Frulle Deluxe

Publicerad 2013-08-31 01:39:00 i Host family,

Viva la Frukost! För första gången i denna bloggens (tre veckor) långa historia kommer ni läsare få en exklusiv inblick i mitt morgonmål. Det jag äter här går kanske inte riktigt att jämföra med det jag åt förra veckan på prep campen, men det var i klass med en lyxig hotellfrukost, och jag tror att om himlen finns så vankas det hotellfrukost varje dag dygnet runt där uppe. Frukosten här är dock väldigt najs, och det smärtar mig att jag inte kommer ha lika mycket tid till att njuta av den när skolan börjar. Det finns ju bara ett mål som är dagens viktigaste:
Blåbärsyoghurt med riktiga blåbär och granola. Alla utbytesstudenter fråga efter granola om ni vill ha osötad müsli! Det är som Start eller Crunchy utan socker, bästa till söt yoghurt! Egentligen åt jag två nutella mackor idag också, men jag var lite glupsk och höll på att glömma bort mina bloggplikter. Idag är först dagen jag stoppat mig själv i tid, troligtvis tack vare gårdagens dubbla middag.
 
Något jag bara måste dela med mig av är att det har hänt något hemskt med mitt Spotify-konto! Efter 14 dagar i ett annat land behövde man antingen uppgradera eller ändra "hemland". Jag var snål ekonomisk och bytte bara land till USA, men när jag loggade in igen var nästan alla svenska låtar borta! Dessutom har vissa låtar som I Love It och Lose Yourself fått en explicit varningsskylt xD Det är lite roligt, men nu kan jag inte lyssna på Norlie & kkv eller Daniel Adams-Ray, så mer sorgligt faktiskt. Men det finns saker jag saknar, typ att jag inte kan lyssna på tröjan du hatar. (Ah ah ahh)
 
PS. Jag hade fel när jag sa att vi har en match imorgon, vi har tre. Jag får ont bara av att tänk på att springa och mitt högra lår gör jete und ibland av ingen anledning. Sucks to suck, som de säger här. Å andra sidan var dagens träning bara två timmar. Det är så skönt med vilodagar!
Kommentarer (1)
allmänt,

Tre veckor i Amerikat!

Publicerad 2013-08-30 05:42:00 i Host family,

Som jag förstår det borde jag som bloggare nu dra till med en klyscha och säga "Hjälp vad tiden har gått fort". Men nej. Tiden går inte snabbare här, den går precis så fort som den gör hemma. Jag kommer distinkt ihåg hur tiden här i Maine först kröp fram och hur jag efter en vecka tyckte det kändes som en månad. Att säga att tiden gått snabbt här skulle vara som att säga "Det var ju inte så farligt" efter en 3 mils löprunda. Bara nej. Det är ingen skillnad, och jag vet inte vad det beror på. Kanske för att det är så likt hemma. Jag ska göra en lista så det blir tydligare:
 
  • Staten kallas för the pine tree (tall) state. Samma sorts träd vi har i Sverige.
  • Klimatet är i samma, kanske lite varmare ibland, men Sverige har också sina stunder.
  • Kusten ser i princip ut som skärgård.
  • Det är inte många feta människor här
  • Inte heller bara en massa vita homofober.
  • Volvobilar överallt! (Vissa ser nästan precis ut som vår "nya" bil, vilket ger mig lite hemlängtan.)
  • Folk är inte sådär supertrevliga, de flesta är kanske något över medelmåttet för hur en svensk skulle vara mot en utbytesstudent.
  • Vi har inte ätit McDonald's, Dunkin' Donuts, Starbucks eller något annat typiskt amerikanskt. Jag har inte ens ätit en donut än. Vi åt på ett pizzaställe, men det såg mer ut som en restaurang tyckte jag.
  • Skolan har inte börjat, så det finns inga tydliga skillnader där än.
  • Fotbollen är visserligen lite annorlunda men ändå i huvudsak som den skulle kunna vara i Sverige. Jag känner igen en massa övningar vi håller på med och de är inte så formella med coachen. (Innan han  blev en homeroom lärare i år på skolan kallades han Art, kort för Arthur.)
Sverige/Maine? Ingen vet utom jag!
Andra saker har självklart varit väldigt annorlunda, som deras pepparstövla (jag är en familjevänlig blogg idag) tandskydd på matcher, men jag funderar på att presentera de sakerna i en miniserie för mindre händelsefulla dagar.

En rolig sak som jag var med om idag var att Varsitylaget hade en team dinner! Vi fick pasta med köttbullar och tomatsås till varmrätt och sedan paj och cookies till efterrätt. Jag åt så sjukt mycket. Ni vet när man lägger upp en vanlig portion och sedan tänker att man bara vill ha lite till, men när man slevar upp mer pasta kladdar den och så följer nästan i princip själva kastrullen med i ens nu megaportion. Så mycket pasta hade jag, och jag ville ju inte vara otrevlig (eller hungrig) så jag tryckte i mig nästan allt. Sedan fick de reda på att jag inte ätit så där X räfflad paj med rutnät på toppen och då fick jag såklart en megabit av den också.

Varsitylaget. Dålig kvalité på bilden men bra kvalité på fotbollen.

Det roligaste var när vi körde "Never have I ever.." Det var inte ett drinking game utan vi hade tio fingrar och så tog man ner ett om man hade gjort det. Jag kunde ställa bästa frågorna som tex. jag har aldrig varit på en baseboll match. Man fick veta mycket om vissa personer, det kan ha inkluderat en historia om en fistfight med en dömd brottsling, men mina läppar är förseglade. Aldrig att jag tjallar på någon som, hypotetiskt sett, möjligtvis, kan ha gett en kriminell man näsblod. Snitches get stitches !

Juste, när jag kom hem åt jag två pizzabitar. Hjelp.

Kommentarer (0)
allmänt,

WTF?! (Where's The Food?!)

