Så vad ska man då göra om en nioåring med puppyeyes ber en att leka ute i snön. Svaret är lika självklart som det är svårt att utföra. Efter mycket fundering och x antal klädnypor kan stolt presentera...

Tydligen behövde jag bara fråga efter snö för att det skulle dyka upp, nu har vi äntligen fått snö som stannar kvar på marken. Det är ju så jobbigt när snön får fötter och bara går iväg.

 

I ett så snösäkert ställe som mellersta Maine är trodde jag att de skulle vara vana med lite puder vid det här laget, men icke sa nicke. Det var inga orangea saftbandare som lyste eller folk som hetsstickade lovikavantar och gömde sig i bombskydd, men hela dagen efter att det börjat togs folk ur skolan på grund av snön och alla aktiviteter, inklusive basket, blev inställda. Något att göra med att det bara gick en skolbuss tror jag.

 

Om vi hade fått fem cm snö hemma skulle det värsta som kunde hända vara om bussen blev inställd och du bestämt dig för att ta lågskorna. Aldrig i livet att det skulle vara prat om att ställa in skoldagen. Ja, från lärare i alla fall. Fascinerande hur lika, men ändå olika, vi är.

 

Så hemskt mycket plugg blev det inte, men å andra sidan gick jag inte heller på bio, så de båda väger upp varandra, tycker jag. Ungefär hundra sidor har jag läst, men utöver det har jag spelat fotbollsmatch och varit julig. Juligheterna fick kombineras med lite yatzy när min värdsyster ville ha (dubbel) revansch från gårdagens omgång.

 

Visste ni förresten att de har andra regler här borta? I deras Yahtzee är bonusen bara 35 poäng, ett och två par finns inte och kåk är alltid 25 poäng. Det är bara några av deras knasiga regler som gör allting superförvirrat. Vanligtvis är jag bra på att vara diplomatisk, som utlänning och så, men det här är bara blankt fel! Innan jag går upp i varv och börjar skriva ihop ett protestbrevs-utkast till presidenten.

 

Herre vad dålig jag är på att vara smart. Visst har jag mina stunder ibland, men att inte göra något för att förminska högen med läxor på hela dagen kan inte klassas som annant än dumt. Speciellt när jag vet att jag har en fotbollsmatch och kanske till och med ett biobesök planerat inför imorgon.

 

Hela dagen har jag latat mig och legat framför skärmar. Det enda händelsefulla som hänt var att jag på morgonen bads att mata kaninerna, vilket jag inte har något emot så jag sa; javisst! När jag sedan gick ut för att ge de tre gnagarna deras föda märkte jag att det inte fanns någon bur där det tidigare stått en riktigt stor pjäs. Klockan var runt ett, men jag var nyvaken och i pyjamas, så jag snurrade runt så där förvirrat som man gör när saker bara försvinner utan att förvarna, innan jag gick in och bytte till vanliga kläder och gjorde ett nytt försök.

 

Föga förvåninande hade kaninburen inte gått tillbaka till sin vanliga plats av sig själv och jag förstod att den måste ha flyttas in från kylan. Så ledde det till att jag, under tio minuter, letade runt på alla troliga och mindre troliga ställen i huset och källaren innan jag fick inse det uppenbara: Jag hade ingen aning om var kaninerna tagit vägen. Det fanns ingen annan hemma att fråga. Jag fick vänta några timmar på att swim meetet skulle vara över innan jag skaffade mod till mig och sa precis som det var; att jag hade gjort ett uppriktigt försök till att mata kaninerna, men att det hade misslyckats eftersom jag inte kunde hitta dem. Reaktionen var bättre än förväntat, jag hade också skrattat om siuatioen var omvänd.

 

Vilken fin sagostund det blev. Hisorier är roliga, de som är bra skriver sig själva. Jag kanske skriver lite mer nu på direkten! Och för er som är intresserade, de fyrfota varelserna befann sig i garaget. Nu vet vi det.

 

På engelskan ska vi under hela läsåret ha en extra bok som vi läser på sidan av undervisningen. Det är ett effetivt sätt att få folk intresserade i läsning eftersom man får välja vilken bok som helst (I princip, jag tror inte att min lärare skulle uppskatta man läste t.ex. 50 nyanser av honom.) och det enda skolrelaterade man behöver göra är att prata lite om den när man läst klart. Det som har satt mig i en lite jobbig sits är att jag inte riktigt har haft tid, eller snarare prioriterat, att läsa trots att jag skulle läsa jättemycket på lovet.

 

Resultatet har blivit att jag har sagt till min lärare (Jag hoppas verkligen att du inte hittar min blogg, men om du gör det så ber jag så hemskt mycket om ursäkt!) att jag är mycket längre fram än jag egentligen är den här veckan, så nu måste jag läsa ut hela boken under imorgon. Hundra sidor är egentligen inte så farligt, men jag har lite annat att göra också ju. Note to self: Säg inte att du bara har tjugo sidor kvar av en bok när du i verkligheten har läst tjugo sidor.

 

 

Min första PnB (Peanutbutter and Jelly macka) någonsin. Fyra månader utan att ha provat detta är inte godkänt. Det var mycket godare än jag trodde, men det är inget jag skulle kunna leva på som det verkar som att många vill göra här. 

Tre saker om Thanksgiving:

 

Nu ska nu få veta hur min thanksgiving spenderades! Jag vaknade runt halv nio och åt en frukost bestående av bland annat bananbröd, tranbärsbröd och fruktsallad om jag inte minns helt fel. (Vilket är mycket möjligt eftersom det var en vecka sedan idag, tur för mig att ingen kan rätta mig på svenska.)  Detta samtidigt som vi satt och tittade på en årlig parad från NYC med framträdanden, allt från high shool marching bands till enorma uppblåsbara karaktärer (snobben, spindelmannen etc.) till Broadway framträdanden. Helfesligt start på dagen som fortsatte stablit uppåt med den här egengjorda, delikata om jag får säga det själv, lunchmackan. När jag delade den hördes ett förfärat utrop och efter att jag förskräckt frågat vad problemet var fick jag veta att jag delat mackan fel. Det var dock inte ett så stort problem eftersom lika många som tyckte jag gjort fel tyckte att jag gjort rätt. Det är tydligen en debatt lika lång som kex-striden om man ska dela i tre-eller fyrkanter.

 

 

Det började igårkväll när jag låg med mobilen i handen och tog en paus innan Thanksgiving inlägget skulle tas an. Vad som hände var dock att min paus bestämde sig för att gå hardcore och jag tog en fyratimmars nap till klockan två på natten då jag vaknade och bara "Fan." Sedan bestämde jag mig för att det gjorde alldeles för ont i huvudet för att bry sig om tid på dygnet och rullade inte ens över till andra sidan innan jag somnade om.

 

När jag vaknade upp på morgonen var all livslust borta och mina värföräldrar ringde skolan så att jag kunde sova till halv två, då jag åt frukost innan jag återigen gjorde min bästa imitation av en påkörd tvättbjörn. Efter en dusch fram emot fem på eftermiddagen kände jag mig bättre och nu tror jag att jag kommer att kunna gå till skolan imorgon, men jag är ändå inte supertaggad. Man hamnar efter så snabbt här så jag har knappt något val, jag har läst från och till hela dagen eftersom vi fick en ny bok på engleskan igår.

 

Jag vet att min blogg har tappat i kvalité på senaste tiden, men snart är det jul och då kommer det bli ändring på saker och ting! Det vill säga, antingen tio inlägg i veckan eller två...

 

 

Det är mörkt, jag är kall och klockan är tolv. Inte en av mina bästa dagar här (men inte heller den sämsta och det är ju alltid något).

 

Humör: Stephenie Meyer efter att hennes halvfärdigskrivna femte twilight bok lades upp på internet.

 

Om jag gjorde ett inlägg om thanksgiving just nu skulle ni bara få en bild på en lada stackars livrädda fåglar påväg till slakt. Det är inte en särskilt smickrande, eller rättvis för den delen, beskrivning av en av de bästa dagarna sedan jag kom till Maine, så med det gör vi som laoch röstar om och hoppar över, tycker jag.

