu känns det lika främmande som en långarmad T-rex att jag inte ska åka upp till Vemdalen under jullovet.
 
Fanta, nu skrev jag svinlångt om ingenting igen. Varför blandar jag alltid in massa konstiga djurliknelser som inte ens har något med ämnet att göra? Det enda som fattas nu är ett pirates citat. Problemet är bara att min hjärna redan har stängt ner 95% av aktiviteten, då är det inte alltid så himlans enkelt att prestera.
 
Var var vi nu då? Spirit week, så var det. Inte så mycket att säga. Det var kul, trots att jag kände mig obekväm i mina lånade pyjamasbyxor och hoddie. Inte najs outfit på mig. De flesta deltog ändå, så det var inte pinsamt eller så och det fanns mycket att distraheras av. De flesta tyckte jag hade på sig diverse pyjamasbyxor. Några hade matchande skjortor till, vissa slängde på en morgonrock över och de riktigt engagerade och vältränade (Nej, I wish) ville göra det mer realistiskt än så. Boxers och, i bästa fall, morgonrock kunde man gå förbi i korridoren.
 
De flesta från fotbollslaget sportade (Kan man säga så? Hjälp, Google vill bara sälja löparbyxor till mig!) sparkdräkt. Jag tänker inte säga onepiece eftersom de här var luddiga, hade morrhår på fötterna eller var leopardmöstrade. I vissa fall alla tre på samma gång. Alternativt så kan man göra som min Oceanology lärare som tog fel på dagarna och kom till skolan i en häxkjol som hon tvingades gå runt med hela dagen. Dock sa hon att den var väldigt bekväm och inte något skulle ha något emot att sova i.
 
Dagens personliga favoriter: En tjej hade en helfestlig babyblå "kostympyjamas" med badankor -jag har läst det här som badan-kor varje gång jag råkat titta på ordet!-  på sig och en annan var helt enkelt Ior. Det behöver knappast ytterligare förklaring. Förstaplatsen idag går dock till vem jag tror är vår skolvärd. Klockan 07:30 möttes jag i korridoren av en jäktandes kvinna med nattkläder, rosa morgonock fläktandes i fartvinden och som grädden på moset en papiljott inrullad i luggen! Hela situationen var så fint oplanerad att jag för en sekund nästan trodde att hon försovit sig och kom precis från sängen.
 
Haha, fail. Jag fick inte några bra bilder idag. Ville inte be en massa människor att strikea en pose och det kändes lite väl creeper att ta kort på någon i hens pyjamas för att lägga upp smygbilden på internet.
 
För er som är nyfikna: Nej, ni får inte se en bild på vad jag hade på mig. Jag har delat med mig av det mesta pinsamma här, men någonstans går gränsen. Jag hoppas att bli anställd någon gång i framtiden och jag är rädd att en sådan bild kan bidra till ett stort antal "Ring inte oss, vi ringer dig."

Spirit week shopping & Bonfire

Publicerad 2013-10-21 03:52:00 i Host family,

Kommande vecka är alltså spirit week. Veckan då alla tar fram sin school spirit och det är lika troligt att stöta på en mänsklig banan som Batman i korridoren. Jag vill inte vara den som ältar, men den här veckan om någon vecka skulle det vara perfekt att ha Jedikrafter. Då kan man ju komma dit i vadsomhelst, Hello Kitty haremsbyxor om man så vill. Skulle någon ge en problem är det bara att kalla ut dem på sin rasistiska skit -vem har sagt att Jedis måste ha bruna luggslitna rockar- och ge dem ett litet smakprov på vad en riktig Jedi kan göra...
Alla skolor har sina egna teman, Claras skola hade t.ex. både en Tourist och Twin Day om jag inte misstar mig. Vårt schema saknar båda dessa, men vi har andra roliga teman:
Pj betyder pyjamas och Mainer innebär i princip att alla får leka jägare för en dag. Blåvita dagen är dagen för the peprally (lite komplicerat att förklara, men är ni förvirrade kommer ni nog fatta på fredag) eftersom blått + vitt är skolans färger. Decade day känns lite jobbigt just nu, kul för alla hippie-sophomores och seniors som blir Wake Me Up Before You Go-Go. Mindre underhållanade för oss juniors som får the 70s. Det känns som att folk bara, lixom, levde då.
 
Det här betyder alltså shopping. Ännu mer shopping. Så mycket shopping. Hela förmiddagen av shopping. Jag köpte bara något till costume day -inga spoilers- och sedan får jag köra på den, o så populära, välbeprövade metoden improvisation.

Tha Mall, som jag kallar den i mitt huvud, är väldigt stor men den heter The Maine Mall och har en Starbucks. Det är viktigt eftersom Starbucks har wifi och inte bara äckliga kaffedrycker (De har äckliga istesorter också ;) Nej, nu ska jag inte vara sådan. Den här var faktiskt ganska god, väldigt törstsläckande.) Extra brownie points för att de lyckades få mina tre bokstäver rätt! Dagens observation är att nästan alla butiker "are now hiring". Jag trodde att det var finanskris här? Folk kanske börjar ge upp och flyttar till Europa istället.
 
