Är det ironiskt eller är det ironiskt att den enda gången under mitt USA år som jag åker söder om New York så har Florida köldrekord. Vissa delar av staten hade igår de lägsta temperaturerna som fanns dokumententerat för det datumet. Å andra sidan är jag omgiven av palmer, solsken och golfbanor, allt i 20 graders värme. Trots att det var i kyligaste laget för att gå i kortärmat ville jag passa på, speciellt när jag visste att det är minusgrader Maine och de har fått en halv snödag ledigt från skolan.

 

Mycket har hänt sedan förrgår kväll, så jag måste nog spela en till sång för er.

[Toploader - Dancing in the moonlight]

...sedan börjar resan till Florida. Jag började packa för mindre än tre timmar sedan, så imorgon kommer jag garanterat att ha glömt något viktigt. Som byxor, eller telefonen. Det låter otroligt att glömma något så viktigt, men jag har kommit på att moblien är kvar på nattduksbordet i bilen påväg till arlanda, och så sent som igår temporärt felplaceradee jag mobilen i en bil. Den kom tillbaka igår, som tur var, men ni förstår min lilla oro.

 

I och med att mobilen återigen blir en regular i mitt liv kommer bilderna också tillbaka. Jag var lite orolig att den inte skulle dyka upp innan jag åkte. Då hade Floridaresan blivit ett väldigt tråkigt uppslag i min framtida scrapbook. Men nu, en liten bildbomb från de dagar innan jag var separerad från mitt minneskort. Som vanligt ackompanjeras bilbomber av lite musik, idag (som alltid) en låt från nostalgilistan.

 [Bob Sinclar - Love generation]

Igår var jag på teatertävling och såg fina föreställningar som jag gärna skulle dela med mig av om jag hade bilderna från min telefon. Som det geni jag är glömde jag telefonen i min lärares bil (hoppas jag, annars är situationen mycket allvarligare) efter den två timmar långa bilresan hem. Jag var så säker på att den var i bakfickan att jag inte dubbellkollade förens fem sekunder efter att bilen åkt iväg..

 

Idag är det Maple Sunday och eftersom Vermont, New York (state) och Maine är USAs största tillverkare åktes det idag till en lönnsirapstillverkare i trakten som hade öppet hus. Man fick glass med lönnsirap och kunde köpa stora burkar, sockervadd och godis - allt maple flavored. Jag tvingas sno en bild från min värdmamma

Först och främst: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHH!! OMFUCKIN'G!!!!!!!!11

 

Jag såg precis på Divergent och mina känsor är precis överallt. Jag vet inte om jag vill börja böla eller bryta någons näsben. Det är känslan när man kommer ut från biografen och blodet har en elektrisk ström i sig som gör att ingenting förutom vad man precis såg spelar någon roll. Ni får ursäkta mig, jag måste gå och omvärdera min existens ett litet tag.

 

I och med att track inte har börjat än gör jag inte så mycket efter skolan, men i April drar det igång, och då ska det köttas! Jag är så sjukt ur form, men så fort jag kommer hem efter skolan vill jag inte ens gå upp för en trappa, springa på löpband känns inte riktigt aktuellt.

 

Vi ska få snö imorgon, blä. det gör mig så deprimerad att jag måste lista lite saker ag har att se fram emot den närmaste tiden.

 

 

7 år av väntan har lett fram till den här stunden. Ja nu jälvar.

 

Craycray, om en vecka är jag i Florida :O Taggelitagg på det!!

Dagen har spenderats på samma sätt som resten av min händelserika långhelg. Det finns verkligen inte mycket att skriva om just nu, det enda jag har gjort på hela dagen är (förutom att vakna och frukost etc.):

Som ni ser är det en ovanligt kort lista för ca tolv timmar. Förklaringen är dock enkel: Jag har sett på 12 avsnitt och är nu inne på andra säsongen. Sorgligt nog är andra säsongen också den sista, eftersom serien blev *cancelled* 2009.

