Äntligen är det helg, efter vad som känts som världens längsta vecka. Jag har behövt jobba och blogga igen två veckor, utöver mina track och softball träningar. Jag har sprungit typ 8 miles den här veckan, gämfört med typ 3 under hela december-mars. Känner mig som en hackad köttbit, som en person i en film under den tiden då det är så monotont att de lägger på en bra låt och snabbspolar förbi för att få tiden att gå snabbare. Ni vet i alla filmer när de gör ett litet montage av tiden då huvudpersonen tränar på sin danskoreografi, boxning eller helt enkelt växer upp. Fast mer populärt är kanske när folk börjar festa och det blit shot!shot!shot! eller the notebook style när folk faller in lööv.

Jag hade planerat att imitera törnrosa idag, men sedan blev det istället så att jag fick hjälpa till att ta grenar och kvistar till tippen. Det var ganska uppfriskande att vara ute i solen, shortsväder och allt, men nu är jag bara bajstrött igen. Dessutom råkade jag gå rakt in i den där dragkroken eller vad den heter så nu måste jag tycka synd om mig själv för det också.