No more slam dunks
Lite sent, men ni är den här, andra delen av hur mitt lov var. Basket, var vad det var. Tydligen är det traditionen att slutspelet i basket alltid intfäffar under detta lov. Det är på ett sätt väldigt smidigt, speciellt om man bor i huvudstaden Augusta där matcherna spelas, men på ett annat sätt extremt omständigt. Jag tvingades att åka hemifrån vid halv sju två dagar av lovet för att hinna dit från the camp.
Men det är inte det vikitgaste, det häftiga är att vi tog oss till slutspelet. Vi förlorade semifinalen för Western Maine Class C. Jag skrev fel i ett tidigare inlägg eftersom jag trodde att kusten skulle räknas som east (Hur konstig är inte tjag?) men det visade sig att för att jämna ut grupperna spelade vi i western. Tror jag. Ärligt talat så lyssnade jag ine så hemsk noga efter de första tio sekunderna av förklarigen jag fick.
Hursomhelst var det svinhäftigt att vara där, communityt i Searsport är helt sjukt stöttande när det gäller tjejernas basket, och typ 200 pers från oss hade kört en timme dit för att kolla på matcherna. Som ni kan se var stället ganska så proffsigt och jag missade i princip alla min skott framför kamerorna. Ja, matcherna följdes av lokalradio och tv, man kan nog se det online. Ínte för ni kommer se mycket mer från mig än 5 meters spurter till vattenbordet. No 1. Water Girl!
En sådan här fin påse med snacks etc. fick vi inför båda slustpelsmatcherna, observera att jag blev uppgraderad till dubbenolla.
Vår förlust betydde att vi fick åka hem utan pokal och avrundade vår basketsäsong lite.. rundare(?) än vad vi hoppats på. Nu är det bara att kötta med träningen och vänta på att track season (friidrott) ska börja om några veckor.
