Apple picking & Haunted Hay ride

Publicerad 2013-10-14 06:45:00 i Host family,

Som lovat kommer här ett inlägg från gårdagens äventyr. Jag är alldeles för trött i för att skriva en lång uppsats, att ligga i sängen hela dagen och kolla på filmer är ingen barnlek Kejsarens ny stil och Atlantis:Milos återkomst, så det får bli en fotobomb med kompletterande musik. Jag kommer nog skriva mycket ändå, men på det här viset blir det inte så urbota tråkigt. Är det ens möjligt att något kan vara tråkigt när man lyssnar på The Shrek Anthem?
 
Here we go. A one, a two, a one two three four! Somebody once told me..
Beväpnade med äppelplockare gav vi oss ut i den radplanterade vildmarken. Till en början var ett stort bekymmer för mig att bestämma mig för om den såg ut som en lans, treudd eller ett lasersvärd. Sedan kom jag ihåg att jag är i the land of opportunities. Jag kan välja alla tre.
Till en början hade vi svårt att nå äpplena -Ytterligare ett tillfälle då jag inte skulle ha något emot att ha haft kraften på min sida- men sedan provade vi att gå åt ett annat håll och där kunde man till och med plocka några utan lansuddsvärdet.
Äppelhandrarna hade en liten affär också, med bland annat egengjord äppelcider och munkar. 
Jag köpte inga äpplen själv men "provsmakade" två stycken, så jag var ganska mätt när vi gick in för att betala. Men som vi alla vet finns det mätt och sedan finns det mätt, och ingen av dessa innebär att man inte kan få i sig en superfärsk hemgjord donut. (Ja, jag råkade ta en tugga innan jag kom ihåg att ta kort.)
På väg ifrån äppelfarmen dök denna utsikt plötsligt upp och vi hade inget annat val än att stanna bilen och ta några bilder.
So much to do, so much to see, so what's wrong with taking the back streets?
Här står vi på en bro i staden vi åkte till för att äta middag innan det var dags att bli vettskrämda.
Det var helt tomt på stället vi åt vid. Vi stod utanför och velade vart vi skulle gå när en kille öppnade dörren och visade oss in, i en helt öde restaurang. Jag tyckte att det hela var lite sketchy, och om de inte hade haft glasfönster längs med två väggar hade jag nog tyck det var riktigt läskigt, men nu var det trevligt. Kunde dock inte skaka av mig tanken på att det hela var en perfekt början på en skräckhistoria.
Min mat. Lite roligt var att den hette "Kofta Burger" Hittades ingen ull i den, det var en kycklingburgare. 
Här står jag vid en jättepumpaingång till ett lekland som var avstängt på kvällen, men det var en av de få ställen som hade strålkastare. Efter bilden togs fick vi gå och ställa oss en den 45 min långa kön för att få hoppa på the Haunted Hay Ride.
Eftersom det tog så lång tid gick vi ( 9 stycken totalt, vi mötte upp några) i omgångar till en bebisdjur lada.
And all that glitters is gold. Only shooting stars...
Sista bilden jag tog innan turen började, no pictures allowed. För er som inte vet var en Haunted hay ride är så är det med i många filmer t.ex. I am Number Four. Det hela går till så att man sitter på ett hösläp bakom en traktor som åker en rutt med syftet att skrämma passagerarna så mycket som möjligt. Det var bättre an jag trodde innan. De hade byggt upp en massa scener som vi åkte förbi. Clowner, spindlar, galen tant, zombies, Frankenstein, dödad brud och en äcklig husvagnspsykopat var bara några av dem. Det hela var väldigt seriöst och många människor gömde sig längs rutten, säkert upp emot en 50 pers.
 
Clownscenen var en av mina favoriter; Det var i en krök i vägen och på ganska långt avstånd kunde man se att det att det var just clowner som den här scenen skulle handla om. Vi åkte långsamt och det spelades en sådan där creepy långsam musik medan en clown bara stod helt stilla och stirrade på oss samtidigt som han gjorde en sådan där äcklig huvudtiltning. Jag tyckte lagom skrämmande, men det var inte slutet på det. När vi var i mitten släcktes plötsligt ljuset och allt blev kolsvart. Sedan började jag-ska-slå-sönder-min-gitarr-musik och en massa blodiga clowner med yxor och motorsågar kommer fram och hoppar upp på vagnen. Stackars den som har fobi för clowner i det ögonblicket.
 
Jag tror det kan ha varit sminkningen och kläderna, eller bara det att de pratade engelska som gjorde det mer verkligt, men det var verkligen jättekul. Och då menar jag kul, inte läskigt. Visst hoppade jag till några gånger, speciellt när vi gick i en corn maze på slutet som ingick i turen, men jag var inte rädd rädd. Det konstiga är att det inte ens var mesigt, många vågade inte gå i labyrinten på slutet, men jag var värsta Rambo. Jag gick först hela vägen och skrek inte en enda gång. Jag skrattade mest, inte för att bevisa något som man kan göra ibland, utan för att jag hade det så fantastiskt kul.
 
Adrenalinet rusade! När en tjej sa något om att jag var modig som gick först svarade jag "Eight seasons of Supernatual has prepared me for this moment!" och gjorde en ninjaspark i luften. En tiondels sekund senare såg jag att jag sparkat tio centimeter från ett grönt, slafsigt monsters huvud. Snabbtänkt som jag var lyckades jag hålla mig på fötterna och kilade vidare längs gången innan han fick lust att utmana mig i någon kampsportsduell. Gröna slafsiga moster har nog mycket tid till att öva upp sina skills, eftersom de bara måste jobba i oktober.
 
Jag hoppas att ni inte behövde trycka på replay-knappen alldeles för många gånger på All Star. Jag kan inte hjälpa det, när jag väl kommer igång finns det ingen broms att ta till. Definitionen på ironi är att klockan nu närmar sig 01 igen. Match imorgon, sov gott till mig och god morgon till er morgonpigga där hemma!
 
 

Kommentarer

Postat av: Clara

Publicerad 2013-10-15 06:54:56

Hahaha alltså måste ge dig guldstjärna i kanten på det här inlägget. Jag lollade på riktigt när jag läste det. Knaz också att ni firar Columbus day där borta, jag har inte hört ett knyst om någon Columbus day :o

Svar: Whut? Jag vet att det finns vissa dagar som bara firas i vissa stater, men jag trodde att den här var en nationell högtid. Du hade alltså inte ledigt igår, måndagen den 14 oktober?
Man tackar förresten! :D
Ida Eriksson

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ida Eriksson

Utbytesstudent i Belfast, Maine. USAs östkust. Om några frågor skulle dyka upp är det bara att fråga på. Har jag lovat en skype-date med dig kanske det är bra om du påminner mig via ansiktsboken. Även om vi inte har pratat på föralltid och du inte tror att vi är riktiga vänner så får du ändå gärna kommentera :)

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela