Basketlaget anordnade till jul så att var och en i laget skulle bli tilldelad (en hemilg) person att köpa en julklapp till. Om det ordnas rätt betyder det att dagen då klapparna delas ut får alla i laget en present från en lagamrat, sin Secret Santa. Det är fakiskt en riktigt grej här, populärt bland t.ex. kompisgäng, lag, och andra sociala grupper.

 

Tanken var att själva öppningen skulle ske innan skolan utrymdes för året, men istiden bestämde sig för att hosta litegrann, och det blev uppskjutet så pass att jag hann åka till New Hampshire.

 

Jag hade helt glömt bort att en present väntade på mig, så ni kan ju gissa hur glad jag blev när jag tidigare i veckan öpnnade ett mjukt paket innehållande:

 

Redan första veckan på Searsport hade jag bestämt mig för att inte försöka utbilda mig till en astrofysiker. Eftersom skolan har ungefär tre lektioner per block i schemat att erbjuda var ett av stätten att komma undan läxor Advanced Art. Med tanke på att mitt bildbetyg i åttan var "Du pendlar mellan G och MVG!" kan ni kanske förstå att jag var lagom tveksam till hur bra den kursen passade mig.

 

Efter två månader kan jag utan minsta tvivel säga: Jag bryr mig inte det minsta om den passar mig eller inte. Läraren är helt klockren, fria händer att göra vad vi vill men helt utan kemilärartendensen att säga "Jag kan ju inte ger er svaret!" När man inte ens vet vad uppgiften går ut på och frågar om hjälp.

 

I vårt första projekt fick vi en stor brädhög som någon donerat, från en sammanfallen lada eller liknande, orden "Gör en staty, ungefär såhär stor." och en partner. Så var det bara att låta fantasin flöda!

 

Frikadeller, nu skrev jag svinlångt igen. Här får ni se den kreativa processen, lektion för lektion.

 

Tänk att det är ett år sedan jag skrivit senast. Det är sant som de säger, tiden bara flyger iväg när man är på utbytesår!

 

Nej, jag vet att det inte är roligt, men något måste jag ju göra åt elefanten på bloggen.

 

I en ideal värld hade lov betytt att haft mer tid att lägga på bloggen, men som vi alla är smärtsamt medvetna om smakar inte godis med "körsbässsmak" det minsta som sagda delikata stenfrukt. I verkligheten har jag på grund av hemlängtan blandad med allmän lat- och nördighet varit väldigt inaktiv i största allmänhet under den senaste veckan.

 

The Maze Runner, Pride and Prejudice + film, Minion Rush, Skype, Doctor Who x12, Sherlock x2, Teen Wolf och Up. Så kan jag ostolt sammanfatta mitt jullov. Plus lite socialicering, duschande, tvättande och mat.

 

Okej, det ser ganska dåligt ut från den här vinkeln, men i princip hela Belfast med närområde har varit i standby mode sedan i torsdags. Det var då vårt skoldistrikt bestämt att vi skulle börja skolan igen, men Hercules, som stormen har döpts till, ville som bekant inte släppa sitt fasta tag om östusten. Två dagar i rad blev skolan inställd, till det vips var helg igen. När sedan måndagen också blev inställd funderade jag, med all min extra tid, på att lära mig dansa schottis(och lära mig vad schottis är för något), bara för att ha en passande segerdans för nyheter som denna.

 

Jag sa hela tiden till mig själv: "Ida lilla, gör det efter lovet. Det är synd och skam att behöva skriva något på semestern." Problemet var alltså, som ni hör, helt bortom min kontroll. Hur kunde jag veta att semestern skulle bli fem dagar för lång?