Publicerad 2013-08-29 05:43:00 i Fotboll, Host family,

Jag är hungrig hela tiden! Hela tiden! Det har gått så lång att jag antingen äter eller planerar min nästa måltid. Just nu sitter jag och planerar min frukost. Nutellamackor med yoghurt, bär och nyinköpt müsli. Jag gåt upp tidigare så att jag ska kunna njuta av min frukost i lugn och ro! Det är helt sjukt, vad ska jag göra? En av de starkare känslorna idag var den av besvikelse när min lasagnebit var mindre än jag planerat i mitt huvud de senaste tre timmarna. Hej mentalpatient. Snart kanske inte vanlig mat släcker min hunger längre, och jag tvingas vidta åtgärder..
Matchen gick bra, trots slutresultatet. 2-3 känns extra jobbigt när jag missade åtminstone två målchanser som nästan var frilägen. Varmt men molnigt fotbollsväder, alla kämpade och köttade, ,laget var kort sagt riktigt imponerande. Mycket lovande inför säsongen om jag får säga det själv. Det enda som inte fattas nu är munskydden. -.-'
 
Nämnvärt som hände på skolbussen hem var att varningslampan där back började lysa och någon slags varningssignal tjöt. Jag beredd att göra ninjaroll av bussen eller kasta mig av med fallskärm om det behövdes, men det var bara någon som råkat stöta till ett nödhandtag. Jag var i alla fall redo för samtliga eventualiteter! Som proffsen säger: Semper fi, Alltid redo, En elefant glömmer aldrig etc.
 
 
Kommentarer (0)

Wing Tuesday! 0.60 $ a piece!

Publicerad 2013-08-28 03:10:00 i Host family,

Aloha Sweedsters!
 
Folk använder faktiskt asmycket slang här, och det där om att de inte svär eller pekar fakk you i USA. *Myth debunked* (Jag har inte sett ett enda avsnitt, men är det inte så det säger på mythbusters?) Dessutom lyssnar jag på Darins Step Up så jag känner mig lite extra gangsta nu.
Girl, step up to the party. Grab a boy and move your body!
 
Ingen träning imorse så jag kunde sova ut lite innan jag gjorde frukost. Samma frukost som jag gjort sedan jag kom hit, rostade nutellamackor och en yoghurt i bägare. Jag vet att det inte direkt täcker hela kostcirkeln, men de brer bara med senap, majonäs eller något annat intressant, inte med smör. Det är inte som att jag kommer bli fet, vi tränar ju varje dag. Min aptit har gått upp som en raket den här veckan! Det är nästan komiskt, innan vi åkte åt vi lunch på O'Learys och jag kunde knappt få ner en tugga, just nu skulle jag göra vad som helst för att få vräka i mig en kycklingsallad. Jag åt 9 st Honey BBQ Wings på Buffalo Wild Wings "Wing Tuesday" för en timme sedan.
 
Första träningen med Varstitylaget som fokuserade på att förereda oss inför matchen imorgon. En konstig sak är att vi alla måste ha enfärgade strumpor, till och med ett vitt Nikemärke är inte tillåtet, så vi åkte och köpte det innan träningen. Det gick ganska bra för oss, mycket mer struktur nu, så jag tror vi har en bra chans imorgon om vi orkar springa.
 
Jag passade på att köpa en ny vattenflaska också, jag kastade ut min ur resväskan när jag trodde den var för tung.
På tal om det jag sa tidigare, så har vi gym på morgonen imorgon trots att vi spelar match på eftermiddagen! Jag tränade 14,5 timmar förra veckan, exklusive lördagen då vi hade turnering hela förmiddagen, och vi fick bara en vilodag innan vi kastade oss in i en ännu intensivare vecka med två matcher, en imorgon och en på söndag! Så om någon vill klaga på min nutella så kan jag redan nu meddela att den åsikten kommer att tas i åtanke först efter en 12 timmars intervall-löpning. Fred ut.
Kommentarer (0)
allmänt, fotboll,

He elegido mis asignaturas!

Publicerad 2013-08-27 02:23:00 i Fotboll, Host family,

Det blev tidig revelj idag eftersom guidance counselor människan var där redan kl 07. Vi hade kunnat komma senare om jag inte hade haft boocamp kl 8-9, vilket jag ändå missade eftersom det tog 1,5 h att fixa allting. Som "tur" var fanns det ett pass timmen efter som jag kunde vara med på.

Jag valde alla de obligatoriska ämnena som Engelska, US History, Matte och Science. Det sinns en risk att jag har valt lite för svåra ämnen, men damen tyckte att det var bättre så, då kan jag bara flytta ner om det blir för jobbigt. Som science ämne valde jag två halvteminskurser som verkade roliga och tillvalen blev Spanska(!), International cooking, Psychology och en kurs som hette något med War (Världskrigen, Vietnamkriget m.fl.)
 
Nu blir du stolt va Pappa? ;D Efter den kursen kommer jag kanske faktisk att komma ihåg när WWI började. "Det har ju något att göra med 1919.. Slutade det då?Jaja..Jag tror att det var 1914.. eller 11.. Fast det kanske var när Titanic sjönk? Inte? Jaha, jo, de hade ju faktiskt 100års jubileum förra året..." Sharing is caring people, no hate. Jag är väldigt nöjd med mina val, men kom precis på att jag inte tog med min grafräknare. Darn it, man kanske kan få låna en från skolan.
 
Under träningen fick vi veta vilket lag vi kommit med i. Portland High har i år tre fotbollslag för tjejer (Baseball har bara ett! Vad kommer härnäst, ingen bordsbön? Osthyvlar?!) Varsity,Junior Varsity och, resten antar jag. Jag vet inte riktigt vad det kallas. Jag lyckades komma med i Varsitylaget, det brukar Juniors och Seniors göra. Coach sa  att jag var annorlunda från hur de spelar, men också att jag låg före i bollkontroll och typ att jag spelade smart, tänkte mycket. Okej, jag måste sluta skryta nu, det känns som att jag brer på som faen varje gång jag säger vad han har sagt om mig. Men ni fattar själva att han bara säger det positiva och aldrig skulle öppna med "Okay, you suck. What the frak is wrong with you?"
Vi spelade faktiskt på gräs idag, men antingen åt en gräsand upp min mobil eller så glömde jag ta kort.
 
Det känns stabilt på fotbollsfronten dock. Jag har t.o.m. fått ett smeknamn, Sweeda! Eller Swida antar jag, eftersom det är en hybrid av Sweden och Ida, men de uttalar det Sweeda. Mycket lättare än Ida. Alla vill säga rätt, men det går i princip inte, inte om man bara pratat amerikanska hela sitt liv. Skulle bara ha sagt att det uttalas Aida från början, eller döpt om mig till Madison eller Lily istället.
Kommentarer (0)

Octopus on the loose!

