Blått

Publicerad 2013-11-20 05:10:00 i Host family 2.0,

Ni vet ibland när man har en sådan där dag då allt bara går så himla bra att man skulle kunna bota sin hicka bara genom att tänka på det. Det var på väg att bli en rätt så bra dag, alla läxor gjorda innan skolan var slut och full pott på kemi läxföhöret, ända tills det var dags för dagens träning. På 1,5 h satte jag inte ett enda skott i korgen när bollen var i spel! De enda skotten som satt var de jag gjorde utan press när vi hade rena skottövningar. Lite hade man väl hoppats på en Triss "plötsligt händer det" upplevelse, eller åtminstone bättre än 0% i statistiken. Just nu ser det dock ut som att jag kan få vänta lika länge som den typiske lottköparen gör på storkovan.
 
För att göra en grå blå tillbakablick: Igår fick vi göra fem sprintlöpningar fram och tillbaka i salen samtidigt som tränaren ropade en massa saker. Jag hörde inte så mycket från andra sidan salen och körde mitt eget race, att springa är ju det enda jag kan sedan innan, tänkte jag. Idag visade det sig att en av sakerna som tränaren sagt var att försten klar fick en Gatorade, och jag var den första tillbaka så i början av träningen idag fick jag en trevlig (blå) överraskning.
 
Igår var ju även då det eleganta magplasket/horisontella svandyket/pannkaksfallet ägde rum. När det hände var det som sagt inte så farligt, men idag kändes det som att jag sprungit i en gammal gran eller något. Värst ser det ut på vänster knä, men det gör mest ont på höger armbåge eftersom jag alltid glömmer bort mig och lägger hela överkroppens tyngd på den halva kvadratcentimetern av blåmärke.
Rosor är röda, violer är blå. Jag fick en energidryck, men gjorde bort mig ändå.
Kommentarer (0)
basket, skolan,

Basketuttagning

Publicerad 2013-11-19 04:09:14 i Host family 2.0,

Efter drygt två timmar av uppenbar förvirring och offentlig förnedring kan jag säga att jag har överlevt min första basketträning. Jag vimsade runt som en yr undulat på alla övningarna och var nästan lika bra på att göra fel som jag var på att missa korgen. Min misstags-frekvens låg garanterat på ett stadigt genomsnitt av 1 fel i minuten, och då räknas ändå tiden som vi bara sprang fram och tillbaka i hallen.
 
Ändå var det roligt, tror jag. Det var så mycket på en gång. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, men jag vill göra det igen! Alltså, jag hade ju ingen teknik alls och var absolut en av de sämsta av de 20 (Så det verkar inte som att någon kommer att bli cut.) som var med på uttagningen, men jag kämpade på och jag märkte hur folk uppskattade att jag faktiskt försökte. Det gör saker mycket kuligare, men självklart suger det ju när man gör en dålig pass som en motståndare kontrar på eller gör ett sådant där fjöskast som inte ens når tavlans(?) höjd.
 
Det jag är mest rädd för just nu är att jag fortfarande kommer att vara lika dålig om några veckor, när folk slutar behandla en som en nugget och förväntar sig saker av en. Nej tack, då avgår jag från spelarposition och köper ett DVDbox set av Star Treks 500 säsonger istället. Fast det är ju bara plan B, imorgon fortsätter jag jobba på plan Michael Jordan när andra dagen av uttagningen sker.
Här är vår gympasal (Tadaa!). Ungefär två meter till vänster, för er, om den högra killen faceplantade jag när vi spelade match. Det blev till och med ett sådant där smack ljud och jag fick lock i öronen, men annars var det bara värdigheten som skadades eftersom jag försökte försvara mot en tjej som var snabbare än mig. Med andra ord snubblade jag när jag foulade henne. #blä! Å andra sidan var det inte med meningen, vilket inte alltid kan garanteras på fotbollsplanen ;D
Kommentarer (3)
basket, skolan,

Swim meet + Födelsedag!

Publicerad 2013-11-18 02:31:00 i Host family 2.0,

Jag kan redan nu känna på mig att det här kommer bli väldigt långt. Lo siento mes amis!
 
Gårdagens swim meet hölls i Maines huvudstad, Augusta, som ligger 1 timme söderut från Belfast. (Bilden i förra inlägget är på Maine State House, Capitol building eller vad den kallades.) Trots att det lät som ett slagfält där inne i simhallen när allt ljud studsade på väggarna och jag fick sitta på läktaren i tre timmar är jag väldigt glad att jag följde med. Bilturer har jag inte så mycket emot och nu blev jag nästan sugen på att prova på simning. Även om min motivation kom av sig lite när de jämnåriga simmarna hoppade i basängen precis när vi skulle gå. Jag kan inte ens dyka utan att jag lyckas hålla isär benen, hur skulle ha någon chans att lära mig fjärilssim?
Såhär fint och fullpackat var det. Jag har lärt mig att flaggorna, som hänger över basängen så att ryggsimmarna ska se när de närmar sig kanten, måste vara varannan färg. Jag vet inte varför, men det är reglerna och det vara bara okej den här tävlingen eftersom det var säsongens första och alla gick med på det. Gratis halvkunskap endast här på www.upupandaway.blo.gg!
Efter simmandet åkte vi till Sam's Club som är en slags lageraffär där vanligt folk köper hela travar skittles, hamburgerbröd eller vad man nu kan tänka sig behöva alldeels för mycket av. Påminde lite om IKEA i och med att de hade hyllor till taket och sålde billiga pizzabitar.
Jag levde på the edge och tog ett halvkriminellt kort på en annan kunds kundvagn. Lite ofint, jag vet, men kolla på ketchupen!
"Autobots, roll out!"
Sedan åkte vi hem för att äta revbenspjäll med Sweet Baby Ray's Barcecue Sauce och fira födelsedag. Bilden är egentligen från ditvägen, men jag tror inte att en sjö förändras så mycket på bara en dag. I bilen på vägen hem lekte vi tjugo frågor, och som alltid ledde det till mycket skratt och förvirring. Den i särklass bästa rundan var när jag och födelsedagsbarnet Chels körde en runda ensamma och det var hennes tur att tänka på en person:
 
"Is it a boy?"
"No."
"Is she real?"
"Yes"
"Ehmm, does she live in America?"
"No."
"Is she an actress?"
"No."
 Okay, is she a singer?"
"No. Or... She hasn't released any songs."
"Oooh, okay... Is she an athlete?"
"She used to be."
"This is difficult. Umm.. Does she live in Sweden?"
"Yes!"
"Oh... Is it my sister?"
"Yes it's Karin!"
"xD"
 
Som ni hör har jag världens sötaste värdsyster. Hon kom ihåg att jag sagt att Karin också hade spelat fotboll vilket är så himla gulligt, men det som tar priset är ändå att hon ba 'Hon har i alla fall inte släppt några låtar'. Excuse me while I D'aaaw!
Eftersom vi hade ett födelsedagsbarn i huset slog jag snabbt in Kexchokladen och Gott och blandat påsen. Sen, så fort GoB påsen öppnades ville folk såklart smaka på de svenska delikatesserna, så jag tog fram Bilarna och Gott och Blandat Surt också. Allt utom det som var lakrits måste jag rubricera som en småskalig succé. (Vi hade bland annat kul åt att blunda och försöka gissa vilken färg på bil vi åt. Jag passade på att briljera med 0/3 rätt.) Lakriten, speciellt det från den salta påsen. För mig som brukar bränna sönder gommen med turkisk peppar är det en ganska "snäll" lakrits" men har man aldrig smakat något liknande förut kan det få en att haja till som om man ätit brännhet tomatsoppa.
Här har vi födelsdagstårtan, i USA kallad en fruit tart. Det är kanske enklast att kompromissa och kalla det för en födelsefruks tarta. Jag böjar om: Here it is, the Födelsedags tarta!
Kommentarer (0)
helg, högtider,

Et tu, Skype?

Publicerad 2013-11-17 07:57:00 i Host family 2.0,

God morgon familjen, mormor, mostrar, mattetjejerna, Klara, Linnéa och Clara!
 
Tänk vilka fördelar det finns med att bara ha 15 läsare. Du kan hälsa till alla utan att det tar tre-till-fyra arbetsdagar, det känns inte lika taskigt att dra ett internskämt lite då och då, även om någon skriver en anonym kommentar kan jag lätt matcha ip adressen, vi är precis lagom många för att sätta ihop en bokcirkel eller kanske ett stort dansband etc.
 
Vilken dag det har varit, många fotovärdiga tillfällen! Även om det egentligen inte säger så mycket eftersom jag tar kort på när något har klottrat Del Taco på ett bord, men idag var det mycket viktigare än så. Jag var i Maines huvudstad Augusta på mitt första Swim Meet någonsin och tittade på två av mina värdsyskon tävla, en av dem precis på dagen nio år fyllda. Givetvis blev det tårta på kvällen, eller Fruit tart som de kallade det. Jordgubbar, hallon, kiwi, blåbär. Mums.
 
Sneaky peaky.
 
Jag hade laddat inför ett superlångt och fint inlägg, men sedan kom processen av sig lite när jag ringde Ebba. Oftast brukar jag kunna skriva inlägget efter att vi pratat, men idag blev det andra kanelbullar. Problemet med att prata på Skype är att det är precis som att äta kladdkaka, när man väl har börjat är det i princip omöjligt att avsluta. Det griper tag i en och släpper inte greppet förens klockan är 00:28 och man har pratat i över tre timmar.
 

Listen, and understand. That skype is out there. It can't be bargained with. It can't be reasoned with. It doesn't feel pity, or remorse, or fear. And it absolutely will not stop, ever, until you are dead. Or at least late.
 
 
Kommentarer (0)
allmänt, helg,

SDHS Konstutställning (Del 2)

Publicerad 2013-11-16 02:42:00 i Host family 2.0,

I have learned so much from my mistakes
so I think I will make a few more.
 
Med ledord som detta skrivet i klassrummen, hur dåligt kan ett utbytesår bli? Vafalls? Vad är detta, autoplay? Djävulens påfund! Jag tar bor det imorgon så att ni slipper åka i samma bil varje gång ni går in på bloggen. 
 
Så var det dags igen då. Music. Pictures. You know the drill.
 
Vernissagemusik:
[Bo Kaspers Orkester - I samma bil]
Ghettostilen tas tillbaka till 1000-talet. Vikingarna var helt klart dåtidens thugs. 
Flashback till NY-veckan! Både Orlando Blooms Broadway roll i Romeo & Julia och den stackars killen som satt i Central Park och spelade imagine hela dagen lång för alla turister.
Om det här är vad du vill, kan jag åka tusen till..
Har jag fel eller är det Snoop Dog Lion?
Om jag somnar för en stund, tar det slut på en sekund. En silvergrå missil, vi sitter i samma bil..
Sista delen kommer upp nästa vecka någon gång. Hare och kanin bra!
Kommentarer (0)
Extras, skolan,

Homework - What's it's point?

Publicerad 2013-11-15 00:47:23 i Host family 2.0,

Idag fick jag tillbaka mitt första "riktiga" skolarbete. Ni vet, ett sådant måste koppla på hjärnan för att göra. Jag skrev visserligen en dikt i Portland, men eftersom jag knappt visste en dag innan att jag skulle dra fick jag aldrig tillbaka den. (Det är typiskt mig att ångra sådant, men den här gången har jag bestämt mig för att inte göra det. Dessutom hade jag ett stavfel i första meningen så han gav nog ändå upp innan han hann rätta klart.)
 