På kvällen åkte vi till en tjej i lagets hus och hade en Bonfire med killarna från Varsity fotbollen. Det började lite stelt eftersom halva vårt lag var typ en timme sena, men det ändrades så fort pizzan och hamburgarna kom fram. När s'morsen var över elden var stämingen 100 gånger varmare än temperaturen. Jag trodde att jag skulle förfrysa nästippen eller tappa en tå eller något annat omysigt.
Det enda vettiga kortet jag tog innan folk började komma och det blev alldeles för mörkt för fotografier.
 
Vi ska faktiskt tillbaka till samma ställe imorgon för en team dinner inomhus, så då blir det fler matbilder. Mexican food står på menyn, men från beskrivningen låter det nästan misstänksamt likt svenska tacos. Håller tummarna så det knakar! (Inte bara för tur, köldskador är jobbiga även i USA.)

Spela, sova, äta

Publicerad 2013-10-20 20:09:00 i Host family,

Idag, eller igår eftersom jag kommer att sätta det här inlägget på kö så att ni slipper läsa tre alldeles för långa inlägg på en dag. Det är inget öde jag skulle önska på min värsta fiende. Så många ord, det är ju farligt nära till att börja läsa riktiga böcker!
 
Trots att det är helg blev det ingen sovmorgon för mig. Bussen åkte 07:30 från vår hemmaplan med två fotbollslag av trötta tjejer som på avstånd skulle ha kunnat misstagits för the Walking Dead. Varsity matchen började dock inte förens kl 11 och då en viss tjej har sovit max 6,5 timmar den senaste veckan föll hon strategiskt ihop på  löparbanan och sov halva JV matchen. Om det hjälpte så mycket vet jag inte, för krampen i vaderna de första minuterna var inte att leka med, inte heller den generella tungheten i resten av kroppen.
 
Våra motståndare var Windham, obesegrade serieledare med vinster på 10 och 8 mål mot 0. Jag vet inte om de redan är tidigare State Champions eller bara starka favoriter i år men bra på att sparka boll är de. Jag vet inte om Sollentuna skulle vinna mot dem, de kanske hade en till växel att lägga i eftersom de vann med 5-0 mot oss. Jag tycker att det låter sämre än vi faktiskt spelade, bollinnehavet var kanske 60/40 till dem ända tills den sista kvarten eller så. Jag började som vanligt på centrala mittfältet men efter bara en kvart blev jag flyttad (What's new?) till mittback. Jag tycker inte om att spela där eftersom jag alltid fakkar upp åtminstone en gång per match och som mittback betyder det mål.
 
Precis det har jag sagt till vår coach och därför förvarnade han mig idag att jag troligtvis skulle behöva rycka in litegrann. Det slutade med att jag fick spela där resten av matchen, men det kändes riktigt bra ändå och det var bara ett mål som jag gjorde bort mig lite på när en tjej dribblade sig igenom hela försvaret. Det är lätt att underskatta farten på folk när man själv bara vill kollapsa där man står och aldrig röra sig en tum någonsin igen. Om det inte skulle vankas svenska pannkakor med sylt och grädde.

Jag har ingen bild på pannkakor, men ni kan få en bild på mig och min första kräftis!
 
När jag kom hem runt klockan två var jag helt utmattad. Det första jag gjorde var att fixa lite lunch, sedan bestämde jag mig för att mig en liten tupplur. Ja, juste, en liten en. När klockan var 17 vaknade jag av att folk kom hem och bestämde mig för att om allt redan var upp och ner kunde jag lika gärna ligga kvar ett tag till. När yttreliggare kraft var samlad tog jag en dusch och sedan gick vi och köpte pizza till middag. Det är vad jag kallar en lördag.
 
De senaste timmarna har jag alltså skrivit tre onödigt detaljerade inlägg (Jag satte på mig min tröja ut och in efter duchen. Den är fortfarande felvänd.) med alldeles för få bilder eftersom jag glömmer ta upp mobilen. Imorgon, eller idag för er, ni förvänta er lite fler bilder eftersom vi ska ha en Bonfire med killarna i skolans fotbollslag.
 
Dagens citat: "I would like Opera if it weren't for the singing"

Homecoming shopping!

Publicerad 2013-10-20 04:49:00 i Host family,

Igdag, fredagen den 18 oktober, är det en vecka till Homecoming på PHS. Det betyder semiformal klädsel och dans, vilket i sin tur betyder klänning och social awkwardness. Nummer två försöker jag ignorera så länge som möjligt, men den taktiken skulle inte hålla i längden vad gäller utstyrsel. "Vad menar du? Nej, vi brukar alltid ha på oss mjukisbyxor och flip flops när vi går ut och klubbar. Inga minikjolar eller stilettos här inte, säkerheten först. Jag kommer inte bära dig när du bryter foten..." Ida Eriksson No. 1 expert på hur man får vänner i som utbytesstudent. Har visitkort om något är intresserad. Finns så det räcker och blir över, du kan ta en till kompisen också.
 