 

När allt går ner är det bra att fokusera på det postiva, eller mat om det är snålt med det tidigare. Åh, det låter som Norlie och KKV! När allt går ner (när allt går ner, när allt går ner). Ääär det bra att. (så är det alltid bra att.) Fokuserá (på det, på det.) Poo-sii-tiv-a. (Poo-sii-tiv-a). Ser ni vad bra jag är på att vara uppåt, min hjärna skapar sånger om det. Jag är positivismens Mozart - Jag är Pozart! Jag hade någonstans jag skulle komma med den där första meningen, men efter allt kompositerade tappade jag inte bara tråden utan hela nystanet.

 

För att leva upp till mitt namn kan jag medela att jag idag fick till baka den där infernaliska underbart lärorika uppsatsen om Huckleberry Finn jag hade i läxa under lovet. Min lärare rättade andra delen under min Study Hall och när jag fick tillbaka den hade jag fått 4.0 - det bästa betyget man kan få. Det gjorde faktiskt min dag, eller jag var ju fortfarande sentrött och ville mest sova under alla lektionen, men om jag hade fått dåligt betyg på uppsatsen had jag tagit fram en kudde och faktiskt gjort det.

 

 

 

Det finns ingen rättvisa i världen.

Jag är så sjukt trött. Black Friday i all sin ära men ingen klarar sig länge utan en god natts sömn. Med en shoppingdag som höll på från fyra till fyra finns det mycket att berätta, men nu när jag går på reservtank och knappt orkar hålla ögonen öppna känner jag att jag inte skulle göra dagen rättvisa, så även idag blir uppskjuten.

 

Fret not! Jag har tagit massvis med bilder och handlat på som bara den, även om det känns mycket mindre nu när jag sitter här på sängen, något de flesta nog kan känna igen sig i.

Idag var själva Thanksgiving dagen och jag har bland annat märkt tre saker:

 

 

Det skulle vara alldeles för mycket att skriva om idag... idag, så istället får ni se vad jag shoppade på hitvägen! Nu snackar vi om kap; jag fick båda de här grejerna för under 100$ vilket är ca 650 kr.

Nu måste jag sova eftersom jag i äkta utbytesstudentsanda också kommer att delta i shoppping-galenskaperna om några timmar. Upp klockan fyra alltså... Med det dåliga rykte denna dag fått hoppas att jag kan säga att jag har alla tio tår och fingrar imorgon också!

Jag har kommit fram med alla tio tår och fingrar i behåll. Det har varit en helt fantastisk dag faktiskt, suverän. Jag har alltid gillat att åka bil, buss, tåg, plan och allt annat som innebär att man är på väg någonstans. Det beyder att jag kan göra ingenting alls utan att det är ett slöseri av tid. Jag kan inte träna, diska, städa eller andra tråkigheter. Bara prata, läsa, lyssna på musik och sova.

 

Det är bara ett minilitet problem. Vi stannade på flera ställen, både för att kunna shoppa och för att jag skulle få se lite mer av USA. Vi besökte LL Beans första butik i Freeport och gick sedan i samma stad på en shoppingrunda. Det är helt fantastiskt (igen), jag shoppade faktiskt! Det minimala problemet är dock att jag glömde min telefon på min säng i Belfast fyra timmar bort... trodde jag. Nu när jag packade upp min väska såg jag att den bara var inlindad i en tröja. Det betyder att jag inte har några bilder till er idag. (Ni får nog vänta tills nästa vecka för att få dagens bilder, med thanksgiving imorgon och allt.)

 

Fy vad sämst. Det togs ändå några bilder med andra telefoner som jag ska få skickade till mig, men det kommer ta några dagar att fixa dem, och om vi stannar där på tillbakavägen kan jag ju ta fler bilder då. Jag är såklart glad att jag har med mig mobilen men det känns fett ovärt att jag inte fick några kort idag. Aja, det höjer spänningsmomentet att ni inte vet vad jag har köpt.

 

Vilken proffsbloggare jag är. Här, ta en bild på M&M Frihetsgudinnan.

Ett skepp kommer lastar med.. Chokladbollar!

 

Trots att jag sa att jag skulle baka igår bangade jag inte och lyckades genomföra ett svenne-bak. Det blev valijextrakt istället för vaniljsocker och florsocker istället för pärlsocker, men det gjorde absolut ingenting och blev godkänt ändå. Smarrigt sa sockerbagaren som bor i staden!