Publicerad 2013-08-26 01:43:00 i Host family,

Söndag betyder i denna familj kyrkdag, men idag betydde det inte att vi skulle sitta på en bänk i kyrkan. Som en slags communitystärkande tjänst åkte medlemmarna till olika parker och flög drake, grillade och hade det bra i största allmänhet. Aktionens mål var även att nå ut med Guds glädje, så alla som ville fick at för sig av hamburgare, korv, chips och vatten. Jag gick runt med några supertrevliga ungdomar i parken och gjorde reklam för en gratis biokväll vid kyrkan nästa fredag, Epic! Ja, filmen heter så, Epic.

Parken ligger vid vattnet och det finns till och med en gammal hexagonal fästning synlig ute på en liten ö.
Såhär trevligt var det. Fästningen är lite till vänster om mitten.
Det var så mycket aktiviteter (bl.a. softboll, fotboll, ca 10 drakar, trädgårdstolssmåprat, grillning)! Jag tyckte det kändes som den proppfulla parken i slutet av Mission Impossible II. När Ethan och Nyah träffas och han säger "let's get lost" och sedan smälter in i mängden samtidigt som kameran zoomar ut och dum-dum-dum-dum dum-dum-dum-dum na-na-naaa na-na-naa börjar. Ingen fattar nog vad jag pratar om just nu.
NS ANTARCTIC.
Lighthouse!
Lite folk som delade ut gratis mat till främlingar i parken.
Några som inte var i vårt sällskap hade med sig denna extremt coola draken, som var en bäckfisk!
Här ser man inte att det är en drake, det skull teoretiskt sett kunna vara en Alien. Jag är ju i USA, kanske ska posta den till area 51, om jag hittar adressen.
 
Efteråt åkte vi direkt och släppte av Aaron som skulle spela fotboll. Det var första matchen på 11-manna. Vi kollade på nästan hela, svinvarmt!
 
 
 
Kommentarer (0)
helg,

*Extras* Camp

Publicerad 2013-08-25 06:04:37 i Host family,

Ikväll åkte vi även till en stuga vid en sjö som ägs av en familj min värdfamilj känner bra. Chessa stannade och sov över där, så jag kan vara uppe hur länge jag vill och lyssna på HSM hela natten! Bet on it, bet on it, bet on it!
 
Jag vet att jag skriver väldigt mycket, så jag tänkte nu bara lägga upp ett par bilder som ni kan bläddra igenom. En kort summering av kvällen: Vi åkte däck och jag föll av när man inte skulle, fail! Min revanch var dock storslagen när jag provade på wakeboard och kom upp på första försöket! Alla var jätteimponerade efteråt och jag var i chock. Ingen press på dig nu #snowboardstorasystern! :)Sedan eldade vi lite och åt s'mores, smarrigt!
 
 
Tack för visat intresse!
Kommentarer (1)
Extras,

BULLDOGS ON THREE! ONE! TWO! THREE!...

Publicerad 2013-08-25 04:47:00 i Fotboll, Host family,

...BULLDOGS! WOFF!
 
Idag vad turneringsdag och vi spelade fyra matcher på riktigt gräs. Jag kanske inte har skrivit det på bloggen, fy på mig i sådana fall, men här heter konstgräs turf. Surf n' Turf ;D  Riktigt gräs kallas bara för grass, smidigt! Rubriken kommer från att det är det vi säger när hela laget huddlar upp sig. Ganska amerikanskt om jag får säga det själv!
Portland Girls Soccer uniform Jag var lucky number 4.
 
Kl 07 avgick skolbussen (!) från Fitzpatrick Stadium till skolan där vi skulle spela dagens matcher. När jag sa att det här var min första gång på en skolbuss blev Andrea, tjejen jag satt bredvid, helt till sig och undrade hur vi tog oss till skolan. När jag då sa att vi tog vanlig buss, gick eller cyklade medgav hon att det faktiskt inte lät helt galet. Det var ganska roligt att vi lyssnade på musik och Sweet home Alabama började spelas, jag har hitintills inte känt mig mer som en amerikan än i det ögonblicket.
 
Skolbussen från utsidan! Lättnaden när Andrea vinkade åt mig att sitta bredvid henne var som känslan när
mamma överraskar med att ta med sig bullar hem från jobbet!
 
Skolbussen från insidan! Jag förväntade mig nästan att Nelson skulle dyka upp bakom ett säte och säga Ha ha!
 
Ställningen i matcherna blev:
 
Portland 1 Freeport 0
Portland 1 Belfast 1
Portland 0 Gray-New Gloucester 2
Portland 4 Cheverus 1
 
Jag var stentrött i benen efter en veckas bootcamp, men deras byten var väldigt korta så det var ändå rätt så lugnt. Konstiga saker med amerikanska fotbollen: Matcherna i den här turneringen var bara en halvlek med 40 min speltid, ändå fick avbytare inte bara byta när de ville, utan måste få domarens klartecken när bollen är ur spel. Det var också konstigt hur mycket de ändå bytte, jag kom in och ut flera gånger under en match. Vi hade säkert runt femton byten per match, på 40 min! Men det absolut konstigaste, och värsta som man någonson kan tänka sig är;:De måste spela med munskydd! Nej, jag skämtar inte det är en regel i High School. Så jag sprang runt hela dagen och trodde jag skulle kvävas medan jag samtidigt gjorde andningsljud som skulle gjort Darth Vader stolt.
 
 
Inget mål för mig idag, jag spelade dock mest ytterback och defensiv mittfältare (I know right?! Här är jag tydligen värsta talangen som kan hålla i och driva bollen och allt konstigt de säger, hoppas att ingen annan fotbollspelare kommer till Portland och avslöjar mig). Fast jag fick faktiskt lite mer än 5 min som anfallare, och jag lyckdes göra något vändning och hade en halv sekund framför målvakten. Självklart sköt jag, rakt på målvakten! Det var på vänstersidan också, så för en sekund fick jag en déjà vu från den där hemska, hemska fiaskomissen i sanktan finalen mot Värtan.

 
Tydligen är Cheverus en av vår skolas ärkefiender, vi har en extra ärke-ärke nemeis som inte var med i turneringen, som har varit bättre än oss tidigare men idag fick de allt ett kallt uppvaknande! De är enligt alla i laget väldigt onajs. Jag tyckte de var konstiga och hade en bönecirkel innan matchen som till och med allt religiösa i mitt lag fnissade åt. De hade tänkt vara smarta och inte byta alls första 20 för att sedan plocka in ett helt nytt och fräscht lag. Problemet var bra att vi gjorde mål ca 8 sek efter de gjort bytet, och sedan upprepade samma sak igen nästa anfall. Det finna bara en lärdom vi kan dra av detta gott folk: Gud hjälper den som hjälper sig själv!
Kommentarer (0)

Soccer. Fútbol. Whole foods.

Publicerad 2013-08-24 04:11:00 i Fotboll, Host family,

HAHA! Jag vet att man egentligen inte ska skriva skratt när man skriver mer professionellt, och jag är ju så himla proffsig (Se: HSM). Denna situation tycker jag dock kräver ett nedskrivet, uppgivet skratt. Bokstavligen det enda jag gör är att sova, äta, sitta framför datorn och spela fotboll. Vad kan jag skriva om annars?!
Gåradagens, men även dagens (superfresh) outfit. Reppar orten, jao! Sa jag rätt nu Karin?
 
Idag åt vi dock på ett intressant ställe.. Utomhus på en parkbänk! Ni trodde säkert att jag skulle säga McDonalds eller IHOP, men inte det. Vi köpte med oss mat från en butik/ett matställe som heter Whole foods och har organisk mat. Jag vet inte riktigt vad som är så fantastiskt med tilltugg utan nitrater, men folk är i alla fall beredda att betala mer än dubbla priset för det. Allvarligt talat dock så såg butiken väldigt fin ut och innehöll säkert många nyttiga produkter. Ja, alltså, vi köpte inget sådant utan lyxade till det och gick direkt till dessertdisken för att välja ut efterrätter till vår supergoda och så-nyttig-som-pizza-kan-bli pizza. No regrets, bästa måltiden i Portland!

Platsen där vi åt, med utsikt över vattnet och segelbåtar, var så likt Sverige att det nästan gjorde lite ont att titta på för länge. Det blev mörkt ganska fort så ingen bild tyvärr, men vi kanske ska ta en färjetur där lite senare och då ska jag inte glömma mobilen!
 
Och så var det fotbollen... Jag har bra och dåliga nyheter. Det bra är att jag har blivit utvald som en av 23 spelare att åka på turnering imorgon och spela fyra matcher. Den dåliga är att turneringen betyder att jag måste gå upp ca fem och att morgondagens inlägg också kommer att handla om fotboll. Jag är så hemskt ledsen!
 
En till positiv sak var att coachen pratade individuellt med alla om vilka som fick åka imorgon, och jag var väldigt nervös innan, och höll på att avlida när han ropade till sig mig. Det första han gjorde när jag kom var att han började le och sa "I'm so glad you're here." Fjuff, som Linnéa en gång så hilariously uttryckte sig i femman. Han fortsatte med att säga att det bästa var att jag kom in här helt ny och ingen riktigt visste vad att förvänta sig. Sedan sa han något i stil med "You are working really hard, and it shows." You better believe it. I en vecka nu har jag sprungit som om hela urbefolkningen på Isla de Pelegosotos var efter mig.
 
Kommentarer (0)

Televisionen

Publicerad 2013-08-23 17:42:00 i Host family,

Ett ämne jag bara måste beröra här på bloggen är att jag inte sett på TV här i USA, alls. Nu borde kanske någon ringa hem till min familj och se till så att de inte har fått en kollektiv hjärtattack.
 
Det enda programmet jag ens har sneglat åt var ett program som vissa kanske hört talas om: Wheel of Fortune. Det har tydligen gått på TV sedan cirka USAs konstitution skrevs på (År 1787), och i princip hela USA tittar på det.. Under de fem minuter som jag tittade förstod jag det så att personer gissar ord, lite som hänga gubbe, fast istället för att en streckbubbe hängs kan man vinna en miljon dollar. Skriv upp mig på den leken!
 
Jag vet inte hur det blev såhär, hemma bor jag ju i TV-soffan. De har aldrig riktigt visat hur TVn fungerar och så är det en sådan där tjocktv, men det är fortfarande konstigt. Jag vet inte ens vilka kanaler de har. Tänk om jag har åkt till USA, landet där man inte måste streama Supernaural, Glee eller True Blood och så har de inte ens The CW eller HBO. Det skulle nog vara definitionen på antiklimax. Jag reser hit bara för att behöva titta på alla program på datorn, som om jag bodde i Sverige. Oh well, här slipper jag i alla fall gå upp kl tre för att hinna se dem innan skolan börjar!
 
Nu måste jag nog leta upp någon att fråga om vilka kanaler som vi har i det här huset egentligen. Toodles!
 
Kommentarer (0)
allmänt,

... och mer fotboll!

Publicerad 2013-08-23 02:03:00 i Fotboll, Host family,

Jag är så hemskt ledsen att det enda jag har att skriva om är mina tryouts, men jag gör lixom inget annat just nu. Vill ni hemskt gärna ha en lång skildring av hur jag sitter på sängen i 8 timmar med pauser för mat och en och annan tupplur (Svenskan har så konstiga ord, vadå lurig tupp?*) så får ni väl kommentera det här inlägget. För att visa hur innerlig min ursäkt är erbjuder jag er läsare denna bild på en superglad bebiskameleont:
 
Under träningen idag fick vi göra tester som att springa och göra armhävningar. Det sista testet hade dock med bollkontroll att göra, och om något av er läsare har spelat i samma lag som mig hemma känner ni nog igen övningen med tre koner där en springer runt dem och den andra passar/ kastar bollen. Så många som möjligt på en minut. (Det känns nästan som fusk, igår gjorde den där när ena springer baklänges längs planen och den andra passar/kastar bollen som uppvärmning.)
Copyright av Ida Eriksson Augusti 2013, sälj inte vidare detta mästerverk!
 
När vi gjorde armhävningar och situps, även det på en minut, gjorde i princip alla på knä och det var okej att inte gå hela vägen ner. Då tänkte jag att jag bara köttar, eftersom knähävningar inte alls är lika jobbiga som de på fötterna, jag behövde inte ens räkna själv. Trots att jag tog en tre sekunders vilopaus på slutet sa hon som räknade 62 st. Oj vad bra tänkte jag och när det var min tur att säga sa jag också 62, men då sa en tjej bredvid: "Like, is that even possible?" Först då kopplade jag på hjärnan och insåg att jag isåfall gjorde mer än en knähävning per sekund. "Yeah, shit, is that even possible?" tänkte jag, men vad jag svarade var "I dont know, I didn't count." Hon så lite skeptisk ut, så jag hoppas att hon inte skickar sin quarterback-pojkvän på mig ikväll när jag sover.
 