Det var precis efter träningen, ungefär kl 18, som vi blev upphämtade för en liten shoppingrunda. Vi drog till the Mall, platsen för kvällens strid. Jag säger strid eftersom jag aldrig har kommit hem från en klänningsjakt utan svår huvudvärk, kraftig förminskad livslust och extremt ömma fotsulor. Inte blev det bättre när jag efter en och en halv butik insåg att jag inte vet hur man handlar kläder. På grund av en tvillingsyster med stabilt fashion sense kändes det här som att efter sjutton år med flytväst i simbassängen bli nersläppt i mitten av Atlanten. Jag kunde inte ens sätta på mig bildliga puffärmar och skicka en bild till henne eftersom de flesta butikernas wifi inte ens kan ladda google.
 
Efter tre timmar och sjutttioelva "Hi, how are you? Can I help you with anything?" hittade både jag och min värdsyster varsin klänning i sista butiken vi skulle gå till. Faktiskt så hittade jag två men köpte bara en, för att avrunda kvällen med den sedvanliga ångesten. Jag vet fortfarande inte om tycker att jag gjort rätt val även om jag blir mer och mer nöjd. Det svåra är att de är av samma design, bara färgen skiljer dem. Oftast vet du om du vill ha kladdkaka eller en smoothie, men inte om du vill ha en tropical eller veryberry.
Blueberry/Blackberry? Det slutade i alla fall med att jag köpte den helsvarta (Captain Obvious) eftersom den går att matcha och variera lättare. En morbid del av mig tänkte också att det var bra att ha något svart om man måste gå på begravning när man är här. Jag är inte helt kär i de där banden som går lite kors och tvärs, men det ser halt okej ut om man har håret ner, och jag har så mycket hår nu att jag kan ha det både upp och ner om jag vill (se konstig ut)!
 
Vad tycker ni? Det här är inte en av mina retoriska Star Wars eller Channing Tatum frågor, snälla säg till om den är ful. Den kostade ändå bara 150 kr, så det är inte hela världen om jag måste köpa en till. Andra förslag är också välkomna, nu väger jag mellan en mohawk och den alltid lika populära bussiness-in-the-front-party-in-the-back looken.

Preliminary SAT

Publicerad 2013-10-20 03:08:55 i Host family,

Bättre sent än aldrig, fint folk kommer alltid sent, alla vägar leder till Rom, etcetera, etcetera. Nu är väntan över!
 
I onsdags var det alltså PSATs för hela skolan. Egentligen är det bara aktuellt för juniors, som behöver PSA scores när de ska söka till college om ett år. De flesta sophomores gör the SATs också, för att öva upp sin testteknik. Det är inget skämt här, över 50% av provet skulle jag säga är hur bra man är på att skriva prov, inte hur smart man faktisk är. Många tycker såklart att det är dumt och onödigt med övningsprov och anstränger inte sig så mycket, vissa sitter bara och lyssnar på musik, men eftersom jag är i ett junior Homeroom var de flesta seriösa.
 
Dagen började med att jag kom till skolan 07:30 som vanligt och gick på ett klubbmöte med the Thirst Project där vi började prata om fundraisers för att samla ihop pengar till en brunn. Kl 08:00 satt jag vid ett bord i mitt Homeroom och vår lärare började dela ut testen. De bestod av ett uppslag svarspapper där man skulle fylla i bubblorna på multiple choice frågorna och ett häfte med själva frågorna. Jag kommer inte ihåg hur många frågor det var, men många. Lätt över 150 stycken, de flesta med 5 alternativ var, om man inte behövde "bubbla" in det själv (Fylla i bubblorna 9, punkt och 5 om svaret var 9,5).
Provet var i fem delar; 1 Writing skills och 2 Critical Reading/Mathematics vardera. Ungefär 30-40 frågor vardera, jag har tagit kort på ett exempel tidigare, med 25-30 min tid per del. Tjugofem minuter! Jag blev inte färdig på en enda del, det var alltid ca frågor kvar. I paniken hjälpte det inte ens att jag kastade ett getöga till höger, på mattesnillets papper. Inte åt vänster dock. Den killen hade mindre koll än jag, om det ens var möjligt. Visst sörjer jag lite att jag hade så dålig koll, men jag överlever nog. Det kommer säkert ändå sluta med att jag fyllde i bubblorna på fel sätt och slutar på -4. Okej, det skulle faktiskt suga ganska mycket. Jag vet att det inte räknas men jag vill inte se ut som en tomte, man vet aldrig var resultaten kan dyka upp. Finns det någon i Sverige som inte vet att Prins Daniel fick 0.1 på högskoleprovet? Vi pratade om det där på matten och man får bättre resultat om man svarar B på alla frågor. Vi räknade ut att en apa teoretiskt sett skulle kunna få bättre resultat, med högstaste respekt ers höglighet.
 
Många undrar kanske varför jag som utbytesstudent ens gjorde skräck-testet. Det känns kanske lite onödigt för många, men ja tycker att det är lite kul att veta var man står. Tänk om jag skulle få bra betyg (man får veta hur många procent av de som tog testet man var bättre än.), det skulle ju vara ascoolt om jag kunde säga att jag var bättre än 40% av amerikanarna, även om det bara var på övningstestet. Är jag dålig så spelar det ingen roll för min akademiska framtid. Ingen förväntar sig att jag ska göra bra ifrån mig heller, så går det sämst är det bara att bränna resultatet och ha ett Star Wars maraton. Dessutom hade vår Homeroom lärare tagit med sig hejdlöst många powerbars och en stor chokladask till oss tappra testtagare, så jag ser detta som en win-win situation.