 

 

Surprise, surprise, så var man i New Hampshire igen. Träningar blev inställda idag och då bestämde vi helt spontant att åka en dag tidigare. Tanken var att hinna undan dåligt väder och köer, men det regande nästan hela vägen dit ändå. Jag är trött och det känns som att jag fortfarande är åksjuk från bilfärden. Jag spelade spel på min kindle ända tills jag höll på att bwleerp:a, då slutade jag tills det kändes okej igen och började spela igen. Smart idé ända tills det inte gick över längre. Därför skriver jag inte så mycket, men jag tänkte att ni kanske skulle vilja veta vart jag kommer partaja in det nya året.

 

Dagen efter skidåking, dvs. vaknade elva och hade lagom ont ungefär överallt. Jag vet att jag är lat och balablabla, men det är som det är. Efter en dusch latade jag mig på diverse soffor och sängar fram tills sex, då vi åkte över till familjen som vi åkte skidor med för en trevlig kväll. Eller jag och Alicia, som är den äldsta av mina värdsyskon, åkte över lite tidigare och åt middag där. Pasta med pesto, sparris, räkor, pilgrimsmusslor och lite parmesan på toppen! Holy schmoly vad gott det var, iväg med er och hitta ett recept genast, är min officiella åsikt.

 

Vi spelade ett spel i två lag då man skulle läsa kort med en text på, t.ex. Ten King A Boat Chew, och komma på vad den riktiga frasen var. I början fattade jag ingenting, men det var kul ändå och efter ett tag kunde jag till och med komma på ett par, förutom vissa namn som var med. Vilken svensk har koll på massa gamla American Idol vinnare lixom? Sammanfattingsvis en minnesvärd dag med väldigt härliga människor. Det är synd att familjen bor i Philadelphia för det mesta och åker vidare till Kanda imorgon.

 

Inna de andra dök upp titade vi på humorserien Parks and Recreation med Amy Poehler. Jag har inte skrattat såhär mycket sedan jag försökte applicera min egna eyeliner. Jag varnar för udda tv men rekommenderar starkt, det är extremt quoteable.

 

Trots isiga pister och slöa stålkanter i snålblåsten har idag varit en av mina bästa dagar i USA. Äntligen lite skidåkning! Igår fick vi ett samtal och en inbjudan att åka med några släktingar till Sugarloaf Mountain ca 2,5 timmar bort från Belfast. Fastän jag varken hade hjälm, vantar, täckbyxor, eller skidor för den delen heller, tackade jag genast Yes.

 

Tidig uppstigning vi kvart i sju för matsäckspackande och ihopknåpning av outfit. Det slutade med att jag använde en rosa barnjälm tänkt för tioåringar som jag vågar påstå passade bättre än min hjälm hemma gör. Sedan dök vårt sällskap upp och vi åkte iväg. Till backen kom vi ca 11 och sen hyrde jag grejs.

Eftersom jag inte kunde storlekar, eller ens min egen vikt och längd, trodde uthyningskillen först att det var första gången jag såg ett par pjäxor och gav mig hjälpsamt råd om hur man justerar spännet innan man knäpper. Han sa att han såg att jag inte var nybörjare när jag kunde knäppa på mig pjäxorna utan att behöva sätta mig ner på en stol. Mad skills.

Ditt paket gjorde mig så glad att jag blev lite ledsen. Åh, jag vill att tiden ska gå lagom långsamt men ändå blixtsnabbt. Ibland önskar jag nästan att jag kunde snabbspola några månader, så att jag har alla minnen kvar men sommarlov i Sverige. Tacktacktacktacktack för presenterna, men framför allt för kortet! First I went like this :'D then I went like this :'(

 

 

 

Hur ser då en typisk dagen-efter julafton ut för amerikaner? Jag måste erkänna att jag inte har den blekaste aning. Som jag har blev påmind hela morgonen, fram tills klockan kvart över ett då paketen började öppnas, var min dag inte alls ett typexempel på en amerikansk jul. Likväl råkar det vara det enda jag har att gå på, så ni får helt enkelt höra om en otypisk amerikansk jul.