*Vad jag kunde hitta kan tupplur förklaras så att Tupp kommer av Topp, vilket var ett gammalsvenskt ord för kort. Alltså Kort lur!
Kommentarer (0)

Fotboll, fotboll, fotboll

Publicerad 2013-08-22 02:53:00 i Fotboll, Host family,

Jag har två väldigt långa veckor framför mig. Fotboll 2,5 timmars varje dag plus 1 timme styrketräning varannan dag. Det är en konstig känsla, att vara svettig konstant. Till och med nu, när jag skriver det här inlägget, klibbar fingrarna fast i tangenterna. Det är helt enkelt ingen idé att duscha på morgonen när man svettar ner sig igen en timme senare. Något som gör det ännu mindre frestande att duscha två ggr per dag är att duschen/toaletten inte har ett lås. Sådana där saker tänker man lixom inte på hemma. 
 
De två träningarna idag var lika jobbiga som vanligt, men fler personer pratade med mig och frågade om Sverige och min engelska etc. 
 
Tidigare idag tog mormor Elaine med oss till en sådan där klätterställning för vuxna. Det var vad jag kallade den i huvudet till jag nu kom på att det kallas höghöjdsbana. De hade också klättervägg och linbana, eller zipline som de kallade den.
Jag tog tyvärr inte många bilder idag, men jag skrattade mer än socialt acceptabelt åt den här skylten.
Kommentarer (0)

Howdy folks!

Publicerad 2013-08-21 02:56:00 i Fotboll, Host family,

Idag slapp jag gå upp tidigt för ett styrkepass innan den 2,5 h långa träningen. Jag är inte den som brukar lata mig (Jaja pappa, ingen bryr sig vad du tycker ;D), men efter två veckor av resande utan riktig träning så kan jag erkänna att det faktiskt är lite ömt och stelt här och var. Eller överallt. Det är dock bara att hålla ut eftersom schemat ser ut ungefär såhär under den två veckor långa uttagningen.
 
Jag kan i alla fall glädja mig med att jag inte måste börja träningen 05:30 för att det bara är 30 grader så tidigt. Clara (www.claris.blo.gg) är inte lika lycklig och har många roliga mornar att se fram emot. Clara, jag rekommenderar att du börjar varje dag med att lyssna på Get 'cha head in the game från HSM för att tagga till på morgonkvisten!
 
Idag gick jag upp tio och åt frukost, sedan cyklade Aaron (lillebrorsan), Chessa och jag till en gräsplan och sparkade lite boll i ungefär en timme. När vi kom tillbaka hade pappan börjat fixa oss jättegoda ägg, ost och skink-bagels. Jag brukar inte gilla de där fördömda degbröden, det är som om de stoppat in en hel limpa bröd i en donutform, men de här var rostade och knapriga. Jag skulle tagit en bild, och hade mobilkameran med mig, men i matglädjen råkade glömma bort det. Ni får en bild på min säng istället, precis som jag lovat, städat och klart!
 
Träningen gick bra förresten, det är precis så varmt och jobbigt som man förväntar sig! Eller bra och bra, vi hade turnering med åtta lag där alla mötte alla och man skulle göra så många mål som möjligt. Vinnarna gjorde 29 och 31 mål, mitt lag kom på åttonde plats med starka 6 mål. Som sagt, Go Team! Vi hade kul ändå, så det gjorde inte så mycket :) Idag är tydligen också Chicken Wing Tuesday på ett ställe som heter något med Big Buffalo, så sedan åkte jag med några av tjejerna i laget dit.
 
Fitzpatrick där uttagningarna sker.
Kommentarer (1)
fotboll,

"LET'S GO! KICK! KILL!"

Publicerad 2013-08-20 10:35:00 i Fotboll, Host family,

Nej, det är faktiskt inte lika tufft på fotbollsträningarna som i She's the Man. Tyvärr finns det inte heller en Channing Tatum där som gör så att man drömmer sig bort och får bollen i huvudet. Ja, en boll i huvudet är inte så bra men ni fattar.
Jag kunde tagit en bild av dvd-omslaget istället. You're welcome Ladies.
 
Idag var första dagen av idrottsligt beteende för mig och väckarklockan var inställd på 06:30.
 
08:00-09:00 Styrketräning med alla freshmen och sophomores, dvs. 98or och 99or. Vi kom dit en halvtimme tidigt för att lämna in några papper och checkar. Nästan alla hade checkar! Det kändes som om vi tranporterades till en gangsterliga och jag fick flashbacks till alla filmer där folk stjäl checkar från folks hanväskor och river dem mitt i tu. Det var jobbigt på träningen, men inte så att man dog. Passet var fullt av många pinsamma övningar som innebar att man individuellt visade upp sin atletiska förmåga och koordination. Yay. Go team.
 
16:00-18:30 Första fotbollsträningen! Jag var ju som många vet svinnervös inför detta och speciellt inför att Chessa är så bra. Det visade sig dock att Chessa var bästa spelaren på hela uttagningen med ca 60 pers. Vi kickade lite innan träningen, jobbigt för mig. Vi delades in i de äldre och de yngre i början när vi skulle spela, och efter en förvirrad minut frågade jag vart jag skulle vara om jag var 17, så hamnade jag bland juniorsen och seniorsen. Gr8, tänkte jag, jag kommer att vara sämst.
 
De var dock inte superduper bra, bara okej lixom. Men det är förståeligt eftersom vissa är 99or som spelar med 96or . Det var varmt och svettigt hela träningen, hur ska jag orka två veckor av det här?
 
Extra intressanta fakta: Fotbollskor kallas cleats och västar här heter pennies. Go figure.
 

Fitzpatrick Stadium där vi hade fotbollsträningen, konstgräs och allt.
Kommentarer (1)
fangirling, fotboll,

NY 2.0

Publicerad 2013-08-20 02:12:00 i NY,

 Här kommer den andra eftertraktade delen av min Prep Camp. I förra inlägget fick vi höra The boys are back och på samma tema vill jag till nu i detta inlägg dela med mig av Everybody (Backstreet's Back) - Backstreet Boys.
 
