Homecoming
Jag har aldrig varit med om en dag som börjat så kaos och blivit så fantastisk. Hela morgonen visste jag inte var jag skulle vara och fixa mig, men sedan fick jag ett sms från min lagkamrat Andrea som gjorde dagen till den bästa sedan jag kommit till Amerika. Hon hämtade genast upp mig för att sedan locka hår, noppa ögonbryn, sminka ögon och måla tånaglar. Hela förfixet avslutades den obligatoriska fotograferingen. Nej, fy vad kul det var!
Äntligen en outfitbild! Här med Andreas syster Annika (halvkändis sedan tidigare fån när hon posade med ett litet äpple) som blev supertaggad när jag nämnde bloggen. Hon blev inte lika taggad av att hennes storsamling kom med i bilden och ville att jag skulle klippa bort det. Jag sa kanske.
Min danska lunchkompis Mathilde i sin fina vita klänning. Henne kan jag tacka för så mycket, ibland har man tur när utbytesstudenter blir placerade. Håret mitt har jag ingen närbild på men det blev två flätor som sitter ihop där bak med en sådan där klämma med diamantlikande stenar på sig. Å så lockar på det såklart.
Enda bilden inifrån själva dansen. Jag skulle säga att det var över 200 pers på dansgolvet som alla dansade på amerikanskt vis. Det är svårt att förklara men om svensk stil är hög, med händer i luften och hoppande, är amerkansk stil låg. Det är mycket gungande och rörelser som liknar någon som sätter sig på en stol upprepade gånger.
Jag såg inte något twerkande men det fanns gott om osexig grinding och tillfälliga "dansringar" eller vad de kallas när man gör ett stort hål i sillburken. Hursomhelst var det svinkult och jag dansade på bra. That's right, dansade. På riktigt. Jag lovar. Det var till och med en kille som frågade mig om jag ville dansa med honom, när jag var på dangolvet! Då gjorde jag ju något rätt i alla fall, även om jag sa nej eftersom jag starkt misstänkte att grinding skulle vara med i bilden.
De allra flesta tjejerna hade korta och tjata klänningar. Jag tror inte jag såg en enda person med klänning ner till golvet, förutom några som hade likande design som jag med längre bakdel. Innan jag åkte diskuterade jag och Karin vad jag skulle packa med mig. Vi hade roligt åt min minikorta svarta sx klänning som jag köpte på New Yorker får två år sedan och hade på mig senaste gången i provhyttten. I mitt huvud spelades Halloweenscenen från Mean Girls "I'm a Mouse, duh!" men jag handen på hjärtat så hade det inte varit något konsingt om jag haft på mig den.
Några låtar som spelades var: Applause, Berzerk, Shots, Like A G6, In the Ayer och en alldeles för lång Harlem Shake.
Största skillnaden från vår bal i nian tyckte jag var att det inte fanns några tilltugg. Du kunde få vatten, i utbyte mot en dollar alltså. Jag antar att Seniorsen som får pengarna från hela kalaset vill skära ner på onödiga kostnader. Därför beslutade vi som stannat kvar att åka till Friendly´s för en (11.99 dollars) late night snack. Det kändes extra rebelliskt eftersom de två andra från dansen egentligen skulle åkt hem till en annan tjej så fort den var slut. Vi var helt cray-cray, lemme tell ya!
Här är min Heintz 57 burger, lite tilltufsad eftersom jag vana trogen satte gaffeln i den innan jag hann bli påmind att ta kort. Försvinnande god var den för att citera en gammal fin svensk folkvisa.
Min glace (i fint sällskap) som ingick i menyn. Cookie dough och vattenmelon-glass med jordgubbar blev avslutningen. Lite onajs att de inte säger om de inte har riktiga jordgubbar, eftersom det fanns andra goda smaker som topping annars, men mitt humör var så bra att det inte gjorde något. Kvittot var dock av hel annan kaliber, inte tänkte jag på att det skulle sluta på lite över 15 dollar (med deras tax och tip). Betala era anställda själva och ge mig priset jag ska betala på menyn! Det var en tråkig mening att sluta på, här får ni en annan: Giraffer kan tvätta sina öron med tungan.
