• Staten kallas för the pine tree (tall) state. Samma sorts träd vi har i Sverige.
• Klimatet är i samma, kanske lite varmare ibland, men Sverige har också sina stunder.
• Kusten ser i princip ut som skärgård.
• Det är inte många feta människor här
• Inte heller bara en massa vita homofober.
• Volvobilar överallt! (Vissa ser nästan precis ut som vår "nya" bil, vilket ger mig lite hemlängtan.)
• Folk är inte sådär supertrevliga, de flesta är kanske något över medelmåttet för hur en svensk skulle vara mot en utbytesstudent.
• Vi har inte ätit McDonald's, Dunkin' Donuts, Starbucks eller något annat typiskt amerikanskt. Jag har inte ens ätit en donut än. Vi åt på ett pizzaställe, men det såg mer ut som en restaurang tyckte jag.
• Skolan har inte börjat, så det finns inga tydliga skillnader där än.
• Fotbollen är visserligen lite annorlunda men ändå i huvudsak som den skulle kunna vara i Sverige. Jag känner igen en massa övningar vi håller på med och de är inte så formella med coachen. (Innan han  blev en homeroom lärare i år på skolan kallades han Art, kort för Arthur.)

Sverige/Maine? Ingen vet utom jag!

Andra saker har självklart varit väldigt annorlunda, som deras pepparstövla (jag är en familjevänlig blogg idag) tandskydd på matcher, men jag funderar på att presentera de sakerna i en miniserie för mindre händelsefulla dagar.

En rolig sak som jag var med om idag var att Varsitylaget hade en team dinner! Vi fick pasta med köttbullar och tomatsås till varmrätt och sedan paj och cookies till efterrätt. Jag åt så sjukt mycket. Ni vet när man lägger upp en vanlig portion och sedan tänker att man bara vill ha lite till, men när man slevar upp mer pasta kladdar den och så följer nästan i princip själva kastrullen med i ens nu megaportion. Så mycket pasta hade jag, och jag ville ju inte vara otrevlig (eller hungrig) så jag tryckte i mig nästan allt. Sedan fick de reda på att jag inte ätit så där X räfflad paj med rutnät på toppen och då fick jag såklart en megabit av den också.

Det roligaste var när vi körde "Never have I ever.." Det var inte ett drinking game utan vi hade tio fingrar och så tog man ner ett om man hade gjort det. Jag kunde ställa bästa frågorna som tex. jag har aldrig varit på en baseboll match. Man fick veta mycket om vissa personer, det kan ha inkluderat en historia om en fistfight med en dömd brottsling, men mina läppar är förseglade. Aldrig att jag tjallar på någon som, hypotetiskt sett, möjligtvis, kan ha gett en kriminell man näsblod. Snitches get stitches !

Juste, när jag kom hem åt jag två pizzabitar. Hjelp.