 

Godaste av jular till er alla! Jag hoppas att ni fick allt ni önskade er, utom det tredje viktigaste, så att ni har något att spendera mormor eller farmor pengarna på. 

 

Gissa vart jag längtade när min lilla familj visade upp sina julklappar på skype. Den här dagen har varit så, inte julafton. Det är det bästa sättet jag kan sammanfatta den.

 

Stämningen var som man kan förvänta sig med snö, julgodis, presentinslaging och annat som hör julen till. Jag hade en rolig dag, det var inte det, men den 24 december har alltid varit så annorlunda. Skidor fram tills lunch, allmänt julstök + julbord, Kalle Ankas jul, klappar och så vidare. Men i år.. Jag vet inte ens hur jag ska börja beskriva dagen.

Dagens Uppstigning: Runt 10 på morgonen efter att jag i någon timme rullat åt både höger och vänster i sängen. Värmefilar är farliga!

 

Dagens Konstigaste: Att vakna och veta att julen i princip redan var över i Sverige. Definitionen av antiklimax.

 

Dagens Lataste: Moi sans tvekan.

 

Dagens Smartaste: När jag försökte använda telefonens wifi för att skriva till Karin att vi hade fått ett(temporärt) strömavbrott. Träden här har blivit täckta med ett så tungt islager att de inte orkar med tyngden och ramlar över ledningar :O

 

Dagens Mat: Kinatakeout (med hemmagjord Chowder -skaldjurssoppa- vid sidan om) blev vårt "julbord". Ovant men gott, speciellt chowdern.

 

Dagens Film: The Santa Clause 2  - En film som jag lyckats missa varje jul fram tills idag, hur det nu varit möjligt.

 

Dagens Shoutout: Till Tomten som vi hoppas ska tycka om mjölken och kakorna, och morötterna till renarna, som lämnats framme på bordet.

 

 

När jag för fyra dagar sedan när jag skrev att jag inte ens hunnit prata om Jim eller boken jag läste då, menade jag inte att det skulle bli en sådan här lång cliffhanger. Jim är inte min hemliga pojkvän, inte heller en mystisk östkusts Edward Cullen, han är faktiskt inte ens en riktig person. Jim är ett exempel på hur att vara i ett annat land kan sätta dig i mindre festliga situationer.

 

Det var förra veckan, någon timme innan en basketmatch, och jag stod vid huvudentrén för att hämta min värdyster. När jag stod i dörren körde en bli upp (ca 15 m avstånd) och någon ropade genom fönstret "Is there a Jim in there?". Det var bara jag där och jag kände ingen Jim så jag tittade lite förvirrat över axlen, utifall att någon hoppat fram ur en tavla på de tre sekunder jag tittat bort, innan jag svarade "I don't know." Då sa han istället "Is the Gymnasium there?" Jag var nära på att bara gå därifrån och gömma mig bakom skolorkestern för resten av kvällen, men tillstut fick jag fram ett svengleskt svar att den var svår att missa, i slutet av huvudkorridoren.

 

Jag vill bara förtydliga: En man frågade mig var min egen skolas gympasal var och jag svarade att jag inte visste. Det är som att du har en gäst hemma hos dig som frågar efter toaletten och du bara "Jag vet inte."  "Var slänger ni era bananskal?" "Inte den blekaste." "Har er klubb en kiosk?" "Ser jag ut som en korvgubbe?."

Två dagar i rad nu har jag somnat innan jag hunnit skriva någonting. Båda gångerna har klockan varit runt nio och jag har lagt mig i sängen med kläderna på, första dagen i matchställ, för att samla styrka inför tvättandet och annat som behöver göras. Sedan glider moblien sakta ur handen och klockan halv fyra vaknar jag med ett ryck, lampan fortfarande på. Det är väldigt förvirrande. Inte när man vaknar, då känns det bara snopet i tre sekunder innan huvudet kraschlandar i kudden igen. För mig är det jobbigaste att jag alltid drömmer så mycket när jag sover konstigt. Det spelar inte ens någon roll om jag vaknar, kollar klockan och krånglar av mig ett par jeans, nästan alltid fortsätter drömmen när jag somnar om. Det känns bara som att jag har missat ett kapitel och kastas in i en annan spännade del av samma historia.