Everybody, rock your body..
Vi börjar visningen med en extra bild från College of New Rochelles campus. Byggnaderna är från jättelänge sedan och colleget var det första katolska colleget för kvinnor i New York State.
Här har ni resultatet från alla de olika tävlingsgrenarna i STS Olympics som pågick hela veckan. Jag vet att den här och några andra bilder är 90 grader fel, men jag vet inte hur man ändrar det, så deal with it (please don't hate me). Mitt lag var Fantastic Twelve eftersom vi var 12 lagmedlemmar med vår ledare Atle. Måste jag förklara det roliga med vårt namn blir jag lite ledsen i själen. I alla fall var vi bäst och kom tvåa i i princip allt som vi inte vann. Vi var awesome och kunde helt enkelt inte stänga av det. Jag fick t.o.m. extra poäng av american football coachen för att hon tyckte jag var bäst på planen, trots att vi spelade med killar. Up high! Data five!
 
Talent showen the one tävlingsgren to rule them all, vi hade massa repetitioner och showen vad sista dagen. Självklart var det Fantastic Twelve som vann, och hade vi fått 500 poäng istället för 450 som de hade sagt innan skulle vi ha tagit hem hela kalaset. Inte för att jag bryr mig om det, ni känner ju mig.
Avslutningsbarbeque med cheesburgers och sötpotatis pommes. Yummy!
Backstreet's back, all right!..
Även frukostarna på colleget var svingoda, men jag lyckades inte knäppa någon bild. Fruktsallad med bacon och egg wraps kl 08 brukar lixom göra allt annat i världen oviktigt i ca 15 min.
Världen gulliaste Sofie med hennes ännu gulligare Schweiziska dialekt!
Jag blev först asimponerad för att jag har hittat State University of NY, fast sen blev jag lite fundersam när det direkt under var University Eye Center. Är de separata eller blir man automatiskt ögondoktor om man går på SUNY?
Am I original? Yeeah..
Det ser ut som min grupp, men titta closer. Titta sedan längre borter på affischen för Newsies av Disney. Den verkar svinbra enligt min högst erfarna Broadway åsikt.
Everybody, yeaeah, everybody...
Sofie igen med hennes klasskamrat Whitney. De är helsköna, två minuter innan jag tog det här fotot hjälpte de en gangsterliknande (fast han var schysst) kille att ta en thug bild på Times Square. Det är inte så konstig, men det första Whitney sa när hon höll i kameran va "You have to smile! Smile!" Hon är så charmig att han bara skrattade och hon fortsatte med "Put your hands up! Happy!". Jag roflade tyst helt enkelt.
Now throw your hands up in he air, and wave 'em around like you just dont care..
Jag lyckades att se ut som en turist i NY varje gång vi var där, även dagen vi inte behövde ha något gult på oss. Som ni ser gömde jag alltså mitt nyckelkort runt halsen, grejt. Vi låtsas att det är ett VIP kort istället
Am I sexual, yeeah..

The Baws Atle Solar Chillar och Steker efter vår vinst i Talangshowen.
Ridande poliser, troligen mest för att turisterna ska ha något att ta kort med.
Men har de gått igenom alla besvär med att köpa en häst är det ju ändå bäst att bara ta ett himla kort.
“For never was a story of more woe than this of Juliet Ida and her Romeo.”  
 
Där ser ni skylten till min hitintills enda magiska Broadway Theater upplevelse. Jag vågar dock inte svära på att den faktiskt låg på gatan Broadway. Aja. Detaljer, detaljer.
Mitt enda smygfoto inifrån teatern. Agent 003 Reporting for Duty. Det var helt amazing och jag blir fortfarande helt lyrisk när jag tänker på det. Spider Man var en understudy tror jag, men det märktes inte alls. Ångrar bara att jag inte satt närmre.
Årets Chevy Impala modell. Den är så fuuul, jag förstår inte! This one goes out till alla Supernatural fans men speciellt till dig Sara, så jag hoppas att du följer min blogg! Jag värvar läsare, en personlig kommentar i taget.
 
 
Backstreet's back, alright!
Kommentarer (0)

Det rullar på

Publicerad 2013-08-19 08:02:00 i Host family,

Detta är tidsinställt och skrevs söndag förmiddag, jag vill inte överrumpla er med inlägg.
 
Så jag har träffat Chessa nu, och vi ska ha dubbla fotbollsträningar varje dag i två veckor, det är ungefär som uttagning till skollaget. Jag har inte berättat så mycket om min värdfamilj, men de har 3 barn som bor hemma och en 20ish åring som går på College i Florida. Andrew är ett år yngre än mig och Chessa är två år yngre, yngst är Aaron som är 00a. Alla tre spelar fotboll och Chessa var startspelare i deras varsitylag som freshman. För er som inte förstod alla amerikanska begrepp kan jag säga på ren svenska att hon med 99% säkerhet är svinbra. Jag har inte riktigt sett någon av dem spela, men jag tror att det finns risk att det blir lite pinsamt imorgon bitti kl 07.30 när vi kommer till träningen.
 
Idag var vi på stranden innan vi hämtade upp Chessa från hennes Englandresa med sitt klubblag. Det såg ungefär ut som i skåne eller på västkusten. Det tycker jag faktiskt är lite tråkigt. Förutom vägskyltarna, språket och alla Dunkin' Donuts ser det ut som jag har åkt fem timar söderut från Stockholm. Man kan ju inte få allt.
Jag avslutar med en bild på sängen jag sover i och mina ouppackade saker. Jag har faktiskt fixat till det nu, men jag ville bjuda på lite opolerad verklighet innan jag gjorde det. Det är väl så riktiga bloggare gör?
 
 
Kommentarer (1)
allmänt,

Ära till Gud som i himlen bor, kyrkan här är precis som ni tror.

Publicerad 2013-08-19 03:11:00 i Host family,

Jag tänkte göra ett eget inlägg om min kyrkupplevelse, eftersom det är en ganska big deal här. Det var inga konstiga ritualer utan mest normala personer som träffades och drack lite vin och åt kex. Man fick donuts om amn ville på slutet.  Jag har tyvärr inga blider och det är synd eftersom det var väldigt fint just idag med små barn som sjöng. Jag var dock rädd att ta foton för då skulle jag verka som en turist och då kanske de skulle tereoo att jag inte lixom tror lika mycket som dem. Eller aaallss.
 
Kyrkan
De sjöng mycket (och) inlevelsefullt och när prästen sade något extra kristet sade någon från tredje raden Amen! Jag tyckte att det var väldigt intressant/kul och el presto pratade väldigt mycket, mest vettiga saker som att man inte ska bli besatt av pengar och materiella saker, och att Gud älskar alla oavsett vad du gör.
 