Det arbete vi fick tillbaka var en tidningsartikel som handlade om en handbrytningsturnering vi hade i klassen. Så himlans svårt låter det ju inte, en typisk grej man kan sätta på en disneyfilm i bakgrunden till, men för mig tog det på riktigt en hel eftermiddag och kväll, trots att jag hade börjat på lektionen! Jag satt framför tvn, men ändå det är lång tid för en sidas text. Så fort jag skrivit sista meningen skrev jag ut och kryssade ner fönstret. Så blir det som det blir, tänkte jag. Och det funkade ju finfint, right? Wrong!
 
Det första jag såg när jag fick tillbaka den var att jag understrukit fel ord i rubriken. Nästa fel kan man likna med dikten, då jag redan i första meningen hade skrivit it's när det skulle vara its. HAHAHA, NEJ. När min lärare frågade mig om jag visste skillnaden dog jag lite inombords. Andra fel som jag egentligen vet var att jag råkade byta tempus, en dödssynd som inträffade p.g.a. att jag inte skrev allt under samma tillfälle, och sakande ungefär 15 kommatecken. Okej, det där sista visste jag faktiskt inte. Tydligen ska man i engelskan klämma in så många kommatecken som det går i varje mening, helst innan och och men om det går.
 
Trots det så sa Mr. Shula att jag skrev väldigt bra, troligtvis mycket tack vare min liknelse "with a roar that would have made a Spartan warrior proud" eftersom det både var utpekat i texten och nämnt i kommentaren. Tur att jag var sugen på att se Spartacus! Så typiskt mig när jag tänker på det, mitt första samprov i gymnasiet hade ett Batman citat. (Hint: Det var inte " When Gotham is ashes, you have my permission to die.")
Det här är den rättade artikeln. Som ni kan se var det fel att stryka under Roar, eftersom det inte är ett actionverb, men visst ser det fult ut när Ends är understruket!? I Went to an Unforgettable Concert vs. I Went to an Unforgettable Concert
 
Förlåt, men det är efterblivet.
Kommentarer (0)
allmänt, skolan,

Una Carta de Casa

Publicerad 2013-11-13 05:22:38 i Host family 2.0,

I slutet av kapitel 8 i The Adventures of Huckleberry Finn säger den förrymda slaven Jim: "... en I’s rich now, come to look at it. I owns mysef, en I’s wuth eight hund’d dollars. I wisht I had de money, I wouldn’ want no mo’.” Är det inte tur för mig att mina föräldrar tycker jag är värd åtminstone de 300 kr det kostar att skicka ett paket till USA? Det går inte att sätta ett pris på sådan kärlek, höll jag på att skriva.
 
Utan Ahlgrens Bilar i nittiosex dagar försmäktade jag i detta land av inslaget godis. Nu, äntligen, kan det skådas åäö på påsarna igen. Missförstå mig rätt, Sour Patches och Swedish Fish i all sin ära, men det finns endast en sorts godis som inte har några bromsar. Det finns bara ett sätt att stoppa dem: I munnen!
Den här gången var det farsgubben som skickade. 1000^3 gånger tack och så hoppas jag hoppas att du hade en stekig farsdag!!
 
Det är och kommer förbli en av årets stora önskar-att-jag-var-där stunder när du fick dina presenter. Det var jag som påminde Karin att hon skulle fixa presenten, utifall att hon försöker vara en sneaky beaver och ta åt sig all cred. (Det gör inget att jag skriver det på bloggen eftersom det inte är i bildtexten.)
 
I ett tappert men troligtvis lönlöst försök att inte sluka allt i paketet på två minuter blankt har jag bestämt att spara det i några dagar. Just nu känns det helt okej, frukt är ju också godis, men med min aptit skulle det inte förvåna mig om jag vaknar imorgon och har glufsat i mig allt i sömnen.
Kommentarer (3)
allmänt,

Veterans Day

Publicerad 2013-11-12 07:12:24 i Host family 2.0,

*Lärarröst*
 
Aherm, aherm. En amerikansk tradition som infaller den 11 November varje år hedrar mån och kvinnor som stridit för och försvarat deras hemland. Till skillnad från många andra högtider anpassar sig inte Veterans Day efter kalendern för att skapa längre helger. WWI avslutades officiellt den 11 November 1918; exakt ett år senare firades historiens första Armistice Day. Dagen var då endast för de som stridit i Första Världskriget, men allteftersom åren gått och fler krig utkämpats har det lagts till fler högtider under denna dag (Remembrance Day + Veterans Day) och den har utökats till att vara en dag för alla veteraner. 
Jag har inte haft möjlighet att ta kort på några hangarfartyg än så ni får en suddig bild på en NY brandbil istället. Close enough.
 
Förutom en sovmorgon och extra många uniformer i tv-reklamen har denna dag inte varit så speciell för mig. På andra ställen i landet har det varit parader och middagar, men här i Belfast är folk inte lika passionerade idag som de var för två veckor sedan när vi hade vår senaste högtid. Inget jag gråter elefanttårar över för att vara ärlig. En nutellamacka, lite vindruvor och två filmer är ett fullgott recept på vardagslyx!
 
 
Kommentarer (0)
högtider,

SDHS Konstutställning (Del 1)

Publicerad 2013-11-11 16:05:00 i Host family 2.0,

En dag sen men lika imponerande för det; här kommer den lovade uppvisningen av Searsport District High Schools väggmålningar. Vernissagemusik på!
 [Herreys - Diggiloo diggiley]
Landsbygden kan också vara ghetto ibland.
Enkelt och stilfullt. Less is MOAR.
De gillar grejen med att ha en matchande bänk under målningen.
Kanske inte det mest estetiskt tilltalande, men uppfinningsrikt. Gillar att Sverige har fått en av hedersplatserna, troligtvis för att de har dåligt samvete att de täckte över hela Europa och Skandinavien (för att inte nämna Afrika!) med flaggor.
 