Senior Night x2

Publicerad 2013-10-19 06:46:05 i Host family,

Goda nyheter! Skadan på benet läker snabbare än förväntat. Vi håller tummarna för att jag slipper amputera något precis innan slutspelet. Det är bara ett yttepytte minilitet skrapsår som syns nu, jag kan inte ens se vart att blod kom ut ifrån.
 
Efter skype/mops-uppehållet ligger jag nu en dag efter i schemat. Eftersom jag gjorde något som förtjänar att komma upp här på bloggen igår måste jag skriva om det idag istället. Det är viktigt att jag hamnar i fas igen eftersom nästa vecka är Homecoming (waah, jag kan inte fatta att det här händer blablablabla! osv. etc.) Min plan för att återfå kontroll på kalaset igen var att vara så tråkig som möjligt hela dagen. Att lyssna på livscoacherna och utnyttja mina starka sidor. Därför slutade dagen givetvis med att det åktes till gallerian och köptes Homecoming klänningar.
 
Ser ni mitt problem? Jag vill visa er en bild men det är ju bara torsdag på bloggen och alla vet att dåliga saker händer när folk fifflar med tiden. Fråga bara Sarah Connor, eller de två Sarah Connors innan Sarah Connor i telefonboken. Äsch, se bara på The Terminator!
 
Idag/går, igdag var jag på killarnas soccer teams Senior Night och såg dem vinna med 2-0. Vi var några stycken från laget som åkte dit tidigare och gjorde posters till dem, utan roliga citat den här gången. Det var lika bra, för jag behövde tillsammans med en till tjej göra en plansch till Dan. Inget ont om denne pojke, men jag har inte ens råkat gå in i en person som heter Dan. De enda jag känner (till) i fotbollslaget är två killar som jag har lektioner med och ingen av dem är seniors. Sedan var det ju det där med Bild också, som det lilla kösbäret på toppen. Trots det hade vi det kul när vi gjorde dem och skrattade mer än bra för vårt bästa. Detta säger jag för att vi efter att vi gått ut på planen kom på att vi hade glömt, inte bara en, utan två av killarna. Snabbtänkta som som vi var rev vi snabbt isär de mindre snygga planscherna och skrev på baksidan. Väldigt diskret.
Inte idag, Sherlock. (Jag glömde ta bilder igen. Folk sprang, sparkade, frös och applåderade. Ni är smarta, ni fattar.)

Tillfälligt avbrott

Publicerad 2013-10-18 06:41:10 i Host family,

På grund av ett impromptu skypesamtal på två timmar (and counting) med Ebba har bloggfabriken tvingasts att sätta stopp i maskineriet för kvällen. Ingen panik nu, det är bara för  ikväll. Hoppas jag. Om min två månader långa karriär som bloggare har lär mig något är det att det inte är smart att lova saker på internet, speciellt inte tills nästa dag. Nä, lite jedi-krafter just nu hade man inte tackat nej till..
 
Hemskt ledsen för det, bajs händer ibland. Vänligen acceptera denna mops som ersättning för eventuella olägligheter:
 
Jag måste gå nu. Min tandborste är mörkrädd (eller någon annan ursäkt).

Senior Night

Publicerad 2013-10-17 06:16:00 i Host family,

Hela tiden upptäcker man nya saker som är annorlunda här i USA jämfört med Sverige. Igår var det t.ex. att det inte riktigt är socialt acceptabelt att säga shit. Inte för att det ger en respons av förfärade utrop, utan för att varje gång jag har sagt det är det någon som börjar le och upprepar "shit" med en liten fniss på slutet. Jag börjar misstänka att det motsvarar Nedrans, möjligtvis Fy Farao.
 
Idag var min nya upplevelse inget mindre än Senior Night. Sista matchen för säsongen som spelas på hemmaplan brukar man fira alla seniors och ge dem lite erkännande för att det är deras sista match någonsin på skolans hemmaplan. Just årets tjejfotbollsseniors förtjänar lite extra applåder. Trots att Portlands fotbollslag under deras tid som freshmen-juniors sammanlagt inte ens vann 5 matcher (En säsong tror jag de inte hade en enda vinst.) stannade de kvar och kämpade på. Under den här säsongen har laget vunnit fler matcher än de tre senaste åren tillsammans, det känns jättekul att vinden börjat vända! The force is with us.
 
