Utklassning på sportfronten
That's right utklassning! Turneringen med de tre matcherna som jag gnällde över i förra inlägget blev en succé. Vi vann alla tre matcher och vår totala målstatistik blev 15-1. Det är ganska bra eftersom matcherna bara var 2x25 min. Många av seniorsarna och juniorsarna var i chocktillstånd hela dagen och sa "Who are we?". Det kan vara en befogad fråga eftersom de van sammanlagt tre matcher på hela säsongen förra åter och vi nu lyckades vinna tre på bara en dag. Dessutom har vi en freshman som heter Kate, hon öppnade första matchen med en hattrick inom en kvart och gjorde 8 mål idag. Förra säsongen gjorde en av deras bästa målgörare ungefär 6 mål under året.
Trots att dagens matcher var träningsmatcher var det extra viktigt att vi vann idag eftersom vår huvudcoach Arthur inte kunde vara med. Han gifter sig nämligen idag! Det var tydligen ett väldigt spontant beslut, bröllopet skulle egentligen ha ägt rum i Oktober, men nu får de bara ha en mottagning då. När han berättade det för oss i laget igår sa alla Aaaww! och blev helt till sig. Han är en superbra tränare, jag önskar honom grattis och lycka till med äktenskapet!
Taylor i friläge, i vägen står den ena lata domaren som inte gillade mig speciellt mycket.
Det enda negativa var att min tre dagar gamla strumpa bestämde sig för att gå sönder efter att en tjej sparkat mig på hälen. Det var bakifrån så jag såg inte ens att den var trasig innan jag tog av mig skon, men det gjorde feta ont. Det går till och med att se att det kom lite blod också, precis över strumpan. Buhu, det är så synd om stackars lilla mig som åker på 100.000 kronors-resa.
När jag kom hem var det dags för veckans rond av chores och efter det gick vi på basebollmatch. Min allra första i värdshistorien. Tyvärr gick utklassningen åt fel håll den här gången och Sea Dog lyckades inte få in en enda person under hela matchen. Å andra sidan fick jag se en Homerun som gick utanför arenan. Det var kul att se, trots att den gjordes av en Trenton Thunder slagman.
Många personer hade tagit sig till Hadlock Field denna kväll. Flera av barnen hade på sig basebollhandske för att fånga de bollar som kom upp på läktarna. De sjöng nationalsången innan, och i pauserna hade de en massa tävlingar som jag tror barn hade vunnit att få vara med i. Priserna var presentkort från diverse sponsorer, och det fanns väldigt många sponsorer. Stämningen var väldigt munter och jag hade gulliga barn som inte kunde sitta stilla både i raden över och raden under mig. Baseboll kanske inte är den mest actionfyllda sporten jag tittat på, men det är ändå inte svårt att förstå varför många amerikaner kommer till matcherna.
Det här var min kameravinkel.
Jag tror att jag skriver lite väl mycket i mina inlägg, ingen orkar väl läsa allt det här förutom familjen. Om någon annan ändå har läst såhär långt kan ni väl tycka till om jag borde försöka korta ner eller inte? Merci