Gott om svartvit konst finns det!
Digi-loo Digi-ley, himlen öppnade sig. Det är knapp man sina ögon tror!
Det här är bara ett axplock av vad skolan har att erbjuda, men sidan laddas trögt nog som det är, jag vill inte att alla bilder ska bli små x. Nästa del kommer upp om några dagar (eller när jag inte orkar skriva så mycket).
Kommentarer (1)
Extras, skolan,

Fotbollssöndag

Publicerad 2013-11-11 02:33:34 i Host family 2.0,

Efter att ha ansträngt mig lika mycket som pensionerad sengångare i två veckor har jag äntligen fått sparka lite boll igen. Nu kommer jag att spela en 2x25 min match varje söndag fram tills jul! Trots att det bara är en timme i veckan känns det ändå väldigt kul. Det är mycket bättre än ingenting och ett riktigt intensivt träningspass, speciellt dagens övning.
 
Reglerna kräver att det ska vara minst två tjejer inne på planen hela matchen, vårt lag hade sju killar och två tjejer. Två, en tvåa. Efter att ha sprungit 0 km under hela tiden jag varit här fick jag spela nästan oavbrutet i 50 minuter. Bra med en mjukstart lixom.
 
Dessutom ligger mina inomhusskor hemma på skostället i källaren så jag fick använda mina gulrosa Nike FreeRun, de jag köpte i New York. Som av ett mirakel lyckades jag köpa rätt storlek för första gången på fem år, men när man spelar fotboll vill man att skor ska sitta tajt, och då måste även skor som passar knytas hårt. Dessvärre var jag lite väl entusiastisk när jag knöt och fick blodstopp i fötterna efter fem minuter.
 
Det hade inte varit något problem om vi hade haft avbytare (Eller inspark. Eller domare. Det är en informell vuxen-turnering. Swim or sink.) men nu var det som det var och jag fick inte möjlighet att knyta om förrän i halvtid då jag nästan trodde att lilltån hade gett upp och ramlat av. Det var turligt nog inte fallet och efter en två minuters paus var det alltså bara att gå in på planen igen. D'oh!
 
Jag måste medge att jag gick mer än vad som är okej, men jag gjorde ändå fre mål och några assist så helt kass var jag inte. Ställningen var 4-4 i halvtid och vi vann tillslut med 7-4. Ser mycket potential i vårt lag (vid namn Red Salsa) och nästa match har kaptenen lovat att det ska komma fler tjejer, så det här ska nog bli bra ska ni se.
 
Matchen innan det var vår tur, som ni ser inga benskydd eller matchtröjor. Jag funderar på att ha benskydd nästa gång. Alla är försiktiga med en liten flicka men olyckor kan hända ändå, speciellt om den lilla flickan gör en hat trick.
Kommentarer (1)
fotboll, helg,

Tjänare Elin, Johanna och Maria! \o/

Publicerad 2013-11-10 03:37:35 i Host family 2.0,

"Tjänare" är vad som blivit kvar av hälsningsfrasen "Er ödmjuke tjänare".
 
Vissa lördagar är sånna dagar då man vaknar klockan 12:30 och inte ens orkar byta till mjukisbyxor innan det är dag att sova igen. Sedan finns det de lördagar då man går upp kl 07:30 och hinner städa rummet, vika tvätten och uppfinna ett vaccin mot solbränna, allt innan lunch.
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska kategorisera idag; tidig revelj lite efter nio men lunchen fick vänta till tre och jag gjorde inga läxor alls. Oh well, det är ju faktiskt lördag. Stackars mig som lider av lördagsgodisabstinens. Skulle inte inte bli det minsta förvånad om det var brottsligt för mig att plugga i det här tillståndet. Godis finns det så det sträcker och blir över, speciellt nu efter Halloween, men det är inte samma sak när allt har papper runt sig! Det är min nya pet peeve, att allt godis är inslaget.
 
Har mest solat, chillat och stekt hela dagen. (Med andra ord i sort sett bara flyttat mig mellan sängen och soffan.) No Regrets. Det finns över tre hundra kanaler i det här huset. Det svåra är att välja vad man vill se. Som tur är har vi inte HBO, då skulle jag ha ångest varje dag över alla program jag måste välja bort.
Idag valde jag Burlesque med Candyman Aguilera i huvudrollen. Oh Lordy, min typ av film! Sång, dans och sassy romance. Säg en dålig film som har alla tre. I dare ya, I double dare ya! I och för sig brukar nummer tre oftast räcka gott och väl för mig så länge som det finns en hunk med i rutan. Ibland känner jag mig ytlig, men sedan kommer jag ihåg att jag inte bryr mig. Tycker jag en film är bra så tycker jag att den är bra, det är inte astrofysik. Även om fysik inte är helt irrelevant...
 
Smidig som jag var missade jag början av filmen, trots att jag såg att den skulle börja tio minuter innan.. Laptopen kom snabbt fram och swefilmer fick hjälpa mig i min sprint att komma ifatt tvn. För första gången är jag glad över att de har lika mycket program som reklam i USA. Då hade jag till och med tid att pausa när Cam Gigandet (för en gångs skull inte ond biroll, amen) var extra sassy/gullig/snygg/shirtless. Varje scen alltså.
Kommentarer (1)
fangirling, helg,

(Anti)tremånadersdagen!

