Mors dag
Helt seriöst, vad skulle jag göra utan dig? <3
Nio skoldagar kvar!
Det händer så mycket här borta just nu att jag har varit väldigt dålig på att blogga, men jag ska försöka slänga ihop ett par inlägg de kammande dagarna för att komma ikapp. Nu har jag ju inte ens en månad kvar av den amerikanska livsstilen. Graduation den 8:e juni sedan blir det fint sällskap den 14:e!
För de mesta har jag lagt min tid på track och softboll, eftersom båda har haft riktigt fulla scheman den senaste veckan. Jag kommer skriva ett inlägg om track meetsen, men tills vidare tänkte jag bara dela med mig av lite vardag.
Jag har ätit donken typ tre gånger i veckan ett tag nu eftersom vi alltid stannar med bussen där efter ett meet/en match. En kväll när vi skulle beställa kunde jag inte bestämma mig vad jag ville ha så jag sa något i stil med: " I want chicken nuggets, but do you think I should order the whole menu?" Vilket ändå var ganska tydligt och mejkade rätt så bra sense tyckte jag, men folk började rofla (alltså full out LOL läge var det för dem) och ville att jag skulle säga det igen.
För er som, likt jag var, är förvirrade just nu kallas en meny i USA för ett meal, så när jag sa menu lät det som jag ville köpa hela menyn på typ 50 hamburgare, sallader, frappés och mcflurrys. Så kan det gå. Precis när man tror att man har blivit amerikansk, så händer något sådant här som sätter en på plats igen.
Idag blev jag kallad till huvudkontoret i högtalarna. Jag var rädd att jag hamnat i trubbel, men det visade vara en brownie som tracktejerna gömt undan för killarna på vårt meet igår(!). De är alltid så glupska och äter upp dem jättesnabbt, men tjejerna visste att jag inte hade ätit någon eftersom jag fortfarande hade några events kvar, så de hade gömt undan en till mig. :)Fast jag tycker att det är jättekonstigt att tränaren tar med sig brownies till ett meet när jag själv inte vill äta något sådant ens dagen innan :O
PROM!!
It's happening, for real this time! Everyone to battle stations, grab your curlers and mascara! Showtime everyone, no time to spare! Polish those shoes! Hide that sweatshirt! Don't you dare touch that, so help me God!
Då var det dags, Dagen P. P som i ePic, Prefekt, eller Paprika. (Jag vet inte, jag fick panik och mitt huvud lixom fastnade på ordet, men paprika är min absoluta favoritgrönsak och det serverades paprika, så ganska passande är det ändå.)
Med en så fantastisk homecoming som jag ändå hade i Portland, trots att jag skulle byta familj nästa dag, var förväntningarna på Prom ganska höga. Som ni kan höra höll dock kvällen samma fina kvalité, måste nästan säga bättre, och jag dansade sönder min 66 dollars hairdo (haha wtf vilket jävl rån jag trodde det skulle gå på ca 30 innan jag var halvvägs in?!) på typ tio minuter.
Det var over the top och töntigt många slowdances, men jag had ändå kul. Vafan, en månad kvar, bara kötta! Vad är det värsta som kan hända? Förutom att bli hemskickad, vilket jag i och för sig faktiskt har sett. Men fan, YOLO missbruk bara för en kväll.
[Maskinen - Alla som inte dansar]
Denna låten spelades, I shit you not. Det var ett internskämt med ett par tjejer när vi pratade om hur strikta reglerna för musiken var, men hon som gjorde spellistan lade till den, på riktigt, och DJ:en spelade den, på riktigt. HAha, det blev ännu bättre av att hälften av amerikanarna bestämt sig för att inte dansa över hududtaget förutom under deras sjuttioelva slowdances (bakvänt, tyckte jag, och tog drickapaus när I will always love you spelades). Steelt.
En finfin blandning av lite allt möjligt. 1. Jag går till hårsalongen som en riktig hurtbulle för att få håret fixat. 2. En bild på den där blomgrejen tjejer brukar få *HSM voice* "Don't know what a corsage is?!" 3. Min middag. Jag, min dejt och tre andra uppiffade människor åkte till en restaurang innan the thang började. 4. Lite fint sällskap i väntan på att bli insläppta. De var väri exajted.
