Tänk att det är ett år sedan jag skrivit senast. Det är sant som de säger, tiden bara flyger iväg när man är på utbytesår!

 

Nej, jag vet att det inte är roligt, men något måste jag ju göra åt elefanten på bloggen.

 

I en ideal värld hade lov betytt att haft mer tid att lägga på bloggen, men som vi alla är smärtsamt medvetna om smakar inte godis med "körsbässsmak" det minsta som sagda delikata stenfrukt. I verkligheten har jag på grund av hemlängtan blandad med allmän lat- och nördighet varit väldigt inaktiv i största allmänhet under den senaste veckan.

 

The Maze Runner, Pride and Prejudice + film, Minion Rush, Skype, Doctor Who x12, Sherlock x2, Teen Wolf och Up. Så kan jag ostolt sammanfatta mitt jullov. Plus lite socialicering, duschande, tvättande och mat.

 

Okej, det ser ganska dåligt ut från den här vinkeln, men i princip hela Belfast med närområde har varit i standby mode sedan i torsdags. Det var då vårt skoldistrikt bestämt att vi skulle börja skolan igen, men Hercules, som stormen har döpts till, ville som bekant inte släppa sitt fasta tag om östusten. Två dagar i rad blev skolan inställd, till det vips var helg igen. När sedan måndagen också blev inställd funderade jag, med all min extra tid, på att lära mig dansa schottis(och lära mig vad schottis är för något), bara för att ha en passande segerdans för nyheter som denna.

 

Jag sa hela tiden till mig själv: "Ida lilla, gör det efter lovet. Det är synd och skam att behöva skriva något på semestern." Problemet var alltså, som ni hör, helt bortom min kontroll. Hur kunde jag veta att semestern skulle bli fem dagar för lång?