Publicerad 2013-11-09 05:27:00 i Host family 2.0,

I enighet med tidigare tramsprat tänker jag berätta om min helt vanliga fredag. Ni vet saker hände, och nu sitter jag här, i sängen, som alla dagar och skriver ett alldeles för långt inlägg. I ett försök att inte nå 1000 ord får ni dagen i listform.
 
  1. Jag försov mig 10 minuter och gick upp 06:29. Klädde på mig och gick ut till köket för att rosta mig min sedvanliga bagel (blåbär eller russin och kanel) till frukost.
  2. Sätter mig vid tvn och tittar på FOX nyheter. Knölsvan vad hårt de går åt Obama för hans ObamaCare. Jag har hört att FOX ska vara partisk, men det här var fascinerande att se. De sa i att han borde skämmas så fräck han är som ljugit för alla och nu "försöker spela offer". De i princip kräver en officiell ursäkt och kallar det för ett fruktansvärt fiasko.
  3. Får skjuts till skolan och börjar med kemilektion. Vi lär oss bara massa konstiga kemilagar jag inte ens hörde talas om i Kemi 1. Galen tjej som längtar tills vi börjar med stökiometri!
  4. Study hall innan det är dags för US History. I riktig fredagsanda trodde jag att det skulle vara okej om jag lämnade boken vi inte använt än hemma, men självklart blev det öppet bok prov idag. Gr8. Fick använda utbytesstudentkortet och klarade mig ur den knipan helskinnad.
  5. Lunch med bland annat två frukter och en brownie. Vad är ett starkare ord för delikat?
  6. Två lektioner på eftermiddagen som bara innebär att jag sitter enskilt och jobbar. Fortsatte med Into the Wild idag, gillar den mer och mer.
  7. Kommer hem och forsätter att läsa (med tv på i bakgrunden=3 sidor/timme) medan jag då och då tittar på något min värdsyster byggt i Minecraft.
  8. Ingen chipsmiddag, men första pizzan sedan jag kom till Belfast. Hemlagad peperoni.
  9. Skrev dagens inlägg. I typ två timmar..
  10. Min plan nu är att se på en massa tv serier tills jag inte kan hålla ögonen öppna längre!

Här nedan får ni en försmak av morgondagens konstutställning:

 Frågor på det?
 
Kommentarer (0)
skolan,

93 Dagar i USA

Publicerad 2013-11-09 02:01:00 i Host family 2.0,

Även kallat mitt tre månaders-jubileum i Landet BigMac. Är man bloggare ska det uppmärksammas med pompa och ståt. Får du inte tag på något pompa och ståt kan du ersätta det med något annat, t.ex. en fruktsallad, nya gardiner eller en pojkvän. Vad som helst egentligen, så länge det ser bra ut på bild. För att vara ärlig tycker jag det känns lite onödigt att göra en stor grej av det. Det kändes ju precis som vilken annan dag som helst, precis som ens födelsedag efter att man fyllt tretton. (Inget ont menat mamma och pappa, jag älskar tårta på sängen!) 
 
Jag gjorde ett tre månaders inlägg och det var väl okej antar jag. Precis som att äta chipsmiddag är det kul och man känner lite frihet över sitt liv, men det är inget man skulle vilja göra varje dag. "Idag firar jag tre-dagar-till-Kristi Himmelsfärd". Nejtack, vissa klarar av att skriva något bra om det, men för mig blir det bara chipssmulor i soffan av allt.
 
"Men det här är din enda tremånaders dag någonsin!" Ja, jag vet det, tack så väldigt mycket. Imorgon, lördagen den 9:e november 2013 kommer också bara att hända en gång. Inget kommer igen, någonsin, det är så tid fungerar. Har alla missat hela konceptet med tidräkning?
 
 Jag har ingen bild från idag, så får en bild på ett bord i matsalen förra månaden.
 
 
 
Kommentarer (0)
allmänt,

And so the Lion fell in love with Breaking free

Publicerad 2013-11-08 06:05:00 i Host family 2.0,

Idag tänkte jag låna en sida ur Remember Me filmens bok och börja med det bästa. För er som inte sett den Hej föräldrar finns det en tjej som äter efterätten före varmrätten med resonemanget att man kan dö precis närsomhelst. Då ser hon inte poängen i att ha gått miste om sin sista tiramisu. Visst är det galet? Tänker man så kan man ju lika hjärna beställa in en hel tårta!
 
Först och främst vill jag tacka mina fötter för att de som riktiga bro's har stått ut med mina sönderfallande Race Marine utan gnäll. Nu har jag tillslut rotat fram mina Adidas sneakers inför vinterkylan. I vintras klarade jag mig till och med helt okej med dem i Vemdalen, men nu får vi se om det väcker för mycket förskräckelse, isåfall tvingas jag nog köpa något jägaraktigt. Det löser sig nog med tiden, nu är jag mest glad att jag har riktiga sulor på skorna igen!
 
Det ser ut som att jag matchat lakanet med skorna som en riktigt proffsbloggare men det är bara min mobil som lekte hipster. Lakanet är en blandning av svart, grå, vit och lite annan grå.
 
Jag på 17 Again med mina värdsyskon igår, och något Zac Efron är inblandad i kan inte vara annat är bra nyheter. Anledningen till att detta kommer med i inlägget är för att jag hittat var Ebba har fått sitt favorituttryck ifrån:
 
Ärligt talat vet jag inte om det är hennes favorit, men lite på samma sätt som pappa säger Hallé-lujá kan jag inte hålla masken när dessa ord lämnar hennes mun.
 
Varmrätten är att jag har ett litet Kebnekaise av saker jag borde lära mig och/eller lämna in vad gäller skolarbete. Efter typ en timme igår lärde jag mig tillslut liggande stolen, men sedan visade det sig när jag övade en annan metod att jag bara flyttade ner en siffra ett steg när jag skulle ha gjort det två steg och då blev allt 73 istället för 0. Ja, alla tal blev inte just 73 men ni fattar. Jag stod kort sagt med skit upp till anklarna under provet. Ja, inte bokstavligt talat men ni fattar. Nu räknade provet inte för mig, men det kändes ändå inte kul att bara kunna svara på hälften av dem, speciellt när man misstänkte att man gjort den andra hälften helt fel.
 
