Spirit week Dag 4 'Decade day'
Freshmen med brylcreme. Sophomores bärandes på Stop the Fighting plakat. Juniors med trevande hybridstilar(?) Seniors i neon, så mycket neon.
Det är en passande sammanfattning av min skoldag. Hittills tycker jag personligen att det här har varit den roligaste dagen. Jag var ju inte med när alla fick klä ut sig till vad de ville, så jag är ingen expert, men tror att det kan vara på grund av mångfalden i enigheten. Usch, det där lät som något en bitter 65-årig filmrecensent skulle skriva. Att det finns så många sätt att tolka en stil-era tycker jag helt enkelt är fascinerande. Låter det mer som en sjuttonåring, typ?
Pinsamt få bilder i dag också. Det är inte så enkelt att gå fram till en okänd axelvaddsmänniska och be dem säga cheese. (Där i hörnet kan ni se de (ö)kända populära high school människorna, från i princip vilken Hollywood film som helst. Här sedda i sin naturliga miljö vid set enda grupprojekt bordet som finns i salen.) Bjuder på en outfit bild i alla fall, är faktiskt riktigt stolt över hur bra det blev när jag fick improvisera med en halvtimme till bussen:
Jag vet, håret blev inte helt perfekt, men vad kan man förvänta sig när det inte fanns någon lock/platttång att ta till. Annars kan det här nog vara det bästa jag haft på mig, någonsin. Väldigt mig, om ni förstår vad jag menar.
Dagens personliga favoriter: Innan skolan började (tydligen är det alltid då jag ser mina favvisar), när jag satt i min vanliga korridor och käkade muffinsen, rullade två assköna discodaggare förbi med en radio i spelandes. Jag säger rullade eftersom de båda hade rullskridskor på sig. Att tjejen inte kunde åka på dem alls och såg ut som en glittrig nyfödd zebra förstärkte bara upplevelsen. Klockrent!
Den andra favoriten var en kille, jag såg honom bara i förbigående mellan två lektioner, som var utklädd till soldat. Komplett med hjälm och allting. Kanske var det kontrasten (alla hippies och neonthights), kanske var det hans koncentrerade uttryck, men det fick mig att stanna upp. Det gick upp för mig att under 60-talet (och alla andra tal för den delen) var inte alla klädda i batikfärgat, vekligheten var att modet för många män var de kläder de fick av armén flygvapnet etc. Jag vet inte... Waah pappa, du har gjort mig till krigsnörd!
Viktiga musikrelaterade saker från idag:
- Jag lyssnade på Livet enligt Rosas öppningsmusik To win my love idag under min study hall och gjorde en skakande upptäckt. Hela min uppväxt har jag gått runt och för full hals sjungit "Unsurviving disco show, spending all my days with yoo-uu!" när hon egentligen sjunger "I'm surviving this for sure"
- Detsamma gäller för Abbas Lay all your love on me, trots att den sanningen gick upp för mig redan i åttan. I flera veckor efter att jag sett Mamma Mia The Movie gick jag runt och myste när jag tänkte på hur Sky sjöng "But now it isn't true, now everything is you". Ända tills jag fick reda på att han inte sa "you" utan "new". Mejkar lite mer sense men mycket mindre charmigt. Mindre stalkeraktigt också när man tänker på det.
- Den 24 oktober är dagen som markerar då jag för första gången hörde You Make Me - Avicii i USA! Jag har inte spelat den för dem innan, det var del av ett experiment: hur lång tid det tar för vår musik att komma hit bort.
Imorgon är det både peprally och vår playoff match. Jag vet inte om jag ser fram emot det eller ser fram emot att det är över. Jag ska inte ljuga, jag känner lite ansvar/press att prestera imorgon. Extra mycket eftersom vi spelade mot dem i tisdags när vi förlorade och jag inte var på topp. Bort med de negativa tankarna, drick mycket vatten och fokusera på att ge precis allt imorgon. Göra en Friday Night Lights,soccer style.
Fullt ös medvetslös. Don't stop believing. We're all in this together. The family business. So say we all.