Hos oss betydde Senior Night att vissa yngre spelare gjorde posters till alla seniors. Som tur var hade vi inte så många seniors i år, så jag slapp göra en. Mig + bild = tröstäta 1 liter glass ur förpackningen. De blev i alla fall jättefina och många hade smarta citat på sig (Number 9, there's no player you can't outshine). Tillsammans med alla ballonger och allt annat krimskrams blev det en superlyckad kväll. Nu när jag tänker efter kan vinsten med 4-0 ha bidragit litegrann också. Trots att vi hade spelat en tuff match i förrgår och mina ben bestämde sig för att ta ut kompledigt hade vi ett bra spel idag igen och var ganska överlägsna. Det gjorde motståndet halvsura som då tryckte till lite extra, vilket i sin tur ledde till att mina lagom entusiastiska ben svek mig och vek sig.
Som tur har vi sjukvårdare på skolan som tar sitt jobb på största allvar!
Det ser ut som att någon tog en kniv eller xya till mitt ben. Snälla doktorn, säg att jag inte måste amputera! Jag vill inte säga att det är overkill, men vi vet ju alla att lite vatten och en tröjärm klarar den situationen finfint. Okej, det är overkill. Jag vill dock försvara våra sjukvårdare som är superkompetenta, det är bara kulturen här att noja över dessa grejer. För någon vecka sedan, när jag också hade fått lite skrapsår, var det folk på bänken som var helt förskräckta och sa att ett öppet sår kommer bli infekterat. Jag behövde genast skydda det från smuts och fick absolut inte röra det för att torka bort blodet. Det kunde ju bli infekterat! Situationen kändes så absurd, det var ju bara ett skrapsår, att jag gjorde något GROWS. Jag har ingen aning om det var adrenalinet eller någon slags delvispassiv rebellisk tonårsgen, men jag slickade på min hand och torkade rent såret. Jag vet! Blää och allt det där. Munnen är ju proppfull med bakterier och det kan faktiskt bli infekterat om man inte passar sig. Fy Farao vad snuskigt av mig.
 
Såhär fint hade vi det! Förresten gjorde jag gjorde the PSATs idag som planerat. Det kommer kanske ett litet separat inlägg om det imorgon. Inga spoilers :)
 
PS. Jag höll helt på att glömma! Jag gjorde mål idag. Med vänstern. På egen volley. Där ser man.

Lite saker jag vill punktera

Publicerad 2013-10-16 07:01:00 i Host family,

Tisdagen den 15 oktober i form av punktlista:
  • Kände mig stentuff i min nya ryggsäck som jag hade i skolan, inte en gnutta ångest kvar. Inte ens Timon och Pumba kunde ha spatserat lika stolt som jag genom korridorerna i morse.
  • Fick tillbaka en massa Oceanology (Det heter egentligen Ocean Science men min hjärna har bestämt sig för att på eget bevåg lägga till en auto correct. Jag har sedan länge, i torsdags för att vara exakt, beslutat mig för att ge upp kampen.) inlämningsgrejs som jag fick full pott på. Mitt resultat på första matteprovet fick jag också reda på, det var 97%. Nu låter jag jättesmart visst? Det är ju kanoners, alla tiders, hurra för underbarnet! För all del, spara inte på applåderna nu, för om ett ögonblick kommer de inte höra mer. Anledningen till att jag fick avdrag på vårt, i sanningens namn pinsamt enkla, prov var för att jag förenklade 1/√2 till 2/√2 Det är som att förenkla 1/3 till 2/3, vilken skam! Mamma. Pappa. Jag beklagar så hemskt mycket att jag vanärat vårt familjenamn.
  • Gick på fotbollsträning och hörde den fantastiska nyheten att halva vårt lag är skadat och/eller inte kommer att kunna spela i morgondagens avgörande match. Jag skulle säga att det är typiskt att det är just idag när det är som viktigast, men alla våra matcher har varit vinna eller försvinna den senaste tiden. Ingen press eller något. Det är sjukt att det faktiskt finns personer i laget, seniors, som kanske inte kommer att spela fotboll på den här nivån någonsin igen efter den här säsongen är över. Lemme tell you, that's some real american sh*t right there! Ain't no one can fake that!
  • Suttit uppe alldeles för sent och skriver fortfarande på ett inlägg tjugo i ett trots att jag har PSATs imorgon. Tänk positivt, kommer du bara ihåg ephemeral och ditt eget namn så kommer du i alla fall inte att få något negativt resultat. Man får poäng för att skriva sitt namn, på varje del. Jag antar att det beror på att man får minuspoäng för att svara fel. Hör och häpna de mäter faktiskt hur mycket man inte kan här, istället för att se till det man faktiskt klarar av! Om Johan Falk får nys om det här behöver någon ta på sig uppdaget att asap sicka en ambulans med defibrillator till Rudbecksskolan.

Columbus Day shopping!

Publicerad 2013-10-15 03:58:00 i Host family,

År 1492 seglade Christofer Columbus iväg från Spanien och "upptäckte" Amerika. Trots att det redan fanns människor som levde där, vilka i princip blev utrotade av Columbus, firas denna dagen som en högtid här borta. Tidigare var det inte något jag reflekterade över, men efter att ha läst det här måste jag hålla med om att det är lite konstigt. Aja, vi svenskar vet ju bättre än de flesta att högtider förändras och utvecklas. Det är nog inte många här som firar gubben Columbus idag istället för att ha en mysig picknick med familjen.
 
Personligen har jag spenderat förmiddagen in tha Mall. Jag förstår varför alla proffsbloggare köper så mycket nya kläder hela tiden, då har man alltid något att skriva om. Det är superenkelt, man måste bara ta lite snygga bilder och skriva butik + pris. Jag kan vänja mig vid det här!
En skjorta från H&M för 21,05 $. Det kändes lite ironiskt att mitt första köp lika gärna kunde ha varit i Sverige, men det var fett prisvärt så jag klagar inte. Matchkläderna redan på inför dagens match. Som en äkta scout är jag Alltid redo!