Det blir en tvådelars varmrätt ikväll eftersom vi börjat läsa the Adventures of Huckleberry Finn. Vi ska läsa 4 kapitel mellan varje lektion och svara kort på ett par frågor till varje kapitel. Det är ungefär 25 -30 sidor, vilket skulle vara överkomligt om det inte var för den lilla detaljen att boken är skriven hur Hucks perspektiv som pratar Southern. Mark Twain ville vara verklighetstrogen och använder därför en massa konstiga ord och slang som är så konstig att man ofta inte ens kan slå upp den i ordboken. Det tog mig väl över en timme att göra uppgiften idag, så det här kan bli intressant. Där får man för att man försöker vara kulturell och läsa The Gr8 Gatsby, han har fått sitta på hyllan med 8 sidor läst i nästan tre månader nu. My apologies, old sport.
 
 
Kommentarer (0)
skolan,

Searsport District High School

Publicerad 2013-11-07 05:03:00 i Host family 2.0,

Det var allt för vädret, nu över till skolan: Som jag sagt tidigare går det under 150 elever här och de har förlorat runt 100 studenter (I storlek. Till andra skolor. Det har inte varit något massmord. Tror jag.) på 8 år. Alla verkar känna till vem jag är och vartenda en av dem har varit snälla och hjälpsamma. Speciellt när jag inte kunnat hitta till rätt klassrum, vilket är en bedrift i sig eftersom det inte ens finns 30 stycken. En våning med två korridorer men jag måste gå till Guidance för att hitta rätt..
 
 
Searsport erbjuder sporter, även om det är mycket färre än vad min gamla skola hade. Fotbollen är över nu, men de flesta verkar spela basket under vintern. Jag ska nog går på try outs i alla fall, men när jag provsköt kändes det som jag var med en basketfilm när allt går emot huvudkaraktären och hen försöker sätta straffkast, så vi får se hur det blir med det. Football verkar de inte ha alls här. Jag hörde någon prata om det idag och de sa att de hade haft ett lag för några år sedan, men det höll bara i ett år. Blev tydligen ingen placering man skryter med och hänger upp i gymasalen. 
 
Lektionerna är annorlunda, små och jag är efter i precis allting. Matten kommer bli helfestlig. Jag måste lära mig liggande-stolen för att dividera fjärdegradsfunktioner med (x-2) eller liknande. Partay. Å andra sidan tror jag att vi kommer att läsa många bra böcker i engelskan, nu håller jag på med Into the Wild. Jag tror jag lurade Karin att halvsova sig i igenom den typ 11 timmar långa filmversionen. Inte för att hon bryr sig eller läser det här. Medisterkorv!
 
När vi ändå är på ämnet skolan vill jag visa er bibliotekstoan. En likadan skylt fanns även utanför. Vad jag vill veta är historien som får dem att sätta upp inte två utan tre påminnelser att låsa dörren om sig.
 
Annat trevligt här är min matsäck, som jag nu tagit lite bilder på, och den fantastiska konst som finns på alla av skolans väggar. For realz. Det är så grandiost att det förtjänar sitt egna inlägg, vilket kommer komma upp senare i veckan.
 
För att avsluta inlägget tänker jag spela en låt av James Taylor. Min stencoola kostymrektor chillade runt i matsalen när en kille började spela musik på laptopen. Då påminde han killen om skolans regler: Bara klassisk rock får spelas i skolans matsal utan hörlurar, han fick gärna spela en låt av människan ovan. The Perks of Being a Principal.
 [James Taylor - Fire and rain]
Kommentarer (2)
skolan,

You know how it is

Publicerad 2013-11-06 04:20:00 i Host family 2.0,

 
Den här scenen från She's the man har jag tänkt mycket på den senaste tiden. Lite osmidigt är det ju att det får mig att verka homosexuell men ni är förnämt folk, ni fattar vad jag menar. Tråkigt nog måste jag meddela att jag har sett lika många manliga babes som Ahlgrens Bilar här. Det är om det finns någon korrelation mellan de två, men det kan inte uteslutas helt. För säkerhets skull föreslår jag någon skickar en påse så fort som möjligt så uppdaterar jag er om det börjar regna män. Halleluja!
Kommentarer (1)
allmänt, skolan,

Let's play catch up!

Publicerad 2013-11-05 04:08:00 i Host family 2.0,

De senaste dagarna har jag gjort ganska mycket som inte kommit med i bloggen. Det ska jag ändra på nu. Vet inte hur skoj det kommer bli för er, men nu råkar ni befinna er i den bästa minnesbank jag kommer att ha från det här året, så det finns inte så mycket att göra åt saken. Någon *atjo* *atjo* Karin *prosit* sa att jag skriver alldeles för långt och att hon bara orkar läsa bildtexterna, så jag ska försöka korta ner parlerandet lite. Hon har nog redan slutat läsa och skippat till bilderna längre ner, så jag kan skriva vad som helst om henne. Din bäver.
 
