Utifall att någon stackare sitter och väntar på hur det gick för mig med tv-tittandet tänkte jag ge er en snabb update. I och med att inlägget inte började med "NOOOOOOOOH!!!!!!1" så har ni kanske räknat ut att allt gick väl. Jag fick se hela, från början till slut ostörd. Tror jag bara missade ca 10 sekunder i början, men vägen dit var inte spikrak, inte för mina nerver åtminstone.

 

Efter att jag skrivit färdigt min dikt kl 20:53ish för Engelskan imorgon hasade jag mig ner för trappan. När jag var på de nedersta trappstegen hörde jag att TVn var på och jag fick genast hjärtat i halsgropen. Hur skulle jag kunna säga åt dem att flytta sig? No deal på det. Efter att jag dumpit ner i soffan och såg att de kollade på ett program (Agents of SHIELD) som skulle sluta om någon minut fick jag tillbaka lite hopp. Det räckte precis lika lång tid som det tog för mig att läsa texten för nästa program på skärmen: Grey's Anatomy Season Premiere! Hjärtat sjönk till, vad kommer efter halsgropen, magen? Allt är över! Det är garanterat vad de väntar på, tänkte jag. Aldrig att jag får byta till FOX nu. Vad jag inte skulle ha gjort för lite Jedi Powers i den stunden.

 

Men hör och häpna; exakt klockan nio stängdes tv av och alla lämnade soffan. Ett mirakel, hur är det möjligt? Jag har ju faktiskt gått till kyrkan, man kanske får lite extra karma för det. Jag var så imponerad av att jag kunde se det på TVn efter hela den där cirkusen att jag knappt kunde fokusera på programmet. Jag är inte ens helt säker på att jag tycker att Glee är så fantastiskt, det är väldigt blandade känslor. Det enda jag vet är att jag inte kan sluta titta nu, jag är för involverad. One Word: KLAINE

 

 

Hälften av tiden när jag kollar på Glee är jag Kurt och andra halvan är jag Blaine. No regrets.