Lite underkläder och en body splash från Victoria's Secret för totalt 40,09 $. Det stör mig så sjukt mycket att skatten läggs på i kassan! Här tror man att man gjort ett riktigt kap, och sedan lägger de på 3 $. Så hemskt mycket är det visserligen inte, men man känner sig alltid lurad när man måste lägga fram en extra dollar.
Här är min nya välbehövliga skolryggsäck. Av märket Billabong men köpt på en butik som heter Pacsun för  12,66 $. Det är helt galet, inte ens 90 kr! Men jag vet inte om jag tycker att den är så himla superfin, och de hade en massa andra billiga ryggsäckar. Hela butiken hade 70% på reapriset, kläderna gick för typ 5$ styck. Om vi inte hade haft bråttom hem hade jag nog köpt upp hela butiken.
 
Jag måste skriva lite om matchen också, trots att jag glömde ta kort. Klockan 17:30 spelade vi mot Massabesic som är en plats över oss i tabellen. Vi fick igång passningsspelet och spelade riktigt bra, motståndarna körde på den populära sparka-och-spring taktiken. Vi hade ca 1000 chanser men matchen slutade ändå 1-1 efter två golden goal övertider. Jag spelade mest offensiv mittfältare, om någon är intresserad. Det är knappt att jag är intresserad längre. Jag är för trött för att bry mig om något alls just nu, med undantag för något som kan motverka stelheten garanterat kommer att njuta av imorgon. 

Apple picking & Haunted Hay ride

Publicerad 2013-10-14 06:45:00 i Host family,

Som lovat kommer här ett inlägg från gårdagens äventyr. Jag är alldeles för trött i för att skriva en lång uppsats, att ligga i sängen hela dagen och kolla på filmer är ingen barnlek Kejsarens ny stil och Atlantis:Milos återkomst, så det får bli en fotobomb med kompletterande musik. Jag kommer nog skriva mycket ändå, men på det här viset blir det inte så urbota tråkigt. Är det ens möjligt att något kan vara tråkigt när man lyssnar på The Shrek Anthem?
 
Here we go. A one, a two, a one two three four! Somebody once told me..
Beväpnade med äppelplockare gav vi oss ut i den radplanterade vildmarken. Till en början var ett stort bekymmer för mig att bestämma mig för om den såg ut som en lans, treudd eller ett lasersvärd. Sedan kom jag ihåg att jag är i the land of opportunities. Jag kan välja alla tre.
Till en början hade vi svårt att nå äpplena -Ytterligare ett tillfälle då jag inte skulle ha något emot att ha haft kraften på min sida- men sedan provade vi att gå åt ett annat håll och där kunde man till och med plocka några utan lansuddsvärdet.
Äppelhandrarna hade en liten affär också, med bland annat egengjord äppelcider och munkar. 
Jag köpte inga äpplen själv men "provsmakade" två stycken, så jag var ganska mätt när vi gick in för att betala. Men som vi alla vet finns det mätt och sedan finns det mätt, och ingen av dessa innebär att man inte kan få i sig en superfärsk hemgjord donut. (Ja, jag råkade ta en tugga innan jag kom ihåg att ta kort.)
På väg ifrån äppelfarmen dök denna utsikt plötsligt upp och vi hade inget annat val än att stanna bilen och ta några bilder.
So much to do, so much to see, so what's wrong with taking the back streets?
Här står vi på en bro i staden vi åkte till för att äta middag innan det var dags att bli vettskrämda.
Det var helt tomt på stället vi åt vid. Vi stod utanför och velade vart vi skulle gå när en kille öppnade dörren och visade oss in, i en helt öde restaurang. Jag tyckte att det hela var lite sketchy, och om de inte hade haft glasfönster längs med två väggar hade jag nog tyck det var riktigt läskigt, men nu var det trevligt. Kunde dock inte skaka av mig tanken på att det hela var en perfekt början på en skräckhistoria.
Min mat. Lite roligt var att den hette "Kofta Burger" Hittades ingen ull i den, det var en kycklingburgare. 
Här står jag vid en jättepumpaingång till ett lekland som var avstängt på kvällen, men det var en av de få ställen som hade strålkastare. Efter bilden togs fick vi gå och ställa oss en den 45 min långa kön för att få hoppa på the Haunted Hay Ride.
Eftersom det tog så lång tid gick vi ( 9 stycken totalt, vi mötte upp några) i omgångar till en bebisdjur lada.
And all that glitters is gold. Only shooting stars...
Sista bilden jag tog innan turen började, no pictures allowed. För er som inte vet var en Haunted hay ride är så är det med i många filmer t.ex. I am Number Four. Det hela går till så att man sitter på ett hösläp bakom en traktor som åker en rutt med syftet att skrämma passagerarna så mycket som möjligt. Det var bättre an jag trodde innan. De hade byggt upp en massa scener som vi åkte förbi. Clowner, spindlar, galen tant, zombies, Frankenstein, dödad brud och en äcklig husvagnspsykopat var bara några av dem. Det hela var väldigt seriöst och många människor gömde sig längs rutten, säkert upp emot en 50 pers.
 
