God dag/kväll/natt på er! Vilken fin dag det har varit, tycker ni inte det?

 

Det var tänkt att vår sista scrimmage/träningsmatch skulle vara på torsdag, men den flyttades till idag på grund av jag-vet-inte. Bortamatch var det, så vi behövde åka till en väldigt fin gräsplan precis i mitten av ingenstans. Himlen hade varit mörk hela dagen och någon minut innan matchen skulle dra igång hördes ett dovt muller ungefär tre stater bort. Eftersom jag befinner mig i USA betyder det tyvärr ungefär att Tsunamilarmet dras igång och alla behövde fly till bilarna och vänta i 30 min. När vi satt där och väntade på bättre väder började det istället regna. Jag ska inte ljuga jag blev extremt otaggad. Det blöta och högljudda han dock passera inom de 30 minuterna och när matchen tillslut kom igång kunde man hitta mig som striker. Århundradets skämt, mina ben var inte vakna alls och jag skapade nada på planen.

 

Nu tänker ni nog att det här inte alls låter som en fin dag, och det var det inte heller, men sen kom jag in på vänsterkanten. Det var första gången jag spelade på den positionen här i USA, så nu var det upp till bevis. Det sjuka var att jag faktiskt höll för förväntningarna! Jag gjorde mål. Jag upprepar: Jag gjorde mål. Alla enheter, det här är ingen övning. Ida Eriksson har gjort sitt första och enda mål i de Förenta Staterna!

 

Det var ett bra mål också, Bend it like Beckham amateur mode, inte bara en liten pet på en hörna (även om de räknas lika mycket). Jag fick bollen på kanten och drev upp den, sen kom backen och då gick jag inåt i planen. Jag var fortfarande utanför straffområdet, men jag var opressad, så jag bara sköt. Skottet gick in i det motsatta krysset, sådär nära som bara Christina kan få dem. Fast nu var det jag. Det var först målet i matchen så alla sprang mot mig, medan jag bara "Oj, vad kom det där ifrån?". Jag har fortfarande inget bra svar, men matchen slutade 2-2 så målet var viktigt. Nu är jag färdig med mitt osmakliga skrytande och vill säga att alla kämpade galet mycket och målpassen till mig var excellent, man tackar och bugar!

Vi åkte på Wing Night efter matchen, men det får ni ett eget inlägg om senare eftersom jag aldrig kan skriva lagom mycket. På återseende alltså.