 

Under förra natten har jag varit i New York, hittat en lägenhet som hade en slags balansplatta på en pelare i mitten av ett 20ish våningars schakt, fått en av mina skidor delad i två på längden (och lagad med tejp), jagat bilar längs vägar en en slags flygfarkost och mycket mer knasigt som jag kommer ihåg precis så mycket av att jag vet att jag redan glömt bort det. Allt med en organisk fruktsallad av svenska vänner (och mindre bekanta), amerikanare och diverse kändisar, ibland karaktärer. Jag skulle inte satsa några pengar på det, men jag tror att Benedict Cumberbatch -Sherlock- hade ett finger med i spelet när vi svävade runt med flygfarkosten, och NY hade något med Jace att göra.

 

De senaste dagarna har det inte hänt så mycket. En basketmatch som vi vann med 20 poäng, mitt knä har fortfarande inte återhämtat sig så jag är glad att jag inte fick spela. Vi hade också en team dinner med lasagne i skolan, men jag glömde såklart att ta några bilder på det. Ni får bilder på kinamat och frukt vi åt som minijulavslutning i min advisory (mentorsgrupp) istället.

Just nu är det mesta inställt eller framflyttat på grund av vädret. Vägarna är inte säkra och i princip allting stannar av. Två basketmatcher blev inställda i veckan och matchen imorgon blir det heller inget av. Inomhusfotbollen blev framflyttad för andra veckan i rad, så vi får se hur det blir med den.

 

Medan vi är fast hemma håller vi oss mest upptagna med filmer och julbak. Hur ska jag överleva?

Skolan blev såklart inte inställd idag. Jag säger inte att det hade med mitt inlägg att göra, men hör på det här: Anledningen till att vi gick i skolan trots 20 cm nysnö -vilket vanligtvis alltid ställer in om det kommer på morgonen- var för att vårt skoldistrikts superintendent glömde att ringa in det. Det blev en miss någonstans och därför blev tvkanalen som informerar allmänheten om inställda skoldagar inte informerad.

 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är ju garanterat julens mest absurda fail (hittills) men samtidigt hade jag mitt alarm på 06:15 helt i onödan. Dessutom blev mitt schema helkonstigt resten av dagen med basket redan klockan tolv och en tre dagar gammal äppelpuré som gick sönder i min ryggsäck. Nej, det var mycket värre än ni tänker er.

 

På tal om basket fick jag ta det lite lugnt på träningen idag eftersom mitt högerknä bestämde sig för att göra ont. Det bestämde sig faktiskt redan i förrgår efter att jag tog mig en till springtur på löpbandet. Ni måste höra på det här. För att ha klarat 320 poäng är jag hemskt dålig på att använda hjärnan *pekar på rumpan som doktor mugg*.

Eftersom jag sprang hela 5 km förra gången, vilket har hänt ca fem gånger i mitt liv, kände jag att 3 räckte för den här gången. Så jag började med enkort uppvärming och startade sedan om för att springa min sträcka. Redan efter bara någon minut började det göra ont i mitt knä, alltså så där ont att man bara vill boka om hela grejen till nästa vinter någon gång, men jag skulle ju bara springa i knapp en kvart och tänkte att så farligt kan det ju inte vara. Det har aldrig hänt mig innan att jag fått så ont bara av att springa, rakt fram, men efter att jag gick till skolsköterskan igår trodde hon att jag sträckt ett ledband i knät eller liknande.