Clownscenen var en av mina favoriter; Det var i en krök i vägen och på ganska långt avstånd kunde man se att det att det var just clowner som den här scenen skulle handla om. Vi åkte långsamt och det spelades en sådan där creepy långsam musik medan en clown bara stod helt stilla och stirrade på oss samtidigt som han gjorde en sådan där äcklig huvudtiltning. Jag tyckte lagom skrämmande, men det var inte slutet på det. När vi var i mitten släcktes plötsligt ljuset och allt blev kolsvart. Sedan började jag-ska-slå-sönder-min-gitarr-musik och en massa blodiga clowner med yxor och motorsågar kommer fram och hoppar upp på vagnen. Stackars den som har fobi för clowner i det ögonblicket.
 
Jag tror det kan ha varit sminkningen och kläderna, eller bara det att de pratade engelska som gjorde det mer verkligt, men det var verkligen jättekul. Och då menar jag kul, inte läskigt. Visst hoppade jag till några gånger, speciellt när vi gick i en corn maze på slutet som ingick i turen, men jag var inte rädd rädd. Det konstiga är att det inte ens var mesigt, många vågade inte gå i labyrinten på slutet, men jag var värsta Rambo. Jag gick först hela vägen och skrek inte en enda gång. Jag skrattade mest, inte för att bevisa något som man kan göra ibland, utan för att jag hade det så fantastiskt kul.
 
Adrenalinet rusade! När en tjej sa något om att jag var modig som gick först svarade jag "Eight seasons of Supernatual has prepared me for this moment!" och gjorde en ninjaspark i luften. En tiondels sekund senare såg jag att jag sparkat tio centimeter från ett grönt, slafsigt monsters huvud. Snabbtänkt som jag var lyckades jag hålla mig på fötterna och kilade vidare längs gången innan han fick lust att utmana mig i någon kampsportsduell. Gröna slafsiga moster har nog mycket tid till att öva upp sina skills, eftersom de bara måste jobba i oktober.
 
Jag hoppas att ni inte behövde trycka på replay-knappen alldeles för många gånger på All Star. Jag kan inte hjälpa det, när jag väl kommer igång finns det ingen broms att ta till. Definitionen på ironi är att klockan nu närmar sig 01 igen. Match imorgon, sov gott till mig och god morgon till er morgonpigga där hemma!
 
 

We're in the mix!

Publicerad 2013-10-13 07:00:00 i Host family,

Lördag idag, början på Columbus Day långhelgen, uppstigning kl 8 på grund av fotbollsmatch. Vad är nytt? Det känns som det är det enda jag skriver om. Lite jobbigt för er på bloggen, det finns bara så många vinklar man kan fotografera en och samma plan ifrån. Vi har haft minst två matcher i veckan ett bra tag nu, men snart är säsongen över och om vi inte kniper en playoffplats är det slutspelat för oss.
 
Innan skrev jag att vi inte skulle ha en chans om vi förlorade våra senaste matcher, vilket vi har gjort, men nu verkar det som jag var felinformerad. Förvirringen beror på att de använder ett konstigt rankningssystem -the Heal Point system- som är baserat på din motståndares skicklighet. Det är verkligen efterblivet. Ett exempel på de är att ett lag som vunnit alla sina matcher nu ligger på tredje plats i tabellen, bakom ett lag som har 8 vinster, 2 förluster och 1 oavgjord. Det bästa är att ett lag som också har 8-2-1 nu ligger på en sjätteplats. Qué?
 
Anledningen till att vi för tilfället faktiskt har en playoff plats och är "in the mix" om att ha en i slutet av säsongen också är att vi vann imorse! 2-0  blev det, ett mål i varje halvlek. Igår på träningen avlutade vi med lite intervaller och det kändes bättre än det gjort på mer än en månad (men jag kunde inte sluta tänka på att Clara skulle ha sprungit i cirklar runt mig efter all Cross Country träning). Den känslan övergav mig troligtvis någon gång under natten och jag hade tunga ben imorse. Som tur var vi det bättre laget och kunde passa oss igenom deras mittfällt. Idag var det inte så farligt med rundflyttandet på planen heller. Jag spelade bara ytterback, offensiv mitt (rofl) och kant. Det gör inte så mycket, jag vet ju att det behövs, men det rör om ganska bra i planeten. 
 
Kameravinkel nummer 19.
 
Innan matchen hände en sak som jag bara måste dela med mig av. När vi var på väg genom idrottsbyggnaden till vårt omklädningsrum stötte vi på en ung man som man såg var en high school-sportssjukvårdare. (Det här låter kanske inte så viktigt, men det är viktig bakgrundsinformation, så håll ut.) Då vi sedan kom till vårt omklädningsrum såg vi att dörren var låst, några tjejer från laget satt utanför och väntade. Vi pratade om hur vi skulle få nyckeln; någon hade ringt en footballkille som hade en nyckelknippa och en annan undrade om ingen frågat vår sjukvårdare Ryan att bli insläppta. Då ägde ett fantastiskt ögonblick rum. Jag vet egentligen inte om det är så smart att skriva det är på internet.. Vi räknar med att ingen här bryr sig tillräckligt för att översätta, här kommer det.
 