På kvällen var det dags för träning och jag tror jag nådde ett lågavttenmärke. Det börjar bli för mycket för min hjärna att hålla reda på, vi ställer upp oss i positioner och övar vad man ska göra i olika övningar, men sedan när vi spelar fattar man ingenting. Ska man använda den tredje övningen eller den åttonde vi gick igenom. Scheisse, jag vet ju inte ens om vi övade på anfall eller försvar!

 

Huvudet har som sagt börjat ge upp lite och därför tagit tid till att tänka på andra intressanta saker som Varför har man bollarna på rullbara hyllor? och varför se alla precis likadana ut?! Var det kanske Hollywood som kom på det, precis som att kyssas på bröllop, så att det skulle se snyggt ut när huvudpersonen står ensam och sjukter straffkast.. Hur kommer det sig att jag kan skriva skrivstil och lösa logaritmer men inte studsa en boll mellan benen utan att fräffa en fot? Kom igen lixom, jag borde åtminstone kunna snurra den på pekfingret.

Det blev ingen Catching Fire för mig idag p.g.a. inställd träning. </3 Jag vet inte om jag har varit såhär upprörd sedan jag fick reda på att de skulle göra en PotC 4 utan Elizabeth och Will! Som ni kan förstå är det här är en förvirrade tid för mig. Jag har trösttittat på Doctor Who, pratat med Klara och bakat kakor i ett försök att hitta tillbaka till ett normalt liv.

 

Problemet som har uppstått är dock att jag som vanligt blir super invetserad i den serien jag tittar på och inte vet när det är dags att lägga sig aldrig. När klockan bara är sent tittar jag på moblien som har Maine tid, sedan när det börjar bli jättesent sneglar jag bara ner på datortiden som jag inte har ändrat sedan jag kom hit och tänker "Oh, vad duktig jag är vaken redan halv åtta!"

 

Nu vet ni det. Imorgon är det tisdag och då ska det skrivas uppsats om Huckleberry Finns äventyr som jag inte hann klart under lektionen.  Jag stressade sönder under lektionen men hann bara halvvägs så jag fick lämna in resten efter lovet. The Perks of Being an Exchanges Student (pt.2). På onsdag åker vi till Pennsylvania, me thinks, för lite traditionellt Thanksgiving firande!

 

 

[Ulrik Munther - En vanlig dag]

 

Den 25:e november. Härligt, utan sarkasm. Det känns precis som en list-dag, tycker inte ni? Antingen det eller list-brev dag ;D

 

Hör och häpna Sverige: Jag spelar Varsity basket! Hela veckan har det varit extremt oklart vad som egentligen gällde, men imorse visade det sig att inte alla som gått på tryouts skulle spela. Hade man fått matchställ var man med i Varsitylaget och som ni vet fick jag det igår. Nummer 0, vilket kan ses som ett väldigt poetiskt sätt att säga att jag är en nolla.

 

Riktigt så självkritisk ska jag inte vara, jag fick spela i båda våra matcher och de gjorde bara typ tolv poäng sammanlagt när jag var inne. Hehe. Men vi vann ändå, vilket kanske var anledningen till att jag fick spela över huvud taget. I första matchen fick jag tre fouls (ingen aning vad jag gjorde fel) och i den andra hade jag bland annat två felsteg. Behövs knappt förtydligas att nr. 0 inte gjorde några poäng idag.

Resten av dagen har jag mest tagit det lugnt, städat och tvättat litegrann, men mest suttit framför tvn. Det gör jag faktiskt just nu. Min vmamma startade netflix på tvn och vi har sett två och en halv film hittills. Den bästa tycker jag har varit en remake på Ice Castles. Orginalet kom ut 78 men den här är från 2010 och en typisk sleepover film enligt mig.