1. Timewarp tillbaka i tiden och annat format på fotona. 1. Min frisyr, med en inbakad fläta på andra sidan av knoppen. 2. Min sminkning och Paige som jag har att tacka för min sminking (även hennes mami). Gracias!
Såhär såg vi två ut när vi var färdigfixade. Vilka bejbs va?! Ring brankåren, för här är två farligt heta tjejer. Fast nä. Men när vi snurrade så åkte klänningen Wohoo! så vi kände oss som prinsessor, och det var typ lika bra.
1. Kolla vilket fint par, matchiga och allt! Hennes klänning var verkligen sjukt fin iärrel och hon såg precis ut som en bond Belle. En liten tjej på restaurangen frågade henne om hon var en prinsessa. (Hon sa Nej.) 2. Das me and mah homeboy for the night :)
Obligatoriska crappy partybilder. Två och tre är från Prom King och Queen grejen. De som vann förtjänade verkligen det, väldigt reko människor måste jag säga.
Temat var röda mattan, vilket syns litegrann i bakgrunden där de har en clapperboard. Jag måste verkligen öva på mina poser. I nr två har vi en fimstjärna till höger och en skrämd fiskmås till vänster.
Tadaa, folk som jag känner i fina kläder!
Dessa bilder är tagna 01:36 respektive 03:35. Den första visar vad jag åt, French Toast med lite frukt och caramel sauce, på Denny's i Bangor (45 min bort). Den andra visar bakdelen av min frissyr och hur sissådär den klarade sig under kvällen. Fint, tycket ni inte? Det duger ju inte alls att komma hem med perfekt hår på prom night!
(Jag kommer nog att lägga upp lite mer bilder snart, som andra människor har tagit, så att ni vet vilka som är vilka, med copyright och så.)
Philadelpia
För en månad sedan, sjukt länge sedan nu men det känns ändå som det var förra helgen, åkte jag på en roadtrip till Philadelpia. Jag skulle vilja ge er en karta som vissa bloggare så fint gör, men jag tror att jag kommer att ha tillräckligt med bilder ändå ;)
För det mesta såg utsikten ut såhär, vilket inte är så pjåkigt ändå, men lite enformigt.
Idbalnd såg det dock ut såhär också, när man passerade städer. Hej! Hejdå! Blev det mycket av när man åkte förbi städer som man kände igen namnet på.
Philly ligger två timmar söder om New York, något som jag inte fattade förens min värdmamma sa att vi skulle åka förbi New York city. Jag är så extremt oironiskt dålig på geografi.
Såhär nära kom jag NYC. Vi hade bästa utsikten, staden var så fin med alla ljus, men det ser inte så imponerande ut här.Man kan i alla fall, med lite fantasi, se Empire State building (eller Chrysler?).
Snabbspola lite, så kom vi fram mitt i natten och bevag oss tidigt nästa morgon till pendeln som tog oss in till centrala Philadelphia. Se vad smart de visar att de har en biljett. Så slipper man prata med folk i onödan!
Det första vi möttes av när vi gick upp från stationen. Det visade sig att vi hamnat mitt i Chinatown.
Vi fick gå en bit, men det var bara trevligt med det fina vädret ;D
Det här var ett viktigt hus tror jag.
Man kunde köpa sitt alldeles eget exemplar av konstitutionen, lyxigt!
Posade som en chef innan vi åkte på en duck ride, som är både båt och bil, famför the sweet ride.
Båtbilen tog oss förbi en massa intressanta ställen, här bodde frågetecken som sydde första amerikanska flaggan.
Sedan plumsade vi, och många bilder såg ut såhär.
Det här är troligtvis viktigt pga diverse anledningar.
De hade gjort om fabriker(?) i hamnen till asnice lägenheter, alltså sjukt fina. Troligtvis svindyra också. Will Smith har köp en av dem.
Mer fin sommardag, det är ändå en väldigt vacker stad (speciellt på natten, Karin ;D).
En väldigt viktigt byggnad där.... [paus för att googla]... Thomas Jefferson skrev The Declaration od Independence.
