I slutet av förra veckan började min dator bete sig konstigt. Internet explorer (Ja, jag använder fortfarande det och jag kan räkna på noll händer vad ni kan göra åt saken.) och andra fönster, som spotify t.ex., blev svarta på vissa ställen och vägrade att bli normala igen.

 

Det kan ha berott på att jag hade haft en powerpoint med cirkus 200 bilder i öppen under hela veckan, eller att jag hade ungefär 15 flikar öppna samtidigt, men som den hypokondriker jag är var jag såklart övertygad om att det bara kunde vara en sak. Jag har fått virus. En trojan, spartan, mässling, rabies etc. Skräscenariorna blev fler för var dag som gick.

 

Igår tog jag tjuren -eller kanske den ihåliga trähästen i det här fallet- vid hornen och startade en full virus scanning av datorn. Jag litade inte på att quick scanningen verkligen gjorde min dator säker. Smart och ansvarsfullt av mig, visst?

 

Fast nu, 23,5 timmar in i scanningen med en femtedel kvar måste jag erkänna att det kanske var lite väl hypokondriskt av mig. Speciellt efter att scanningen såhär långt har visat sig vara till ingen nytta alls. Det gör mig nästan frustrerad att tänka på hur lång tid hela grejen kommer ta, och så var det kanske inte ens något fel. Men bara nästan, min dator är min homeboy och jag skulle aldrig vilja att hen blir sjuk.