 

Det gjorde ont och så hela tiden tror jag, men efter ett tag flyttades fokus till att inte ramla av dödsmaskinen. Till råga på att jag hade ett ont knä som i princip domnade bort höll jag nästan på att få springpanik. Efter två kilometer var jag på över 10 minuter, i somras kunde jag göra det på under 7! Det kändes som att distansräknaren gick upp hälften så snabbt och ännu snabbare fart än tidigare p.g.a den kortare sträckan gjorde att jag började känna hur jag ibland gled bakåt på löpbandet. Det tog mig 20 min att inse problemet, miles. Miles, miles, miles. Inte 3000 meter. 4828 meter. Jelp.

 

När jag vaknade upp nästa morgon funderade jag seriöst på att förtidspensinonera mig. Min knälskål kändes som the Endeavour efter slutstriden i Pirates of the Caribbean: At world's end.

 

Frak, nu blev det en uppsats igen och jag har inte ens kommit till Jim eller vilken bok jag läser. Allt i sinom tid antar jag! 

Eftersom jag bara lagt upp bilder de senaste dagarna har jag extra mycket att skriva om idag. Skolans fritidsaktiviteter blev inställda, inklusive min basketmacth, och de pratade om att ställa in imorgon också eftersom vi ändå bara skulle gå till tolv av någon anledning. Garanterat kommer vi säkert att ha skola ändå, eftersom jag skrivit om det här på bloggen. Jag borde egentligen skriva att vi inte kommer få en enda ledig dag på hela året. En ny lag röstas igenom så att till och med helgerna blir skoldagar! Ahlgrens bilar förbjuds för all framtid i USA!

 

Visste ni att: Vinbär finns inte här i USA. Det blev förbjudna enligt lag här i Amerikat efter att det visade sig att de förde med sig en svamp som tog ihjäl träd här borta. I vissa stater har det tillåtits litegrann på senaste tiden, men min värdfamilj visste inte vad det var för något. Stackars alla amerikanare som aldrig har smakat på svartvinbärste.

 

Det jag egentligen ville prata om är post, men det tog som vanligt lite tid. Nu har jag i alla fall kommmit hit, till ämnet, och då är det bara att försöka säga så mycket som möjligt innan kommer av ämnet igen. JAG. FICK. JULPOST. AV. SLÄKTEN. Sådär, kort och koncist, det gick ganska smärtfritt. Tack så hemsk mycket för godiset och presenten! Godiset har jag redan smakat lite på och kan intyga att det var superdupergott. Presenten har jag inte öppnat, men locket kan ha råkat glida åt sidan litegrann och jag tyckte att det såg lovande ut ;D

Halli hallå! Kommer ni ihåg mig, eller var en hel dags tystnad tillräckligt för att jag skulle glömmas bort i julstöket? Det tror jag inte. Faktum är att antalet läsare har gått upp dagen då jag inte skrivit ett inlägg. Hur det går ihop vet jag inte, speciellt eftersom ni inte kan veta innan att jag neglegerat mina bloggsysslor.

 

Just neglegering har det blivit mycket av på senaste tiden. Jag skulle vilja tacka den andra stjärnan till höger för att jag lyckades skriva någonting överhuvudtaget på kemiprovet. Istället för att vara produktiv har ignorerat tvätt, läxor och krupit ner i sängen och lyssnat på musik. För er som undrar hur det fungerar för mig kan jag meddela; det fungerar finfint tack!

 

En liten detalj är att jag inte precis har lyssnat på Miley Cyrus och Eminem. Det började lite försiktigt med svenska julsånger och att jag störde mig på att jag inte fick ihop raderna på Tre Gubbar (Det visade sig att jag sjöng på två olika verser.). Efter det gick det snabbt, innan jag visste ordet av lyssande jag på Fri som en Fågel och igår letade jag upp de alfabetssånger jag inte kunde.