Stadshuset tror jag, haha fan vad jag är sämst, kommer inte ihåg någonting. Gubben William Penn är så stor att några barn åkte skridskor på hans hatt. Innan den åkte upp dit alltså.
Ett.. museum... tror jag. Det var i alla fall på traporna som den där kända Rocky scenen spelades in, och så kommer jag ihåg att de byggde sidoflyglarna först så att folk skulle sponsra ingången.
Här ska de bygga en skridskorink så att folk kan åka skridskor någon annan stans nu när hatten är upp på toppen.
En annan stekhet pose av yours truly med Libery Bell som jag inte visste någonting om innan jag kom dit. Tydligen är den en big deal i staterna, trots att den inte ens ringde när usa blev självständigt, som sen har marknadsförts.
Jag fick se hur de gör mynt, det var väldigt intressant men lite långtråkigt. Man fick se produktionen i realtid genom glasfönster, men inga bilder var tillåtna.
Sist gick vi på matmarknad...
Det var en marknad.Lite kul var att min värdmamma köpte specialgodis på ett ställe, och de hade en massa lakrits. När jag sa att jag var frn Sverige och att vi äter mycket lakrits gav hon mig en vad hon kallade en superdupersaltlakrits och nästan rörde med pincett, men det smakade inte en som en sådan där pingvin. Var nästan lite besviken.
Fin Philly utsikt, det fanns vatten..
Jag blev specifikt visad de här husen som är kanotklubbhus och har en ramp ner i vattnet.
Nästa dag skulle vi gå all amish style, men vi åkte vilse och det började regna..
Så vi shoppade på en outlet istället (y).
Nästa dag åkte vi hem igen, och nu passerade vi NYC i dagsljus!
Ungefär såhär såg det ut. So close, yet so far.
En bro.
Bildbevis. I was here. Så jag har fakiskt redan varit på Manhattan i år, ställ in roadtrippen! ;)
SAT a.k.a. Scared and Tired
Lördag den 3e maj och uppstigning klockan sex för att hinna till skolan 7:30, då man senast måste infinna sig i sin testlokal. Skolan erbjöd visserligen en ganska ordentlig gratisfrukost, så mycket man kunde äta, men det var inte många magar i byggnaden som kände för 5 ägg-och-hamburgare bagles.
The SATs i princip USAs högskoleprov, och det kan påverka ens akedemiska framtid ganska mycket om man har tur/otur, även om de flesta lärare här säger att skolor under se senaste åren har börjat bry sig mindre och mindre om resultaten för antagning. Provet är ca 5 timmar långt och testar engelska och matte med olika delar. Vissa är "markera rätt ord för meningen" andra är "vad menar x med förberedelse i mening två?", men alla frågor svaras genom det ikoniska amerikanska bubbelifyllandet.
Jag är 100% seriös när jag säger att jag tror att jag var i ett underläge på grund av de där bubblorna. Innan själva testandet började behövde vi fylla i våra namn med bubblor, och jag var verkligen sjukt långsam gämfört med alla erfarna infödingar. Vi fick 25 minuter att göra typ 23 frågor, varav vissa var baserade på en text som man måste skumma igenom, och det tog mig 8 sekunder varje gång jag skulle fylla i ett svar. Tack och hej för mig, jag hade ännu mer panik än under PSAT provet, och då stressåt jag typ 10 powerbars under pauserna.
Som ni kanske hör är jag litegrann, en gnutta som vi så fint säger hemma, frustrerad. Jag hann inte med att ens läsa alla frågor i de flesta delarna. Jälva bajs. Uppsatsen kändes faktiskt ganska så bra, med slutsats och allt det där flashiga, men jag ska nog inte säga för mycket. Förra gången jag sa så, när jag hade gjort mitt nationella prov i Svenska, fick jag tillbaka en uppsats med ett blankt E. Den här gången har jag dock nämnt både Robert Downey Jr. och Iron Man, så det ska nog lösa sig ska ni se.
Easter in review
Påsk, påsk, påsk. Ja, vad säger man.. Kult var det, mycket kult, men också lite annorlunda. Mer godis, äggen var mindre och riset var helt borta. Det får nog bli min sammanfattning. Lite bilder från dagen får som vanligt berätta vad som hände.