På frågan om var Ryan var svarade vår kapten "Ryan's not here today. There's a guy named Nick." varpå min värdsyster hjälpsamt lägger till "Nick's hot." (Om jag inte var tydlig nog var Nick den person som vi passerade i korridoren, jag kan intyga att han var stekhet). BWAH! Det är så gossip girl och amerikanskt att jag inte kan hantera det! Ingen visste lixom vem nick var innan och jag bara aaaah, jag vet inte ens varför jagtycker att det är så awmajgadd!1 det går knappt att skrivanormalt längre det var bara så azvxsmfoiwrj. :OO
 
Tack för mig. (På eftermiddagen och kvällen åkte jag på äppelplockning och en Hunted Hay Ride, mer om det när klockan inte är 01 hos mig.)

Portland Lobster och Cancer Awareness

Publicerad 2013-10-12 06:06:00 i Host family,

Hallå i brallan!
 
Fredag utan fredagsmys här i USA. Det gör inte så mycket eftersom man kan göra trevliga saker ändå, utan Vickningschips. Jag säger inte att de situationerna inte skulle bli bättre med lite svensk chipskultur, men ibland får man bara stå ut. Just idag var det extra lätt att hålla ut eftersom vi åt middag nere vid hamnen och jag beställde hummer. Jag tror det var första gången jag ätit en hel hummer, som inte är i burk eller soppa. Då ser de mycket mer levande ut (Oh, really?) och jag är faktiskt imponerad av att jag inte döpte den eller något annat vegetariskt.
När jag delade med mig av att jag inte ätit hummer tidigare blev alla väldigt engagerade och ville visa och hjälpa mig att öppna den. Jag tyckte det var för obekvämt att säga att jag visste hur man gjorde eftersom det är precis likadant som med kräftor. Förresten kunde jag inte komma på vad det heter -crayfish- på engelska. På något vis tvivlar jag på att de skulle förstått om jag sa "I got this, I have been to a lot of kräftskivor." Nä, så roligt ska vi inte ha det. Hursomhelst åt jag upp allt, inklusive pommesen, som inte fick vara med i bild. Smaskens! (Jag försöker att inte använda för mycket engelska ord, så istället för yummy bjuder jag på ett ganska övergett svenskt ord.)
Min värdsyster beställde en Root Beer. När jag var yngre förra året trodde jag att det var alkohol i en sådan, men det är bara en läsk med mer kraftig smak. Den bästa jämförelsen jag kan göra är cola/påskmust, men det här är mycket starkare och har inga små kycklingar på flaskan. Jag fick provsmaka en klunk och det första intrycket var att det luktade och smakade lite som tigerbalsamdoften, eller Jenka tuggummi för er som känner igen det bättre.

Efter hummrandet åkte familjens high school barn till Footballmatchen mot Windham. Vårt lag har haft en bra säsong, efter förlusten i första matchen tror jag att de har vunnit alla sina matcher. Ikväll var inget undantag 50 -7 efter tredje perioden när vi åkte hem. Nu när jag skriver det här tycker jag det låter det lite lamt att vi alltid sticker innan matchen är slut, men ikväll med 20 min speltid kvar brydde jag mig inte. Trots min jeans läderjacka frös jag som en gås. Hur ska jag klara mig när det börjar snöa!? Folk som säger "att vara het löser inte alla dina problem" kan bara ta å vara tysta. Ibland räcker det faktiskt gott och väl att inte få frostskadad rumpa varje gång man sätter sig ner.
Hula-hula fasonerna kommer av att denna match var deras Cancer Awareness Game och alla skulle klä sig i rosa. Jag hade i runda slängar ingenting alls med mig som var rosa, men som tur var fick jag låna halsbandet och känna min lite fab ändå.
 
Det här är en bild tagen precis efter att vårt lag lyckats fånga bollen och stoppa de andras anfall. Som ni ser är alla ca 50 spelare på väg in på planen. Jag tyckte alltid att det var lite konstigt att de gjorde så. Jag menar, bra jobbat att ni tog bollen, men ni behöver väl inte ha ett axelklappnings-och själgodhetsmöte vartenda gång ni gör det minsta positiva på planen. Det känns som lite overkill, jag ringer inte min tandläkare varje morgon jag kommer ihåg att använda tandtråd. Så varje gång det hänt har jag suckat inombords och tänkt det är så typiskt amerikaner, som skulle heja lika entusiastiskt även om man passade bollen till motståndaren. Idag föll polletten ner (eller snarare brakade våldsamt rakt genom golvet) när jag kom ihåg att en tjej från förra matchen berättade att de använder olika spelare för anfall/försvar. Att de interceptade bollen betyder att det är deras tur att anfalla. Anledningen till att de springer in på planen är för att de ska spela på planen. Jotack, där får man.

Om

Min profilbild

Ida Eriksson

Utbytesstudent i Belfast, Maine. USAs östkust. Om några frågor skulle dyka upp är det bara att fråga på. Har jag lovat en skype-date med dig kanske det är bra om du påminner mig via ansiktsboken. Även om vi inte har pratat på föralltid och du inte tror att vi är riktiga vänner så får du ändå gärna kommentera :)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela