Även kallat mitt tre månaders-jubileum i Landet BigMac. Är man bloggare ska det uppmärksammas med pompa och ståt. Får du inte tag på något pompa och ståt kan du ersätta det med något annat, t.ex. en fruktsallad, nya gardiner eller en pojkvän. Vad som helst egentligen, så länge det ser bra ut på bild. För att vara ärlig tycker jag det känns lite onödigt att göra en stor grej av det. Det kändes ju precis som vilken annan dag som helst, precis som ens födelsedag efter att man fyllt tretton. (Inget ont menat mamma och pappa, jag älskar tårta på sängen!) 

 

Jag gjorde ett tre månaders inlägg och det var väl okej antar jag. Precis som att äta chipsmiddag är det kul och man känner lite frihet över sitt liv, men det är inget man skulle vilja göra varje dag. "Idag firar jag tre-dagar-till-Kristi Himmelsfärd". Nejtack, vissa klarar av att skriva något bra om det, men för mig blir det bara chipssmulor i soffan av allt.

 

"Men det här är din enda tremånaders dag någonsin!" Ja, jag vet det, tack så väldigt mycket. Imorgon, lördagen den 9:e november 2013 kommer också bara att hända en gång. Inget kommer igen, någonsin, det är så tid fungerar. Har alla missat hela konceptet med tidräkning?