I ett tidigare inlägg nämnde jag semin som fotbollslaget spelade. Det hade regnat där borta hela dagen så gräset var helt blött. Som alla vet är blött gräs också väldigt givmilt, vilket ledde till att mina skor blev sju nyanser mörkare och mina fötter var alla nyanser av blöta från kl 13:30 tills kl 19:00 när jag kom hem.
Solen kom fram för att påminna mig att ta några bilder :) Här är spelarna på knä för att visa respekt för en spelare som skadade sig :(
 
På vägen hem från matchen donkade jag för fösta gången i USA. I Sverige är McDonald's i princip mitt andra hem, men här tycker jag att alla restauranger jag har sett varit i sämre skick än de flesta snabbmatskedjor man passerar på vägen. Ni vet alla bilder på vita reklamtavlor med svarta bokstäver där de skriver "One billion served" som ser vintage och hipster ut? Jag tänkte nog i mitt huvud att de var undantagen som folk letade upp för sina fotoprojekt, men alla donken här ser mer än 15 år gamla ut. De flesta har sådana där solblekta fula gulröda lekland utanför med slingrande rutschelkanor. Nein danke.
 
Det här var min hamburgare. För att fortsätta på tyskan: Was?! Jag beställde en bacon and cheese, men jag visste inte alla ingredienser fanns i namnet... Isåfall kunde de åtminstone slängt in ett pickle där någonstans, som en varning.
 
Igår åkte vi iväg till familjens landställe mer än en timme bort från oss där deras mormor bor. Fast riktigt så enkelt är det faktiskt inte. Hon äger två hus bredvid varandra, ett brukar min värdfamilj bo i, på samma tomt och båda är väldigt fina trots att de är ute på landsbygden. Speciellt mormoderns hus som är nybyggt och har både veranda och uteplats mot sjön och deras brygga. Men det kan bli lite tråkigt där på vintern, så då sticker hon till Florida under de kallaste månaderna.
Ambitiös bild från framsätet i bilen. Det är mormorns födelsedag om några dagar, men då är hon redan på väg till Florida så vi firade redan nu med blåbärstårta och glass!
 
Dessutom fick jag reda på att min värdmammas brorsa har vunnit xgames i wakeboarding. Excuse me while I die. De kan vara det häftigaste som hänt mig, jag har till och med fått se och röra hans medalj. Det finns fotobevis, men det känns lite som kränkning av privatliv att lägga upp det, så ni får ta mig på orden. Nedrans, nu blev det svinlångt igen! Har jag skrivit så här lång kan jag lika gärna passa på att förolämpa min syster lite till, med det tunga artilleriet. Söndagsseglare! Autodidakt! Tångräka! Sötvattenspirat! Din mameluck!!
 
Kommentarer (0)
allmänt, helg, skolan,

This is Halloween!

Publicerad 2013-11-04 07:13:00 i Host family 2.0,

Med min försening skulle det kanske vara mer passande att säga this was halloween. Beklagar så hemskt mycket (och andra artigheter). Bättre en smula sent än en smula dåligt! Tänk vilka användbara ordspråk googles sökförslag kan erbjuda.
 
Inga gravar har besökts de senaste dagarna, inga ljus har tänts och inga kransar har noggrant placerats på bästa vis. Allahelgona och halloween är helt olika saker, svenskar borde veta, vi firar båda två. Här där bara det ena är en tradition blir upplevelen väldigt annorlunda. Till exempel skulle ingen person i usa, hur gammal hen är, bli förvånad av orden "bus eller godis" den 31 oktober. De skulle nog de flesta bli förresten, eftersom de inte kan svenska, men det är inte poängen. Poängen är att i Sverige kan man ringa på hos en gamling som inte har den blekaste aning om varför några barn dyker upp med blodiga kläder och därför har rätt till godis. Har du tur riktigt tur kan den gamlingen vara hur gullig som helst och leta genom sitt hem tills han tillslut kommer tillbaka med en ursäkt och tre kiwis. Det är faktiskt inte heller poängen; jag ville bara dela med mig av hur cool den gubben var.
 
Hursomhelst, tillbaka till mitt firande. I den lilla staden jag bor i finns det en gata som heter Cedar Street. Den består av bostadshus och är som vilken vanlig gata som helst 364 dagar om året. Ända tills Halloween kommer och något fascinerande händer. Gatan fylls av folk från hela staden, och ännu längre bort. Den har fått ett rykte om sig som den ultimata trick or treat gatan och det ser mer ut som en karneval än som ett villaområde.
 
Det är helt sjuk, jag har aldrig sett något likande. Hela dagen frågade folk mig om jag skulle till den här gatan men jag förstod inte riktigt hur stort det var innan jag kom dit. Tydligen är det så känt att folk åker 5 mil för att komma dit med sina barn. Familjerna som bor i husen måste dela ut så mycket godis, trots att de bara ger en godisbit per barn, att de måste spendera fler hundra dollar. På senare år har det samlats in pengar till godis som ges till de som bor på gatan så att de inte ska behöva spendera orimligt mycket pengar. Min familj känner några som bor på den gatan och mamman i den familjen sa att det hade kommit ovanligt få till deras hus i år beroende på regnet. Ovanligt få enligt henne var 700 personer. Sjuhundra! Tidigare år har de fått besök av över 1300 personer men jag hörde någonstans att det kan vara 2000 personer där under hela dagen.
Fångsten för min 9åriga värdsyster. Jag tycker att det ser mindre ut på bilden, men det här skulle fylla en och en halv strandhink (storleken på halloweenkorgar).
 
Min värdsyster, några från hennes skola och jag stod på den gatan och sålde fika + varm dryck åt välgörenhet. Därför blev det ingen godis för mig, men bara att se alla minibatmans och småprinessor var helfesligt det också. Dessutom stoppade det inte mig från att klä ut mig. Jag köpte en SWAT uniform inför cosume day på PHS men jag kunde inte använda den eftersom jag inte var i skolan den dagen. Nu var jag supertaggad på att känna mig som en supercop, men när jag öppnade den såg jag att jag blivit utsatt för false advertising. De hade lagt till en text under SWAT-loggan på ryggen...
Ida Eriksson: The accidental slut
 
Kommentarer (1)
högtider,

Motorerna startas om!