 

Något jag bara inte förstår! Visst, det är en av de konstigaste serierna jag har sett, och jag är ibland övertygad om att de som skrev serien var höga som giraffer 99% av tiden, men vem kan motstå den här storyn:

Ingen skola idag tack vare gal1 mycket snö. Jag låg och lökade i sängen tills runt klockan ett då jag drog mig upp ur sängen och tvingade i mig själv en bagel. RIP till min hals just nu säger jag bara. Sedan blev det en dusch innan jag kröp tillbaka ner i sängen igen och tittade på LOL. Hot dayum, hur kan den filmen vara rankad 4.1 på IMDB?!

Jag glömde att ta kort på min bokstav, trots att det var det enda jag kunde tjata om i förra inlägget! Without further ado, here it comes:

 

 [The Script - Hall of fame]

Förra torsdagen hade basketlaget sin banquet och det är en ganska amerikansk grej som alla sporter anordnar, så jag måste skriva litegrann om det. Egentligen är det bara en middag för att avsluta säsongen, minnas tillbaka litegrann och dela ut Varsity letters.

 

Bokstäverna som, bortsett från the cap and gown, är de mest sammankopplade symbolerna för high school i USA. Ikoniska för många halvsnygga douchebagsi filmer, men jag måste rapportera att jag inte har sett en enda som glidit runt i korridorerna med en sådan. Här säger de att de fäster dem på sin gown när det är dags för graduation. 

 

Är nästan besviken, inte ens i Portland fanns dem. (Förresten missade jag fotbollens banquet, så jag har ingen bokstav från dem :c) Om någon annan utbytesstudent stöter på dessa mystiska varelser ber jag er att diskret ta en bild och dela med sig till resten av oss. Man kan göra det till ett fotoproject; "The High School jock in its natural habitat."

 

Jag hoppas att ni inte tror att jag funderar på att sluta blogga, för det här inlägget kommer att handla om teater, och den rubriken var det enda jag kunde komma på på stående fot (sittande rumpa) förutom "O Bloggen, Bloggen, wherefore art thou Bloggen?" och det kändes inte riktigt rätt att besudla Leonardo DiCaprios namn på det sättet.

 

Hela förra veckan jobbade vi i teatergänget som om vi fick betalt för att hinna klart med alla förberedelser inför den stora kvällen på lördagen. Tidigare hade vi tre föreställningar tillsammans med två andra skolor (en på varje skola), vilket var en slags för-turné innan det var dags för den riktiga tävlingen, kallad One Acts. Nio skolor i vår grupp och de två bästa går vidare till States, för att tävla mot skolor från hela delstaten.

 

Alltså, åh! Det var bara så himla fantastiskt kul! Alla skolor hade gjort T-shirts med sin pjäsnamn, så det fanns gott om lagkänsla, men samtidigt är theater kids, som min lärare säger, så himla schyssta och stöttande mot sina "rivaler". Kanske för att man inte riktigt spelar mot varandra på samma sätt som andra sporter med mål och sådant. Det finns inget andra gör på scenen som kan göra ditt framträdande sämre.

 

I alla fall, vi fick se alla de andra pjäserna förutom den som var innan oss, och majoritieten av dem var riktigt bra. Alltså, riktigt, riktigt bra. Nu talar vi sådan skit som vi ett tilfälle när en pjäs, som jag redan sett tre gånger innan under träningsturnén, gjorde en liten ändring, bara en detlaj, som fick mig att få gåshud ner till halv ryggen. (De vann förresten. Så grymt värda det, med elevskriven pjäs och allting!) Sådan skit med killar som spelar killar utklädda till tjejer och repliker som "You wretched turd-burglar!". Då skrattade jag non-stop i 40 av 40 minuter.

 

Det har varit lite dålig uppdatering av min vardag, med skolan och sånt. Så mycket har handlat om att hinna ikapp, men det händer en massa saker medans man gör det, så nu tänkte jag uppdatera bort senaste tidens jetlag.

 

Lite sent, men ni är den här, andra delen av hur mitt lov var. Basket, var vad det var. Tydligen är det traditionen att slutspelet i basket alltid intfäffar under detta lov. Det är på ett sätt väldigt smidigt, speciellt om man bor i huvudstaden Augusta där matcherna spelas, men på ett annat sätt extremt omständigt. Jag tvingades att åka hemifrån vid halv sju två dagar av lovet för att hinna dit från the camp.