Man tar en paus från bloggen i några dagar, och hej vips så har man missat vad som motsvarar en månad av bloggande.

 

Amerikansk easter, roadtrip till Philadelphia, senior prom dress och imorgon har jag mitt första track meet... Fear not, my friends, for all your questions will soon be answered!

 

Eller, soon får nog bli en definitionsfråga är jag rädd, men jag kommer skriva lite om det mesta när jag orkar. Jag har suttit i en bil säkert 24+ h i en bil de senaste fem dagarna. Vi hörs (och ses ändå ganska snart nu också)!

Vad är det med USA och deras prisgalor? Varje tv-kanal ska ha åtminstone en, för att inte tala om alla "expert" jurysar som högljutt måste kunngöra att Leonardo DiCaprio föralltid är tvåa. Dessutom har jag nu lärt mig att de oftast väljer folk att hålla i mikrofoner som gör opassande, ibland dryga/ astråkiga, skämt. Ellen DeGeneres är det enda säkra kortet. All extremt osmidigt reklam som alla skådespelare tvingas "smyga in" i deras persentationer och tal får mig att vilja sluta gå på bio.

 

Som ni hör (haha) kan jag inte sluta titta på dem. Fast seriöst, jag måste titta. Visst är det ytligt och bara rent ut stendumt att göra en så löjligt stor deal av grejen, speciellt på de galor där folk inte får rösta om någonting alls. Men jag bara måste, enda chansen irl ever lixom!

 

Här är några av mina highlights från igårkväll:

När Rita Ora bestämde sig för att vinnaren av best shirtless scene skulle visa råvaran...

Och när vinnaren då bestämde sig för att gå all in..

När Andrew Garfield glömde bort sitt lösenord (ett av många dåliga skämt, men just det här.. it spoke to me)

Jared Leto för hans roll i Dallas Buyers Club och hans tacktal där han bland annat talade om AIDS. Det var helt klart kvällens bästa moment!

 

Channing Tatum vann ett hederspris för sin karriär och var superullig där han satt bredvid sin step-up fru, men det var nästan bättre när Mark Wahlberg vann ett liknande karriärspris och började prata om att det där priset var en vink att börja trappa ner xD Ingen som fått priset hade kommit tillbaka till galan, enligt honom. Det var svårt att höra, han svor sig bokstavligt talat igenom halva intervjun, man kunde höra varannat ord ;D

Äntligen är det helg, efter vad som känts som världens längsta vecka. Jag har behövt jobba och blogga igen två veckor, utöver mina track och softball träningar. Jag har sprungit typ 8 miles den här veckan, gämfört med typ 3 under hela december-mars. Känner mig som en hackad köttbit, som en person i en film under den tiden då det är så monotont att de lägger på en bra låt och snabbspolar förbi för att få tiden att gå snabbare. Ni vet i alla filmer när de gör ett litet montage av tiden då huvudpersonen tränar på sin danskoreografi, boxning eller helt enkelt växer upp. Fast mer populärt är kanske när folk börjar festa och det blit shot!shot!shot! eller the notebook style när folk faller in lööv.

Jag hade planerat att imitera törnrosa idag, men sedan blev det istället så att jag fick hjälpa till att ta grenar och kvistar till tippen. Det var ganska uppfriskande att vara ute i solen, shortsväder och allt, men nu är jag bara bajstrött igen. Dessutom råkade jag gå rakt in i den där dragkroken eller vad den heter så nu måste jag tycka synd om mig själv för det också. 

 Idag fick jag vad jag tror är mitt första brev i posten som tillfällig resident i USA. Många har ju skickat paket, tacktacktack, men ingen har skickat bara ett kuvert. I approve of this, det får inte plats några ahlgrens bilar i ett platt brev.

 

Den tredje maj är det  alltså dags för the SATs och för att komma in behöver man en biljett som kommer hem från posten, samt ett foto ID.

 

Här är några ord från listan som min engelska hjälplärare har gett mig som pluggmaterial:

 

KENNEDY SPACE CENTER!!! Om det hade funnits en tröja där det stod No. 1 Fan hade jag köp den på dirr, det är bara så himla koolt.

 

Om inte alla vet har jag varit där en gång tidigare, för ca tre år sedan tror jag det är nu. Då var jag där med min pappa, som hade vad som bäst kan beskrivas en närmast religiös upplevelse, och min fega syster, som inte vågade ta med sig sin ryggsäck genom säkeretskontrollen, vilket ledde till #awkwardtmealáida. Good times.

 

Jag vet inte om jag tycker att det var bättre nu (första gången var ju med familjen och så..)  men de hade en del nya saker som inte fanns när vi var där, vilket gjorde det så himla värt! 10/5 toasters would recommend even the second time around.

 

[Star trek intromusiken]

 

Jag köpte faktiskt okaraktäristiskt mycket saker när jag var i Florida, så innan jag skjuter upp det lika länge som black friday shoppingen (fem månader and counting) tänkte jag lägga upp det på lilla bloggisen. Frick, nu kom jag precis på att jag missat att ta bild på en grej, så den får ni nog se nästa gång jag shoppat...

Hemma i kalla Maine igen, tillbak till verkligheten. Nu börjar nämligen den stora upphämtningen från bloggslackandet. Jag hade det alldeles för trevligt för att sätta mig ner och slösa bort semestertid på att gå igenom bilder!

 

Istället för att gå till en svinigt dyr disneypark i Orlando åkte vi till en vanligt dyr nöjespark i Tampa vid namn Busch Gardens. Bästa beskrivningen jag kan ge är att det är en korsning mellan Liseberg och Kolmården. En blanding mellan nöjespark och zoo som ligger x antal timmar bort från där man bor. Vi såg massor av djur och jag åkte allting som såg läskigt ut.

 

Måste faktiskt skryta lite, det var som att jag förvandlades till typ Spartacus och inte fegade ur eller velade för en endaste sekund. Inte ens i hemlighet utan att säga det till någon. HAhaha, förlåt, men nu kan jag bara inte sluta tänka på en armé av spartanska krigare som åker ner för branten i Flume Ride.

 

 

[Madagaskarlåten: I like to move it, move it]

 

 

Då ska vi se vad jag har att bjuda på:

Har ni någon gång varit på semester och haft det så bra att ni sagt : "Nä, men vad säger ni, ska vi stanna en vecka till? Vi bara gör det, bokar om flyget och sjukskriver oss."

 

Det finns no inte en enda människa som inte har skämtat om det kvällen innan det är dags att åka tillbaka till verkligheten, men hur många har faktiskt gjort det? Svar: Min värdfamilj.

 

Ja, vi sjukskrev oss inte riktigt, och min värdmamma är egenföretagare, men vi bestämde oss för att åka hem på fredag istället. Flyget är redan ombokat och allting, jag känner mig nästan lite kriminell på något vis!

 

Så var det med det, nu blir det lite mer update från apelsinstaten till en äkta djur.nu sång

[Flo Rida - Low]