Youth Group
Det här var också väldigt annorlunda, men samtidigt ögonöppnade för vad religion är i USA. Det var så avslappnat, det började med att alla fick läsk och popcorn med örtkrydda på (rekommenderas starkt, pun intended), sedan bad vi för en kille som hade varit i med om en bilolycka. Det var inte allvarligt alls tydligen, men bilden var kvaddad och han var säkert i shock och onåd med päronen.
 
Efter det parades vi ihop och pratade två och två om vår relation till Gud vilket var lite awkward eftersom jag aldrig gjort det tidigare, det gjodre det inte enklare att vi skulle använda vädret som metaforer "Det är stormigt men har börjat avta och jag ser sol på horisonten." Ja, jag fick nog inte MVG för mina ord men Chessa var väldigt chill och sa att hon fattade att det var annorlunda i Sverige. Tydligen är Portland inte supermegakristet och jag har hamnat mitt i den mest religiösa bekantskapskretsen hitintills.
 
Sedan läste vi lite ur Bibeln och det blev mer awkward eftersom jag inte kunde hitta sidan och behövde fråga om hjälp. Jag kunde sen inte hitta var de läste, men det tror jag inte märktes. Jag sa dock ingenting, eftersom jag inte tyckte jag hade så mycket att lägga till om i frågan om att lyda Gud, så de tror nig att jag inte fattade vad de pratade om. Sedan bad vi tillsammans, och efter det var allt klart, fast jag måste ändå upprepa hur avslappnat det var. De skojade i typ 5 min om hur det skulle vara om Gud var en hundvalp (temat var lydnad och puppies är obedient). Han skulle förvandla sitt hundfoder i skålen till vin etc.
 
Det här blev långt, men jag kommer nog inte skriva så mycket mer om det här, så soak it in! (och sov gott Sverige)
Kommentarer (0)

Lucy, I'm "home"!

Publicerad 2013-08-18 18:48:00 i Host family,

Jag har kollat upp varför man säger så och vem den där Lucy egentligen är. Det fanns tydligen en tv serie för en sådär 50 år sedan som hette I love Lucy. Då behöver man ju inte vara ett geni för att räkna ut resten. Där fick ni helt gratis kunskap direkt från USA. 
 
Jag har i alla fall kommit fram till min värdfamilj i Portland, Maine. I sammanfattning har jag fått en tour av staden i bil av brorsan, ätit pizza på ett uteställe och åkt på drive in bio.
Här ser ni min dricka på planet. Flygtiden var så kort, knappt en och en halv timme, så flygvärdinnorna hade fullt upp med att hinna ge alla passagerare något att dricka. Tur att vi inte fick mat, jag var nå nervös att jag knappt kunde få ner Colan.
Drive in! Det var precis som i filmerna, förutom att jag inte var på dejt med Taylor Lautner eller Ryan Gosling. Det var faktiskt mest barnfamiljer där.
Worst Picture Award till den här bilden, men den visar att man ska ställa in radion på en viss kanal så att man ska kunna höra ljudet. De har tydligen inte högtalare längre.
Här kan ni se hur många barnfamiljer det var. De parkerade med backluckan mot skärmen och så låg barnen där, i princip nerbäddade med kuddar och täcke. Det såg hur mysigt ut som helst, jag blev ganska avundsjuk efter första filmen. (Förresten har inte min familj påslakan till sina täcken. Det blev väldigt förvirrat ett tag när jag försökte fråga efter ett sådant och de inte förstod för att de aldrig använde dem. Jag kom inte riktigt på ordet och försökte med cover vilket inte hjälpte. Det var inte förrän jag sa "I need a pillow case, for this" medan jag tafatt pekade på mitt täcke.)
Snart börjar det!
Vi såg på dubbelbio, både Planes och Monsters University. 4/5 toasters. Kanonkul!
Jag vill avsluta med att informera om kommande händelser: Ett nytt inlägg som avslutar New York äventyret, ett besök på stranden och sist men inte minst min rumskompis kommer hem om bara några timmar. Jag är inte nervös, inte alls. Inte det minsta.
 
BajBaj 
 
Kommentarer (1)

Paris, London, Rome, Toronto, LA, Sydney, Buenos Aires, Tokyo, Moscow, Bollywood...

Publicerad 2013-08-18 02:25:00 i NY,

... New York City!
 
Jag vet inte om jag måste förklara för folk att det där är från HSM. Extra Brownie Points till den som kan säga vilken låt det kommer ifrån!
 
Hursomhelst, nu kommer bildbomben från NYC med vissa korta kommentarer, så som bloggare så fint brukar göra. Det är inte så enkelt att vara originell när man bara har gjort tre blogginlägg tidigare. För er som kan räkna, så kan jag informera att jag har gästbloggat en gång på min syrras blogg. Förresten så har jag inte massa kort på några kändisar, det bästa jag kan erbjuda är att jag av misstag filmade i fickan när jag plötsligt blev 99% säker att Matt Bomer (Ebba vet vem jag pratar om) gick förbi. Fast han hade pilotbrillor på sig och det gick ganska snabbt så det kan lika gärna varit en helt vanlig hunk som råkade ha galet snyggt fejs.
 
Nu kör vi igång! Med The boys are back framförd av Zac Efron och Corbin Bleu i öronen får ni en inblick av min första vecka.
 