 

[Britt Nicole - Safe]

 

Tänk vad man lär sig saker varje dag här i Amerikat. Den här gången utsattes jag för en likhet med Sverige i kategorin skola. Även här är det populärt att lägga åttiotre prov dagen innan och efter en semestervecka. Som tur är har jag bara fyra lektioner på en dag, men jag hade prov på tre lektioner i rad. Om inte lunchen hade varit emellan skulle jag nog bara ha gett upp och sovit istället. Varit fett trött den här veckan och vill bara ligga i sängen hela dagen. Basket tar på krafterna, speciellt när man inte har någon koll på vad man håller på med. Jag har fått komplimanger på min snabbhet, men vad hjälper det om jag inte använder den rätt. Wow, hon kan springa åt fel håll dubbelt så snabbt som alla andra!

Hola mis amigos! La chica salta de la valla.

 

Nu har min digitala spanskaundervisning med Rosetta Stone kommit igång och jag har aldrig varit med om något likande. För det första använder de sig bara utav bilder för att förklara ord och översätter alltså ingenting, helknaos eftersom bilderna inte alltid är helt tydliga och vissa ord är svåra att förmedla.

 

För det andra har de massa taluppgifter där jag måste säga fraserna och jag lovar att den säger fel 1/4 av gångerna, om inte mer, även med enkla meningar på typ tre ord. Jag får nästan utbrott varje gång den gör fel-ljudet. Precis som med Björnes Magasin-spelet på svts hemsida när man missade trapetsen -Karin du vet vad jag pratar om- och Björne sa "Miss, men det gör ingenting!" kommer det här fel-ljudet att förfölja mig i många många år.

 

För det tredje får jag upp bilder som de här:

 

Catching fire hade premiär här idag, min värdsyster gick och såg den med sina kompisar, men jag kunde inte gå eftersom det var träning idag igen. Och imorgon. Sedan blir det träningsmatch(er, tror jag) på lördag. Aaaah! Jag kan inte missa den här filmen också. Det finns en del saker man måste vara beredd på som utbytesstudent, men det klarar jag bara inte.

 

Vet fortfarande inte om jag kommit med i laget. Det är lite förvirrande, vi är för många för ett lag, men det kommer inte finnas ett JV lag och ändå har coach inte sagt något om vilka som inte får spela matcherna. Dock så har jag fått matchställ, så bänkvärmare i värsta (eller bästa, tänk hur mycket jag kan göra bort mig!) fall viket känns mer än vettigt med tanke på min erfarenhet.

 

 

Fast nee, så roligt ska vi inte ha det. The Lady Vikings kör med: Team on three! Onetwothree TEAM! Jag hoppas verkligen att Lady Vikings bara är ett namn, att vi inte kallar oss det på riktigt. Säga vad man vill om USA men de har fått slut på idéer vad gäller lagnamn. Viking är hela folkgruppen, inte bara massa skäggia män. Som om det behöver förtydligas, det är så omodernt tycker jag. Vi lever faktiskt på tvåtusentalet! Vad kommer härnäst? "Hej, trevligt att träffas. Mitt namn är Ida, jag är en kvinnlig svensk."

 

Tredje dagen av basket, och jag tycker att jag blir sämre och sämre för var dag som går. Idag missade jag också alla mina skott och satte bara två av tio straffkast. Ibland/oftast känns det sämst att jag suger så hårt, men sedan kommer jag ihåg att jag bara har spelat riktig basket i fem timmar och då ger jag mig någon dag till att finslipa mina slam dunks.

 

På tal om ingenting hade en kille i min engelska klass en bokredovisning som var det intressantaste jag hör på länge. Boken heter No Easy Day: The Firsthand Account of the Mission that Killed Osama bin Laden av Mark Owen. Det är inte så svårt att gissa vad den handlar om, men det som är ganska speciellt är att författaren såg bin laden bli dödad, därav firsthand, och mycket av informationen i boken går knappt att hitta någon annan stans eftersom det var en så hemlig operation. Killen som berättade om den gav den 11/10 pch jag tycker att den låter väldigt bra, men den här killen har enlistat i armén (redan i high school) så hans åsikt kanske är lite partisk.

 

Nu inser jag att han säkert låter som en sådan där typisk lantis som går med i miltären, men sådan är han inte alls. Dagens citat går till honom, från när vi pratade om att svenska skolans eviga analysövningar gör oss smartare än amerikaner: "America is raising confident, stupid people that know how to shoot a gun." Man bara måste uppskatta deras självdistans!