Publicerad 2013-11-03 04:22:17 i Host family 2.0,

Att byta familj genererar självklart många frågor. Allting är helt nytt här och det har tagit några dagar samla mig, få in allt i hjärnan, men nu känns det som jag har trimmat seglen för den nya vinden och kan fortsätta min resa. Tydligen har jag också fått in i hjärnan att skriva som om jag fått en skrivuppgift på Svenskan igen. Det ska jag be min hjärna att sluta med pronto och istället leverera en punktlista med... det jag känner att jag måste dela med mig av. Jag gillar punktlistor. Punktlistor är coola. B)
  • Mitt rum råkar vara det kallaste i hela huset med sina tre fönster. Det skulle eventuellt vara något som blir lite halvjobbigt i den kall kuststad som denna, men mig gör det ingenting alls. För jag är en Viking och vi värms av förfädernas vilda blod genom våra ådror! Antingen det eller så har jag världens mysigaste värmefilt med inställbar värme.
  • Maten här är supersmaskig! Inte för att den var äcklig tidigare, men ni skulle se min proppfulla lunchlåda, jag har till och med fått fisk. Vilken bloggare är jag engentilgen, det där med lunchen kan ju ordnas lätt som en plätt. Ett inlägg om min nya skola är på g, så det kommer nog att slinka med där isåfall.
  • Den stora zombie-elefanten i rummet måste adresseras. Halloween var förrgår, men jag skrev bara om någon konstig blåvit dag och en dans?! Måste lära mig att prioritera. Tvärt emot vad bloggen antyder gjorde jag faktiskt lite halloweeniga saker, men jag tog ganska få bilder och måste få lite tid att skriva något som är sammanhängande.
  • Igår åkte jag med skolans fotbollslag på deras semislutspelsmatch. De spelade mot favoriterna och förlorade ganska klart med 6-1. Det var så frustrerande att inte få spela, speciellt eftersom jag såg hur mycket bättre Portlands-mitt gamla- lag var än deras motståndare. Kul var det ändå eftersom jag hade mycket tid att lära känna spelarna på den 1,5 timmar långa bussresan. Det känns så tråkigt att fotbollssäsongen är slut här i Maine.
  • Som det ser ut nu kommer jag i alla fall att kunna spela inomhusfotboll med ett vuxenlag under november och december. De behövde en till tjej i sitt lag och det som är bra/dåligt med små städer är att snacket går.
  • Jag såg precis på Prince of Persia: The Sands of Time. Det var inte en film som står ut, och den hade sin beskärda del av klyschor, men jag gillade den skarpt. Den hade lite av allt, inklusive en strutsracearrangör som inte ville betala skatt. Något säger mig att pappa hade dragit på smilbanden. 

Jake Gyllehaal i huvudrollen, vilken grabb alltså. Hur funkar han egentligen? Ibland tycker jag bara att han är en creepy weirdo men andra gånger börjar jag bara le som en idiot åt precis allt han gör. Det är mycket förvirrande. En hypotes efter att ha sett Prince of Persia är att det kanske är min smutsig-blodig-sexig teori som väger in. Att folk alltid blir så mycket snyggare när de är lite krigshärjade. Nu skrattar säkert folk åt mig, men det gör ingenting, fortsätt ni. Jag vet att jag har rätt. Som ett troget fan av fantasy och sci-fi har jag mer erfarenhet än de flesta på området av killar som får stryk och det går inte att förneka fakta. Skrattar bäst som skrattar sist helt enkelt, kraften är inte med er.

 

Kommentarer (0)
fangirling, helg,

Out with the old in with the New

Publicerad 2013-10-31 04:46:00 i Host family 2.0,

Efter många om och men har jag flyttat värdfamilj. Det är fortfarande inget jag kommer gå in på här och samma regler gäller fortfarande; kontakta hemmet om du är orolig. Den här gången är det i alla fall bestämt. Jag kommer inte komma tillbaka till den gamla familjen, det är inte ett alternativ. Ja har blivit flyttad till en familj i en stad ca två timmar norrut.
 
Belfast ligger vid kusten, har en pittoresk stadskärna och en befolkning på ca 6500 personer. Tycker ni det är imponerande skulle ni nog svimma om jag berättade att staden där jag går i skolan inte ens har 3000 invånare, varav ca 140 av dem går på min high school. Nej, det är nog bäst att jag inte säger något om det.
 
Istället delar jag med mig av att min värdfamilj är supersnälla! Jag har tre värdsyskon, tjejer hela bunten som alla spelar field hockey. Ungefär som innebandy, fast man blir avblåst hela tiden och klubbladet är kort och trubbigt. Det första beror kanske mest på att jag inte kan reglerna alls. Blev nästan upprörd när de passade till sig själva på in-vad-det-kallas-när-man-inte-kastar-bollen tills jag kom på att matchen var delstatsfinalen och de troligtvis visste hur man får bollen i spel på ett korrekt sätt.
 
Sådär mamma och pappa! Nu har ni något att läsa till morgonkaffet. De resterande inläggen från spiritweek och homecoming kommer snart om ni bara har lite tålamod. Oavsett faktiskt, men som jag bestämt tror jag sagt tidigare; tålamod är en brygd!
Jag har haft annat för mig än att leka fotograf, men den här gamla bilden från min telefon känns på något vis väldigt passande.
Kommentarer (2)
allmänt,

Om

Min profilbild

Ida Eriksson

Utbytesstudent i Belfast, Maine. USAs östkust. Om några frågor skulle dyka upp är det bara att fråga på. Har jag lovat en skype-date med dig kanske det är bra om du påminner mig via ansiktsboken. Även om vi inte har pratat på föralltid och du inte tror att vi är riktiga vänner så får du ändå gärna kommentera :)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela