• Mitt rum råkar vara det kallaste i hela huset med sina tre fönster. Det skulle eventuellt vara något som blir lite halvjobbigt i den kall kuststad som denna, men mig gör det ingenting alls. För jag är en Viking och vi värms av förfädernas vilda blod genom våra ådror! Antingen det eller så har jag världens mysigaste värmefilt med inställbar värme.
• Maten här är supersmaskig! Inte för att den var äcklig tidigare, men ni skulle se min proppfulla lunchlåda, jag har till och med fått fisk. Vilken bloggare är jag engentilgen, det där med lunchen kan ju ordnas lätt som en plätt. Ett inlägg om min nya skola är på g, så det kommer nog att slinka med där isåfall.
• Den stora zombie-elefanten i rummet måste adresseras. Halloween var förrgår, men jag skrev bara om någon konstig blåvit dag och en dans?! Måste lära mig att prioritera. Tvärt emot vad bloggen antyder gjorde jag faktiskt lite halloweeniga saker, men jag tog ganska få bilder och måste få lite tid att skriva något som är sammanhängande.
• Igår åkte jag med skolans fotbollslag på deras semislutspelsmatch. De spelade mot favoriterna och förlorade ganska klart med 6-1. Det var så frustrerande att inte få spela, speciellt eftersom jag såg hur mycket bättre Portlands-mitt gamla- lag var än deras motståndare. Kul var det ändå eftersom jag hade mycket tid att lära känna spelarna på den 1,5 timmar långa bussresan. Det känns så tråkigt att fotbollssäsongen är slut här i Maine.
• Som det ser ut nu kommer jag i alla fall att kunna spela inomhusfotboll med ett vuxenlag under november och december. De behövde en till tjej i sitt lag och det som är bra/dåligt med små städer är att snacket går.
• Jag såg precis på Prince of Persia: The Sands of Time. Det var inte en film som står ut, och den hade sin beskärda del av klyschor, men jag gillade den skarpt. Den hade lite av allt, inklusive en strutsracearrangör som inte ville betala skatt. Något säger mig att pappa hade dragit på smilbanden. 

Jake Gyllehaal i huvudrollen, vilken grabb alltså. Hur funkar han egentligen? Ibland tycker jag bara att han är en creepy weirdo men andra gånger börjar jag bara le som en idiot åt precis allt han gör. Det är mycket förvirrande. En hypotes efter att ha sett Prince of Persia är att det kanske är min smutsig-blodig-sexig teori som väger in. Att folk alltid blir så mycket snyggare när de är lite krigshärjade. Nu skrattar säkert folk åt mig, men det gör ingenting, fortsätt ni. Jag vet att jag har rätt. Som ett troget fan av fantasy och sci-fi har jag mer erfarenhet än de flesta på området av killar som får stryk och det går inte att förneka fakta. Skrattar bäst som skrattar sist helt enkelt, kraften är inte med er.