 

Från Majas Alfabestssånger, ni vet. Jag blev förvånad över att jag fortfarande kunde hela sången för typ 50 % av dem och visste åtminstone växten för 90. Det är sjukt hur man fortfarande kommer ihåg sånt man lärde sig på dagis. Inte konstigt att vi lyssnade på dem så mycket förresten, lärorika är de, utan dem hade jag inte vetat att ögonljus tidigare troddes hjälpa ögonproblem eller att Ulmus Glabra (tycker jag är fin), så heter almen på latin.

 

Nu vet ni det. Alltid när jag skriver det fyller min hjärna på med "som en get." Det kan vara så jobbigt ibland när knoppen lägger till lite vad den vill.  Förra året när jag höll et tal om döden kom jag alltid av mig i början av andra stycket, eftersom jag sa "Allting har ett slut" och då direkt ville lägga på "men korven den har två". Jag gjorde det aldrig, men det fick mig att tappa tråden rätt så rejält.

 

Nu vet ni det, som en get.

Blixt i teatern, händer tydligen inte bara i pinsamma historier. Det beövs knappast förklaras vilken film jag såg.

 

I vanliga fall hade jag kunnat skriva en hel sida om bara bioreklamen, men på senate tiden har jag inte orkat med så mycket alls. Jag tror det beror på tiden på året, så om jag inte har svarat på något meddelande är det inte personligt. Påminn mig om det är något tidskänsligt eller annat viktigt, snälla.

Jag ska få upp inlägget om Black Friday, och ett om ett utbytesstudentmöte jag hade i lördags, men nu känner jag mest bara för att skjuta upp allt så länge det bara går.

Det är jag det. Helt plötsligt dyker det upp hela två paket till lilla mig, på en och samma dag. I och för sig var de tjag som skickat det ena, men man ska inte haka upp sig på detaljer. Det ena var alltså ett som jag beställt från abercrombie och innehöll ett linne, en tjocktröja och en klänning som jag bara krånglade mig i för att visa hur den ser ut för Karin eftersom den är till henne. Det blev en skype-paketöppning men det vara para kul eftersom det andra paketet var från mamma och innehöll lite allt möjligt (som jag inte vill lägga upp bilder på innan jul).

Holy potato vad jag måste göra läxa nu. Vi fick två dagar på oss att skriva en labbrapport och jag har absolut ingen aning om vad min lärare vill att jag ska skriva om i diskussionsdelen. Jag tror jag har skrivit om det innan, men jag trodde att det skulle vara en fördel att redan ha tagit ett år av kemi. Lite hjälper det såklart, men det är fortfarande det jobbigaste ämnet tycker jag. Antingen är kemin tråkigt lätt eller efterblivet svår. Oftast svår.

 

Ni ska se att jag var duktig jag på att dokumentera dagen för en gångs skull. Inte så mycket speciellt hände, det var en vanlig dag, förutom att vi fick en ny ubytesstudent. Han är från Egypten och heter Jimmy. Det gör han nog egentligen inte, men en människa klarar bara av att bokstavera sitt namn så många gånger utan att folk fattar innan hen ger upp.

 

Första bilden för dagen - en egobild tagen i omklädningsrummet innan idrotten. Måste öva om jag vill bli ett riktit bloggproffs. Jag kanske ser lite spänd ut, men det fanns risk att någon skulle komma in vilken sekund som helst!

Basket igen, och idag fick jag faktiskt spela. Inget för mig måste jag säga, helpanik rakt igenom. Jag fick till en bra sammanfattning på avbytarbänken efter att någon sa att man inte ska tänka för mycket. När jag spelar fotboll behöver jag inte tänka, när jag spelar basket kan jag inte tänka. Kul med en vinst i alla fall, över tjugo poäng hade vi till godo när slutsiganlen gick.

 

Klockan är mycket och hela det där tradiga uttjatade budskapet, så bilder får som vanligt ta över nu. Glömde jag säga att vi spelade på en ö?