Under tiden som man sover komemr påskharen med en korg av diverse godsaker och andra smågrejer. Min korg var förutom godis t.ex. fylld med bland annat solglasögon, tuggummi och ett paraply.
"Dear Easter bunny, Can you please fill these eggs I don't care what's in them as long as I like the stuff."
Sen gick vi till kyrkan som de alltid brukar gå till under påsken när de är här i New Hampshire. Den var väldigt fin som ni kan se.
Det enda som var lite jobbigt var att katolska tjänster tydligen är väldigt prästen-prata-alla-svara, vilket säkert är kul när man går dit ofta, men jag kände mig verkligen ur mitt element. Jag satt där, försökte dra ner klännigen över knäna ochlyssna på prästen (eller heter det något annat?) så helt plötsligt ställde sig alla tillsynes utan något tecken, och gjorde korstecken eller sa någon fras. Jag hade noll chans att hänga med, och kom inte ihåg någonting av det prästen sa, som jag lyckades höra. Trevlig engångshändlese, men tyvärr måste jag nog ge min förra kyrka i Portland lite högre poäng.
,Matbild blev det aldrig, men det var som en något avskalad thanksgivninglunch, och dessutom (haha, Klara) var det ändå efterrätten som var höjdpunkten. En ENORM morotskaka med nöttter i, som jag inte har en bild på förutom min bit, men jag ändå måste säga var ENORM, för den var ENORM. Inte ens en pappa hade klarat av att äta upp hela den själv. Och då vet vi nog alla att jag menar allvar.
Så, det mest annorlunda med påsken här måste nog vara att den enda ägg de hade var... äggstorlek. Om vi ska vara tekniska är de flesta påskägg i också äggstorlek, men då talar vi struts istället för chickenbits. Nu var äggjatken mer av en kul aktivitet, istället för ett desperat sökande efter påskgodiset. Det fanns saker i äggen när man hittade dem, men kanse två tuggummin istället för två paket tuggummi, som det är hemma.
(Påsk) Hare bra där hemma! Förhoppningvis kommer det upp lite mer inlägg om philly, sat, prom och nu även Boston, dit jag var i helgen. Håll ut och klart slut!
Mitt första Track Meet.
Friidrott var the name of the game förra helgen när jag och tre andra elever åkte iväg för att springa, hoppa och kasta så långt vi kunde, öh, klämma ur oss. Fyra personer är ett minilitet lag även i Maine, och Bangor, där track meetet var, hade typ 80 pers som t.o.m. hade synkroniserad uppvärmning. Vi kammade ihop starka fyra poäng medan de var någonstans runt 200..
Så kan det gå, men jag hade kul anda, trots att jag inte bidrog med en enda poäng och mina lungor i princip brann upp efter one mile racet. Jag hostade blod, vi vet när det smakar rost efteråt, i typ åtta timmar efter jag sprungit.Tydligen är en vecka av påskgodis och bilresa till och från Philly inte den bästa uppladdningen för distanslopp. Who knew? För första gangen var det andå ganska okej, lät det som enligt min coach. Jag har ju egentligen inte den blekaste aning om vad som är bra eller inte. "I threw 25 ft in shot put." "Hells yeah!!" "..." "or not." Noll koll, speciellt eftersom de inte ens mäter med rätt mått.
Något som är lite halvjobbigt, men mest komiskt ändå, är att i alla tre events jag deltog i var jag en ynka plats från final/poäng. I spjut kom jag åtta, en fot från sjuan som gick till final. I 1600 var jag sjua, två sekunder efter sexan som tog poäng. Om jag bara hade börjat sprinta lite snabbare.. Sist och minst var jag två hundradelar från en sjätteplats i 300 häck, enda trösten är att det var Paige från Searsport som tog poäng istället.
Jag har inga bilder på mig men ni far en bild på när en tjej från skolan kastar diskus. Det får ni tyvärr inte eftersom jag har tempotärt malplacerat min amerikanska telefon... .... ....... Den är fan borta på riktigt. Jävla bajs.
Resultat: Spjutkastning 71-00 ft (21.4 m), 1600 m 6:33.16, 300 m häck 1:00.89