Take it back to the place where you know it all began..  
Arlanda och några av svenskarna
De hade som vanligt bästa filmerna. Jag såg Safe Haven (Bra), The big wedding (bättre) och GI Joe: Retaliation här i bild (Inte bra eftersom Channing Tatum SPOILER)
together making history..
Vi väntar i 15 min på att gå ut till bussen..
För att sedan få stå i en timme(!) och vänta. Han ringde hela iden och sa "15 minutes"
it's time to show how to be a superhero..
Här rullar vi väskorna genom campus. Vi bodde på tredje våningen och såklart var det ont om hissar men gott om trappsteg.
Vi hade många lektioner om hur det var att vara utbytesstudent och allt runt det. Mycket om hur man ska hantera hemlängtan och inbjudan till fester. De pratade faktiskt om att vi skulle prata med folk i skolan första dagen så att vi skulle slippa sitta på toaletten och äta lunch.
Biblioteket på campus. Den gröna skylten visar ingången till Starbucks åt vänster.
De hade väldigt fint med mycket botanisk konst. Det fanns även gott om ekorrar, eldflugor och en och annan skunk.
Utanför bussen mot New York. Vi såg väldigt turistiga ut.
New York City BITCHES!!
Till minne av John Lennon. Det stod en gatumusikant och spelade imagine. Stackars honom vad han måste vara trött på den låten.
Vi har nu kommit till första avsnittet i en tredelars miniserie som jag vill kalla "Det hade varit hur häftigt som helst om jag hade sett den serien" Fontänen från Friends öppningscredits.
Jag har i alla fall sett Spider Man! Det hade ju förstås varit ännu roligare om jag kommit ihåg bron också. Men den är med någonstans i alla fall!
And I'm telling you, oh! The boys are back..
Freedom Tower som byggs där the Twin Towers stod tidigare.
Min wingman Ebba som inte lyckades få en enda rättstavad Starbucks.
Ida gick lättare, men jag behövde amerikanisera det så det lät mer som Aida.
Här har vi veckans schema med min Id-bricka och rumsnyckel som kostade 50 dollar styck att malplacera.
I princip mitt enda köp. Jag är en riktig storshoppare! Men jag spenderade 100 dollar på dem.. Hehe, jag ska betala tillbaka sen pappa ;D
Grand Central station + min ledare Altes rygg.
Atles rygg igen med några random studenter.
Tonight we're going all out...
Del två av min miniserie. Den röda trappan från... Sex and the City tror jag att det var. Man kunde köa och få se sig själv på en av Times Squares skärmar.
Jag var inte så tålmodig. Det fick bli såhär istället.
Riktig reklam för City of Bones! NYC är Amazing!
Rockerfeller Center. Vi säger att det stavas så. Kostade 27 dollar att åka upp till toppen, så vi tänkte att vi åker upp i Empire State building istället.
Det är faktiskt en svensk flagga bland alla dem där.
LEGO loggan i LEGO-affären av LEGO-gubbar. LEGO.
Detta är sista delen i serien "Det hade varit hur häftigt som helst om jag hade sett den serien" och vi har kommit till Magnolia Bakery, också från Sex and the City tror jag.
The boys are back, back to save the day..
Reklam för Glee. Hells Yeah.
Min apertiff eller vad det heter. Efterrätten på Planet Hollywood. Najs.
Planet Hollywood, I'll be back.
Life's like a box of chocolates, it doesn't last as long for fat people.
Emire State Building. Problemet var bara det att det kostade 57 dollar. 57 dollar. Vi bestämde att om Dennis som gick med oss ville lägga 500 spänn på lite utsikt och trånga hissar var det inom hans rättigheter att göra det. Vi är ju i Amerika, land of the free. Det var dock även inom Ebbas och mina rättigheter att inte följa med honom upp. Vi valde att vänta på honom på Starbucks istället.
Ja, det heter ju faktiskt inte andra gången gillt.
Apelsin splash eller något liknande.
Bryant park utanför New York public library.
Jag trodde felaktigt att ett bibliotek skulle innehålla böcker. Där inne fanns mest datorer (gratis wifi!) och massa turiser.
We're the best, no doubt. Doin' it like we used to do..
Jag hittade teatern där Orlando Bloom kommer att spela Romeo!! Jag har läst om den och så är jag så nära, fast ändå så lång borta, två veckor innan premiären.
ORLANDO BLOOM!! ROMEO!!
This one goes out to my sister, Karin. Stay Classy!
The land of the brave...
..and...
..the home of the free!
Gonna do it again. Gonna wake up the neighborhood..
Bild av Empire State Building (h) och Chrysler building (v) tillsammans.
Enda bilden jag har från limousinefärd tillbaka till Central station.
Via Times Square såklart!
Min läsk med hallon iste. Varning, drick ej. Jag drack hela och höll på att få en exklusiv visning av mitt maginnehåll. Mådde dåligt hela dagen, najsbajs.
Varför har USA så konstiga/coola skyltar? Jag har också undrat över varför de är så aggressiva, det är lixom nästan hot och sassiness på skyltarna. ska försöka hitta något exempel.
I'm sure that you know by now, the boys are back!
Kommentarer (3)

Hello my name is..

Publicerad 2013-08-17 21:44:00 i Host family, NY, Om mig,

Ida Eriksson 17 år från Stockholm, Sverige. Hemma har jag en tvillingsyster och ett stort gult hus med en rutschkana från balkongen. Om någon frågar om fritidsintressen svarar jag fotboll, men mestadels spenderar jag min tid på TV serier och filmer.
 
 
I skrivande stund sitter jag i min säng i delstaten Maine, Amerikas Förenta Stater. Om allt går väl kommer jag att befinna mig här, på Nordamerikas östkust så långt upp det bara går innan USA blir till Kanada, tills Maj/Juni nästa år. (Min familj kommer att bo kvar hemma så alla potentiella inbrottstjuvar kan sluta läsa nu.)
 
De flesta människor brukar ju börja blogga innan de far iväg, eller åtminstone när de har kommit iväg, men jag har faktiskt varit utomlands i mer än en vecka nu. Först var jag på ett prep camp med STS som var svinigt bra om man ska åka iväg såhär. Lägret var i New York och vi bodde en dryg halvtimme från Manhattan på ett College.
Detta var vår gemensamma toalett. Alla dörrar öppnades inåt, det var så likt alla College/ High School toaletter att jag fick en flashback till Mean girls. Det var dock ont om klotter, kanske för att det inte var en High School. Jag återkommer med bilder från High School toan om några veckor! I ett senare inlägg kommer det att komma lika många bilder av denna NY veckan som om en paparazzi köpt ny kamera och blivit inlåst i en hiss med Scarlett Joansson. Ja, det kan ha hänt att jag såg en kändis, jag säger varken ja eller nej, ni måste helt enkelt vänta tills nästa del av äventyret. Okej, ett litet smakprov får ni:
 
Många undrar nog om jag har det bra och så. Som amerikaner brukar fråga "Hi, how are you?" Nu säger jag som en sassy amerikan sa på prep campen: I'm alive. Min roomie har inte kommit tillbaka från hennes resa till England än, men imorgon smäller det.
 
Det var allt för idag mina damer och herrar, kom gärna åter. Fred ut.
 
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Ida Eriksson

Utbytesstudent i Belfast, Maine. USAs östkust. Om några frågor skulle dyka upp är det bara att fråga på. Har jag lovat en skype-date med dig kanske det är bra om du påminner mig via ansiktsboken. Även om vi inte har pratat på föralltid och du inte tror att vi är riktiga vänner så får du ändå gärna kommentera :)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela