Show and Tell

Publicerad 2013-09-21 06:08:00 i Fotboll, Host family,

Det har hänt så mycket saker idag! Jag inte har något annat val än att bildbomba igen, eller det finns faktiskt alltid ett val, men jag litar inte på att ni läsare orkar läsa allt. Ska jag vara helt ärlig mot mig själv är nog det stora problemet att jag inte litar på mig själv att kunna hålla mig till ämnet, och inte börja prata om muffins igen. Ser ni, jag har inte ens skrivit fem meningar och redan har jag börjat prata om mina frukostvanor igen. Det är långt ifrån det viktigaste som hände idag, och det säger ganska mycket eftersom frukosten, som alla nyttiga svenskar vet, är dagens viktigaste mål.
Fick skjuts till skolan idag av en i laget, här är den enda bilden jag tog på min superfina buddy-bag jag gjorde till Hallie. Det är mest godis och Gatorade, men alla skriver också ett motiverande meddelande och lägger i påsen. Jag skrev fem meningar, det tog mig helt ärligt 45 minuter. Jag är så långt man kan komma från social kameleont. Jag är en social pingvin, eller makak. Kanske en ankunge.
Dagens klurigheter på matten idag. Det är bra att jag håller svårigheten uppe. Jag blev i princip hjälte när jag löste Think it Through problemet. Jag kände mig som Albert Einstein när jag förklarade hur jag gjort det.
 
Matteläraren gav idag på lektionen ut godis till de som svarade rätt på en tilldelad fråga. *Cash register sound*
Hämtade ut mitt student pass. Jag tycker att det nästan är boobieflash varning, ljuset var lite konstigt eller något. Den gyllene koden till vänster är den jag slår in när jag hämtar min frukostmuffins. Jag ska inte säga något mer om morgonmål i det här inlägget.
På lunchen träffade jag Kate, som hade sin buddy-bag med sig. Hon var av ett rent sammanträffande den person som fixat min buddybag, den var hur fin som helst. (I skrivande stund finns inte mycket kvar av den, rip) 
Såhär såg min påse ut, med allt innehåll. Alla påsar är väldigt olika, vissa fick andra saker också som frukt, pretzels, lipbalm, gossedjur etc.
Här får ni läsa mitt brev från Kate, hon sa att hon också hade svårt att skriva men det märktes inte alls.
Vi hade en brandövning idag också, sista blocket. Unikt för idag var att det faktiskt var en riktig brand. Någon hade eldat på toaletten, så utrymningen var inte helt i onödan. Alla spenderade tiden med att prata om att det här var så typiskt för ghetto-Portland och jag var ledsen för att jag glömde min mobil i klassrummet när vi lämnade det 30 min tidigare. Den här bilden är från när skolan slutade eftersom jag inte hade min mobil att ta kort med. Jag utrymde i och för sig till baksidan, men folk sa att det kom 6 st brandbilar till framsidan av skolan!
När vi väl kom in igen fick jag en trevlig överraskning, i kontrast med de två quiz jag gjorde idag, som jag tror gick sisådär bra. Läraren gav mig dubbelplus på min check! Ibland är det de små sakerna som gör skillnad.
Här är en bild från fotbollsplanen vi spelade matchen på. Det syns inte på bilden, men planen var konvex och lutade ner åt sidorna. Bonnie Eagle är ute på landet också så alla skämtar om att de är bönder hela bunten.
Bönder eller inte så slog vi dem med 2-0 och spelade riktigt bra. Det här är faktiskt ett skott som gick in i mål. Jag gjorde okej ifrån mig, fortsätter att skickas runt som en flipperboll. Under andra halvleken bytte jag position fem gånger. Fem! Det är ungefär så många byten vi gör hemma totalt under en match.
Här kan ni se min rygg när jag har på mig min nya jacka. Jag fick till och med håret flätat, så jag var extra superfin.
Det blev lite MI6 arbete också när motståndarnas medic människa var het som nybryggt kaffe. Det var tur i oturen att jag behövde is, en tjej sparkade bakifrån på min fotknöl så att min strumpa helt gick sönder. Ja, foten blev det lite hål på också, men jag fick ju is på den, så det ska nog bli bra med det. Han hade inte så mycket is kvar dock, det mesta hade smält, men det är ju förståeligt när man är så caliente som han är. It's a serious problem, guys! Det går kanske inte att se så bra på bilden, men jag kunde inte direkt be honom att le och vinka.
Laget tog bussen tillbaka till vår hemmaplan och vårt omklädningsrum. Vi han se den tredje perioden av amerikanska fotbolsmatchen, men det var inte så spännande. Redan när vi kom ledde vi med över 30 poäng mot noll. Stämingen var verkligen på topp och jag pratade lite med en dansk utbytesstudent som börja spela i JV laget. På engelska såklart.
 

Upp och ner

Publicerad 2013-09-20 01:37:00 i Host family,

Idag kan jag sammanfatta som en dag av både plus och minus:
 
BRA
+ Frukostmuffins!
+ Quizen i Modern Military History är tydligen på måndag istället
+ Mr. Rumo, som jag har i både US History och MMH, är superbra lärare.
+ När jag sa till Mr.Rumo att jag aldrig gjort en amerikansk quiz tidigare och frågade om jag kunde få se hur de är uppbyggda gav han mig en quiz att ta med hem!
+ Hamnade inte i problem för att jag inte gjort psykologiläxan. Hitta 10 Youtube klipp från talkshows om personer som har det sämre än dig. 
+ Jag har tvättat lite kläder idag, så slipper jag det på ett par dagar.
+ Imorgon är det match igen och jag börjar tagga till.
+ Träningen var bra, som vanligt. Vi spelade träningsmatch mot JV laget.
+ Karin rekommenderade för några dagar sedan Kim Cesarions nya, Brains Out. Det är säkert redan i historieböckerna för er där hemma, men inte i detta land. Jag hade huset för mig själv idag och dansade runt med den på repeat. 
+ Idag fick vi överdelen till våra träningsoveraller och de är sjukt, sjukt snygga!
 

MINDRE BRA
- Träningsoverallen blir min 4:e långärmade tröja jag har här. För att göra situationen bättre är en av dem en träningströja. Panikompackningen p.g.a övervikt morgonen jag åkte känns litegrann nu, om vi säger så.
- Jag måste göra läxor ikväll igen, US History quiz imorgon.
- Skolans WiFi låter en inte gå in på tumblr. (+ man kan gå in på bloggar)
- Det börjar bli kallt. Jag fryser som en gris på mornarna, men vi har ett fönster öppet?
- Jag hade en överraskningsquiz på Engelskan. Det var nog inte en överraskning för alla andra, men turisten Ida trodde att "Läs igenom texten" betydde att jag skulle läsa igenom texten, inte memorisera vem det var som myntade konceptet The American Dream och i vilket tal Martin luther King "rooted the civil rights movement in the black quest for the American Dream" (inte I have a Dream talet).
- Jag tror att jag måste köpa en buddy-bag med godsaker till en hemlig person i laget tills imorgon, men läget är väldigt oklart...
 
Å andra sidan kommer isåfall jag okså att få en buddy-bag av någon imorgon! Vi fick säga till alla vad vi ville ha i vår påse innan matchen igår, och de flesta var ganska specifika med t.ex. Gatorade smak och speciella godissorter. Jag fick säga att jag inte visste vad jag gillade för godis eller sorts Gatorade eftersom jag inte smakat det än. Det blev naturligtvis en ganska stor grej och började ställa en massa frågor. Jag sa att det enda jag provat var skittles som jag tyckte  var okej och Hershey's choklad, som smakade som choklad. Det ska bli kul att se vad jag får. (Please be Zac Efron, please be Zac Efron!)

Äntligen!

Publicerad 2013-09-19 05:50:00 i Fotboll, Host family,

Dagen ni alla har längtat med outhärdlig förväntan till har äntligen kommit.
 
Nej, du har inte vunnit en dejt med Jensen Ackles och tyvärr har inte heller Orlando Bloom & Keira Knightley skrivit på för Pirates of the Caribbean 5 (den har faktiskt skjutits upp till 2016). Du är inte ens inbjuden till Oscarsgalan eller får testköra en Ferrari. Inte idag i alla fall, men jag vill det bästa för mina läsare :)
 
 
Jag kanske var lite väl entusiastisk, men det är en sak som ligger väldigt nära till mitt hjärta, eller min mage. Jag lyckades idag, den 19 september, knäppa en bild på min frukostmuffins!
Om ni tvingades välja, vad skulle det bli? Jag vet bättre än de flesta vilka fördelar gratis frukost har, men av någon anleding känner jag mig helt plötsligt inte lika hungrig längre..
 
Visst är den fin? Jag blir lycklig bara av att titta på den. Så pass att jag nästan glömmer bort vad som hände resten av dagen... Ge mig en sekund.. Här får ni en till skobild under tiden:
 
Tänk på surströmming...
 
Nu kommer jag ihåg! Vi spelade en match mot Noble, ett av de två lagen vi vann mot förra säsongen. De spelade helt utan finess och sprang in i en i 110 km/h, jag ser fram emot att lägga den här matchen bakom mig. Vi har fortfarande inte nått upp till den nivå vi visade i början, och speciellt jag själv var inte imponerande idag.Trots det blev det vinst den här gången också. Matchen slutade 2-0 och min värdsyster gjorde ett mål. Om ni vill veta så var det en klockren frispark som gick direkt in. Nu skrev jag ner det, så nu vet det oavsett om ni ville veta eller inte. Det är så jag rullar. Förlorar läsare, en onödig kommentar i taget. Potatismos.
 
 
 

Ich orkar nicht!

Publicerad 2013-09-18 02:48:00 i Host family,

Alla säger innan man åker till USA att skolan är så mycket enklare. Att jag kommer att vara överlägsen alla andra, speciellt på matten. Jomenvisst, nu när jag flyttat ner två grupper stämmer kanske det. Skolan är inte riktigt som jag trodde. Visst är lärarna envåldshärskare i sina egna klassrum och man behandlas som en brottsling på prövotid utanför klassrummet, men det är inte det jag pratar om.
 
Det är läxorna. Jag har så lite till övers för lärarnas arbetsblad och "korta skrivuppgifter" som ska lämnas in 48 timmar senare annars dras ditt betyg ner. Varje lektion får man läxor. Tills imorgon ska jag ha gjort ett mattearbetsblad, ett spanskapapper, 11 frågor om världshaven där jag måste rita ut undervattensklyftor på en karta och läst tio sidor + gjort en kort fråga om the civil war. Ser ni vart jag kommer från? De är inte jobbiga saker var och en för sig, men tillsammans blir det ganska mycket. Hemma kan man kötta och göra mycket läxor, så får man en eller ibland två dagar ledigt. Men här får jag nya saker hela tiden, det tar aldrig slut! Det är inte ens svåra saker, de tar bara så lång tid att göra. De är mycket bättre på att slösa bort en timme av dagen än att faktiskt lära mig saker. Det är verkligen läxa bara för sakens skull.
 
20 min av mitt liv som jag inte får tillbaka. Om ni inte fattar eller ser ett fel(!) kan ni väl vara bussiga och säga det.
 
Nu har jag klagat färdigt! Dags att erkänna det jag har skjutit upp... Jag hann inte ta kort på min frukostmuffins idag heller. Jag kom på det när jag hade en tugga kvar och det hade inte gjort dessa bitar av himlen rättvisa. Jag är inte säker på att all förstår min kärlek till dem. För det första är muffins en av världens mest underskattade baciller och för det andra är gratis gott. Jag kan inte få nog av gratisgrejer, pennor klistermärken, vad som kan tänkas bjudas. Det är nästan något fel med att jag ska få rösta i nästa val när jag garanterat kommer gå runt när valstugorna dyker upp med en pin från alla partier (utom SD, fy faen!).
 
Annars har dagen varit trevlig, fick nya läxor, vi tränade på eftermiddagen. Det var fokus på matchen imorgon, de säger att vi borde vinna lätt, men det måste vi om vi vill klara oss till play off. Match betyder matchkläder i skolan, najs att alla kommer se min bh igen.
 
Aprap! Nu kom jag på att jag måste tvätta... Attsingen kattsingen! Mors på er!

Blackout!

Publicerad 2013-09-18 01:52:00 i Fotboll, Host family,

(Det här är ett inlägg från gårdagen som jag lägger upp nu istället eftersom blogg.se inte var samarbetsvillig igår. Jag kunde publicera Team Dinner inlägget eftersom jag skrivit det tidigare på dagen!)
 
..men inte en sådan blackout då man vaknar upp i en kohage och inte vet varför man saknar en strumpa. Den här sorten går ut på att man klär sig helt i svart. Det gällde bara fotbollsaget eftersom vi hade en match på eftermiddagen. En tjejs mamma frågade om alla i hela skolan var svartklädda och först skrattades det å den frågan, men sedan höll alla med om att det faktiskt skulle vara ascoolt om alla en dag kom till skolan helt i svart. Det tråkiga var att vi gjorde det helt i onödan eftersom Deering ställde in.
 
De sa att de inte visste att vi skulle spela, men någon i vårt lag är bra kompis med en som spelar i deras lag, och hon sa att de bara låtsades eftersom de inte kunna träna på ett tag p.g.a. regnet. Fegisar. Det är ju väldigt tråkigt för dem, men också väldigt mycket inte vårt problem. Man ska ju vara ödmjuk och sådant på bloggar, men det här är annorlunda. Om det är oklart eller om någon har missuppfattat så ska jag förklara hur det står till:
 
Alla andra möten i serien= Match där alla gör sitt bästa.
 
Mot Deering= Krig! Krig till siste man!
 

Vi tränade istället, här ser ni var jag brukar träna på gräs.
 
Annat som hänt är att jag hade min första Matte och Ocean Science lektion. Ocean grejen är inte najs. Jag trodde att vi typ skulle hålla på med delfiner och sånt, men vi måste räkna och rita ut undervattensberg och sådant. Plus att det verkar vara mycket läxor. Jag känner i alla fall folk som går i den klassen, fett sköna.
 
Matten var lite annorlunda från den matten jag gått på tidigare. Jag var lite nervös och så eftersom matten innan var lite svår att hänga med på. När jag sedan fick veta att vi skulle få en quiz och sedan hålla på med radianer och pi blev det inte direkt bättre. Om någon pratat med hemkomna utbytesstudenter om matten säger många att det är ett skämt, att man går igenom precis det man ska ha på provet innan man gör det. I Honors Calc verkade det lika troligt som att läraren skulle bjuda på tårta.
 
På den här lektionen gick vi först igenom läxan, sedan repeterade vi flera tal som var ungefär som läxan och sedan gjorde vi quizen. Med andra ord repeterade vi i princip quizen en minut innan vi gjorde den. Det enda som skilde var siffrorna. Jag hade inte ens sett det vi gjorde, (vilket var att ändra grader med decimaler till grader med ' och ''. Jag antar att det är minuter och sekunder till koordinater eller något, men det behövde man inte veta.) men det var så enkelt att fatta att jag quizen inte var svår när vi väl gjorde den. Ja, jag har ju inte fått tillbaka den en så det kan vara helt fel, men uträkningen hade två steg.
 
Det roligaste som hände på lektionen var att en kille snott med sig en miniräknare förra lektionen, som han glömt ta med sig idag och därför inte fick låna en ny. Han visste inta vad han skulle göra och gnällde till sin kompis. Hans kompis var dock en smartass och svarade: You'll have to guesstimate! Hans comeback var lite mindre witty och bestod av två ord: Shut up! Ja, den är ju i alla fall tydlig, enkel att komma ihåg. Inget fel med det.

Lite sånt som jag lovat/missat

Publicerad 2013-09-17 09:27:00 i Fotboll, Host family,

Inlägget innan jag Hasta la vistade min värdfamilj temporärt, sa jag att jag skulle skriva om en team dinner. Nu när jag ser tillbaka på det borde jag bara ha I'll be backat dem, men det är mycket enklare att ge passande one liners om man kan resa i tiden. (Okej, den filmen kom ut 84, ingen av er fattar vad jag pratar om.) Jag gör som vanligt när jag inte vill skriva för lågt och kommenterar under bilderna. Vi var hos Merritt, och hennes mamma gjorde världens godaste lasagne och köttbullar med tomatsås!

Jag vet att bilderna har typ två pixlar och dåligt ljus och sånt ibland, men idag går jag tvärt emot vad jag alltid stått för och kör på kvantitet istället för kvalité. Vilket är passande eftersom det är så skolsystemet fungerar här.

   Här sitter vi alltså i Merritts garage, en av de få bilder där någon faktiskt kollar in i kameran. Någon minut efter att bilden över togs var Zoe snäll och gav Madison en cupcake, i ansiktet. Kate skapade modern konst. Visst ser det ut som en fågel? Precis som popcorn är de bästa idéerna misstag! Vårt dessertbord efter att alla lagt beslag på fruktsalladen och Oreo paketen. Nu har jag smakat på Snickerdoodles. Vilket antiklimax, de smakar kanel typ. Såhär i efterhand så borde jag ha insett att allt inte kan smaka som kladdkaka. En bild på en blomma jag fick och en sked. När vi skulle åka hem och jag gått ut på tomten kom jag på att jag gick runt och höll i en sked. WTF? Sedan kändes det konstigt att slänga bort den, när vi gått igenom awkwardnessen tillsammans. Standard. Jag döpte den i alla fall inte, om vi ska se på den ljusa sidan.  När jag kommit tillbaka till värdfamiljen igen gick vi kvällen efter till high school football matchen mot Deering. Vi behövde stå i kö... Redan när jag kom in till matchen ledde vi med 13 poäng. Det var inte så spännade och jag som Teen Wolf fangirl blev distraherad av fullmånen som lyste igenom en målnlucka precis som den alltid gör när människor blir lite håriga och blodtörstiga. Jag skulle ta bild på matchen, men strålkastarna förstörde allt.Då hjälpte Kate till och försökte täcka över deras bländande sken. Mycket bättre! Två tjejer från laget såg att jag tog kort. Verk it!    A och resultatet som jag alltid tar en ful bild på. Det börjar bli en fin liten tradition nu, vad mysigt!

Pantaaameee-ra-a-a-a-a-a!!

Publicerad 2013-09-16 04:26:00 i Host family,

Visste ni att panten på flaskor här är 20 flaskor per dollar? Visste ni också att en dollar inte ens är 8 kr? Jag kan inte förstå varför det fortfarande tillverkas pennies och nickles som är värda så lite att man bokstavligt talat måste ha 50 stycken för att kunna köpa ett tuggummi. Det kostar mer att tillverka mynten än de är värda. Inget skämt, kolla wikipedia. Det kostar landet jättemycket pengar per år för USA att tillverka dem. Jag tänker på deras ekonomiska kris och enorma budgetunderskott, du behöver inte vara Sherlock Holmes för att hitta ironin.
 
Det här är ju en fin historia, tänker ni. Tack för denna visdom, men varför skriver du om detta när du kan informera oss om hur vältränade magmuskler fotballkillarna har?
 
Varså hemskt mycket goda, säger jag. Det är en lysande fråga ni ställer, och jag ska ta den i åtanke när jag skriver i framtiden.
 
Mitt plötsliga angrepp på den lokala valutan kommer ifrån att vi idag hade en Bottle Drive med fotbollslaget. Det betyder att vi åkte runt och knackade på hos folks dörrar till de gav oss sina pantflaskor. I min bil höll vi på tills det fanns burkar i där folk skulle sitta och hela bilen luktade kattkiss. Tillsammans samlade vi ihop sinnesjukt många flaskor, men jag tror ändå att vi inte fick ihop mer än 3500 sek. Därför har jag tänkt mycket på hur mycket det hade blivit om panten hade varit 1 kr.
Tänk er det här, som folk hade med sig hemifrån redan innan vi började samla, x20 så får ni det vi slavade ihop. (Vadå finger?)
 Här är en typisk amerikansk gata som vi samlade vid. The American Dream, utan det vita staketet.
Pantningen är annorlunda här och man kan gå till lite olika ställen. Vi gick till ett lite mindre ställe eftersom vi fick mer pengar för flaskorna där, och mannen betalade helt i 1 dollars sedlar! När jag såg den stora sedelbunden började jag tänka på strippklubbar. De här sedlarna såg dock helt ny ut, om de varit skrynkliga hade jag blivit lite fundersam. Fast det finns ju alltid strykjärn, så man vet aldrig.
En halvdålig bild på pengarna, med det var inte direkt som jag kunde fråga; kan jag få låna de där ett tag?
 På vägen hem stannades vi av ett tåg. Troligtvis påverkad av pappas fascination för tåg tog kort, medan de andra undrade vad jag höll på med. Jag sa bara att jag är en långidsturist, men nu efterhand inser jag att jag skulle sagt att vi inte har tåg i Sverige.
 
PS. Ni vet den där skrönan om hur en tant i USA mikrade sin blöta och kalla hund och sedan stämde tillverkaren för att det inte stod en varning? Porlands hetaste snackis för tillfället är två high school tjejer som körde en kattunge i mikron och la upp det på twitter. Jag är gravallvarlig. De har blivit anklagade för djurplågeri och har t.o.m. rättegång i november, tror jag. Jag kan inte en säga hur fel det här är, men vi pratade i Youth Group om det, och tydligen har tjejerna blivit ganska hårt åtgångna i skolan och förhållanden har avslutats. De inser själva att vad de gjorde var fel. Katten är omhändetagen och mår bra, jeez people, stop the hate. Här är länken, katten var typ bara inne i en sekund eller något: http://www.youtube.com/watch?v=HCv2AGorRIk 

It's alive!

Publicerad 2013-09-14 19:08:00 i Host family,

Nu tisslas och tasslas det nog litegrann där hemma om min härdsmälta. Jag har inte heller direkt gett er mycket information, men det är inte för att jag inte vill att ni ska veta. Det är därför att det är er jag vill dela den här historien med, inte internet. Jag har inga som helst problem med att ni frågar folk om ni är oroliga, men de kan bli jobbigt att berätta för alla var för sig på Skype om vad som hänt. Ring min familj om ni vill (men om min papppa säger något om 'glada, glada tankar' så får ni ge honom från mig. Inte så att han tuppar av eller något, bara så att han vet hur mycket jag uppskattar just det inspirerande meddelandet.)
 
Nu tänker jag gå vidare och göra det bästa av min situation. Det kanske blir mycket prat om fotboll, eftersom det är det som känns helt rätt just nu. Jag vill inte gå så långt med min klyscha att jag säger att resten av världen och alla problem försvinner när jag spelar, men det är annorlunda när jag spelar. Det ger mig något att fokusera på. Jag har svårt att formulera det..  Om allt annat är dåligt, så kan jag åtminstone göra det här.
 
Nu tänkte gå vidare och jag ignorera stegosaurusen i rummet. Det har redan hänt häftiga saker idag, vilket får fungera som en distraktion:
 
Nästa match, på måndag, spelar vi mot systerskolan Deering. Jag vill inte bli överdramatisk, men det är Defcon 3 i laget nu. Deering är vår ultimata ärkefiende och detta är den viktigaste matchen på hela säsongen, speciellt för vår heder. Failure is not an option. Ett litet problem är att det har regnat och åskat och blixtrat de senaste dagarna, så vi har inte tränat på några dagar.
Ett större problem är att den här helgen är en judisk fastetid och då får inga träna. Nu påverkades ingen i vårt lag av detta, men regler är regler, vad ska man göra? 
 
Ja, rent hypotetiskt sett kan ju några ungdomar från laget bestämma sig för att träffas, väldigt inofficiellt. Om alla inför detta hypotetiska möte då råkar ha på sig shorts och joggingskor så skulle det säkert bara vara en, hypotetisk, tillfällighet. Aldrig skulle det i alla fall hända att en av tjejerna hittar en, ännu mer hypotetisk, lapp från sin hypotetiska tränare i sin ficka, och aldrig skulle det på den hypotetiska lappen bl.a. stå:
 
Inget av detta hände och allt, inklusive lappen, är påhittat endast för mina läsares nöje!
 
Så jag har egentligen inte gjort något alls idag, och ville bara verka kool. Räknas att titta på Teen Wolf i fem timmar som hippt? Nej? Inte ens i bloggsfären? Oh well. Jag tittar med hörlurar så jag hör ändå inte alla haters.
 
 
 

Reality Calling

Publicerad 2013-09-13 05:30:00 i Host family,

Någon kanske märkte att igår var första dagen jag inte skrev ett inlägg här på bloggen. Orsaken till detta var att jag vid lunchtid packade ihop allt mitt och lämnade värdfamiljen. Jag sov hos min områdesrepresentant den natten, och det letades efter en ny värdfamilj till mig. Nu är jag tillbaka hos min ursprungliga värdfamilj, och vi ska se hur det fungerar.
 
Under gårdagen var det ett tag väldigt osäkert vilken väg mitt utbytesår skulle ta. Allting gick väldigt snabbt och mycket var utanför min kontroll. Jag ville fokusera på det som pågick och se till så att jag gjorde rätt val. Eller rätt och rätt, ingen skulle bli gladare än jag om denna situation var svartvit. Det viktigaste är att jag kan leva med mitt beslut.
 
Då förstår ni kanske att jag hade lite annat att tänka på än att 'delge internätet i mina förehavanden'. Hur skriver man ens att man har ljugit för folk som bryr sig om en?
 
"Surprise! Där lurade jag er allt! Men visst var det en bra show jag satte upp ändå, nästa Oscar till Ida Eriksson."
 
"Tjena bloggisen! Dåligaste uppdateringen everr!!! Livebloggande nu från min lokala områdeskontakts hus."
 
"´alla blogg läsare: dåliga nyheter, allt fuckar ur :((((" 
 
"Trubbel i paradiset. Ti-hi."
 
Det går inte.
 
 
Jag tänker inte gå in djupare på vad som har hänt, om du har frågor så vet min familj vad som har hänt. Det jag kan säga är att det inte är någon fara med mig och att jag inte har några tankar på att avsluta mitt utbytesår. Uppdateringar kanske blir lite glesare ett tag framöver men jag kommer fortfarande bara skriva om mina positiva upplevelser. Det finns ingen anleding att gräva ner sig i negativitet.
 
Bryt ihop och kom igen

Sir, yes Sir!

Publicerad 2013-09-11 06:28:00 i Host family,

Skoldag idag igen! Det rullar på, antar jag. Det mest intressanta som hände i skolan var att jag försökte byta klasser. Min Honors Calculus är helt bananas, jag fattar inget om radianer och runda diagram med 5pi/6 och en logaritm gånger en nolla som ser ut som den blivit delad på mitten med ett samurajsvärd. Det var konstigt dock, jag fattade inget av repetitionen men kunde det nya de gick igenom. Läraren var inte min favoritperson heller.
 
När jag sa att jag kanske var i för svår klass eftersom vi hade annan lärostil i Sverige kastade hon först en massa mattefraser på mig och frågade om jag kunde dem, jag bara "Det är nog inte samma på Svenska..." Då kollade hon lite sådär smygöverlägset/medlidande på mig och skrev ner sin(30grader)=x och ritade upp en triangel med massa a och b, inga siffror alls, och ville att jag skulle räkna ut formeln för en vinkel. "Can you solve this?" Vafanta, jag har inte gjort matte på ett halvår, och inte ens alla av dina studenter skulle klara det där på en minut! "I'm sorry, I don't speak Jerk." ville jag svara, men istället erkände jag tyst att vi inte lagt jättemycket vikt på det i min senaste kurs.
 
Hon skickade mig till studievägledaren, som hade stängt. Det tog faktiskt tre försök innan jag fick ändra mitt schema. Jag passade på att byta Physics i samma veva eftersom jag inte tror att vi kommer att bygga modellbilar hela året, och min betyg avgör lixom om jag får stanna i USA eller inte. Det blev Ocean Science och två steg lättare matte eftersom den direkt under var full.
Mina hallpasses jag fick idag. Första gången jag gick förbi en lärare höll jag upp den för henne. Hon ba "what are you doing? Oh, haha! Did you Think I was going to check your hallpass? Mitt ansikte gjorde ett inlevelsefullt försök att bli en tomat och jag fick fram att jag är en utbytesstudent. Hon skrattade fortfarande men såg förstående ut och önskade mig lycka till.
 Whatever. Your loss. Jag skulle säga Auf Wiedersehen, men det betyder på återseende..
(Så farlig var hon inte, bara den svenska humorn igen. Snälla kasta mig inte ur skolan, jag skulle inte klara mig utan era frukostmuffins!)
 
När jag kom hem hade blitzade vi och hade en team dinner, men det blir ett separat inlägg av det. Cliffhanger för er som inte vet vad blitza är. Ni kan inte ens googla det för att spoila er själva, för jag har absolut ingen aning om hur det stavas, det är perfekt!
 
Nu när jag kom hem hade jag cirka alldeles för många läxor att göra för min smak. Det var lite Psykologi och lite Modern Military History. Jag vill ju inte halka efter första veckan, och förresten kändes det som jag hade lite medvind eftersom jag bytt bort både matte och fysikläxorna idag. Vi vet alla att när en sådan poetiskt inspirerande känsla presenterar sig är det alltid bäst att hoppa i den metaforiska båten, innan den metaforriska vinden vänder.
 
Sagt och gjort,  jag kastade mig in i de glosor jag fått till MMH med fast beslutsamhet. Det är faktiskt väldigt intressant, på gränsen till fängslande Jag skyller på/tackar dig för det pappa! Speciellt skylltackar jag dig för att min intensiva läxläsning avbröts av en utvikning från ordet amphibious landing som ledde till en nästan två sidor lång handskriven text med överskriften The Guadalcanal Campaign. Den pågick mellan Augusti 1942 - Februari 1943 och det dog 31000 japaner mot de allierades 7100 man. Nu vet ni det. Men jag vet inget att stajla med om inbördeskriget med, vilket vi kommer att ägna 4 veckor åt i US History. Inspiration vet tydligen ingenting om mina prioriteringar. Eller så vet den alldeles för mycket om dem. Jag är nämligen en sådan där sorglig varelse som fortfarande vill lära sig för livet.
 
Over and out.
 
 

*Klick*

Publicerad 2013-09-10 05:38:00 i Host family,

Omigosh! Inga bilder i förra inlägget! Oh noes, mi so sorri! Här, ta lite gott och blandat:
Min ryggsäck som jag måste använda till allt nu eftersom jag inte packade ner någon annan när det blev för fullt på slutet.
Kolla vad fint vår coach gjorde det för oss i vårt gamla omklädningsrum! 
 
Här sitter vi och steker innan träningen, smygfoton blir jättebra ibland! Jag ska säga till när det händer mig.
Ett foto från parkeringen av en av shoppingställena vi var vid på Labor day, tror jag. Det är svårt att säga eftersom alla är likadana, har man sett ett har man sett alla köpcenter i här i Maine. Lite som James Blunts låtar faktiskt. Hans är ju i alla fall fina, vilket är mer än vad man kan säga om köpcentren.
Motståndarlaget huddlar upp och gör manliga saker (?)
Det här ser jag alldeles för ofta här i Maine. Det där om fula jeans stämmer inte, men alla går helst runt i tights och sådana där yogabyxor med utsvängda ben. Som om det inte var nog mår all också runt med ulliga tofflor. Ja, sådana med franskar och extra ull som väller ut över kanten, lite samisk-inspirerad stil, eller pensionärstil om man vill vara sådan.
Våra vita matchsställ. Hej bh och trosor!
Det syns inte så bra här, men russinen är enorma! Verkligen allt är supersized här.
Vart är systemkameran?
Min frukost en bra dag. Nu finns det två sorters läsare: De som är avundsjuka och de som ljuger. Till och med jag är avundsjuk på mig. Varför sparade jag den inte tills lite senare, typ nu?
Utsikt från skolans huvudentré. Förfärligt intressant.
Sann till mitt ord, här är själva ingången också hemskt intressant. PHS är faktiskt äldsta skolan i hela USA fortfarande i drift. Vem skulle kunnat gissa det..
För att knyta ihop säcken, som min favorithögstadielärare brukar säga, blir den näst sista bilden också en bild av mitt skåp. Såhär ser det nya ut, fick det precis idag. Har fortfarande inte räknat ut vad jag ska göra med stolen. Det var lite trångt att sitta på den i skåpet.
Innan matchen rotade coach fram ett par vintage overaller som han ville slänga. Jag tycker de ser fräsiga ut jag. Det är som att se ursprunget av Hurtbulle.

Did anyone else not eat breakfast?

Publicerad 2013-09-10 04:19:00 i Fotboll, Host family,

God i dag, gott folk!
 
Tvi, tvi, knacka i trä eller vad man säger, men nu har faktiskt mitt läsarsnitt skjutit i höjden. Det ligger på strax över tjugo läsare om dagen! Oroa er inte, jag lovar att detta nya kändisskap inte ska stiga mig åt huvudet. Det är förstås kanske bra om ni läsare som inte kommenterat än gör det, bara så att jag vet vem jag ska köpa ett hus åt när jag äger en gata i Hollywood.
 
I morse när jag gick till skolbussen kunde jag faktiskt se min egen andedräkt. Jag har ingen aning om vad temperaturen var, och det går inte heller att fråga någon eftersom de bara svarar typ 90 grader. Jag blir så trött på det ibland, det är som ett minihandikapp här att tänka logiskt om temperatur. Vet ni ens vad nollpunkten för ferererenheit är? 32 grader. Okej lixom. visst. Kör på det USA. Vill ni helt ologiskt hänga fast vid en föråldrad nollpunkt för det kallaste vi människor kunde åstadkomma få 1700-talet så är det 100 procent inte min sak att  fast 92,7 procent mitt problem. No hate. Här dömer vi ingen. Men det är ju heldumt, bara så ni vet. To all the americans using google translate: This is a joke. I repeat: In Sweden we use sarcasm. America is the best. We love Paris Hilton.
 
Den låga temperaturen var extra jobbig just idag eftersom hela fotbollslaget går runt i matchkläder i skolan innan hemmamatcher. Det betyder vita, väldigt snygga men också väldigt genomskinliga shorts och matchtröja. Jag var livrädd att jag skulle spilla blåbärsmuffins från cafeterian på den. På tal om muffins hände något roligt mitt första block:
 
Jag har Modern Military History försa timmen, så det är ändå ingen flummklass, men jag har en tjej som är dotter till en lärare på skolan. Hennes pappa kom alltså då in och hade något att säga till henne. Jag lyssnade inte jättenoga, men när klockan var 5 i avslutade han med en ganska svårignorerad mening, eller snarare befalling "Oh, run down to the cafeteria and get me one of those Blueberry muffins!" Tidigare skrev jag att alla elever får gratis frukost, men vi måste använda vårt ID-nummer. Sedan höjde han rösten "Has anyone else not had breakfast? Do you [min lärare] want one too?" En kille svarade och sa att han bara ätit hemma. "Okay, you go with her! Anyone else?" Jag höll på att dö av tyst skratt. Det finns alltid en väg runt systemet, som min lärare sa. Som ödet ville ha det stängde cafeterian precis innan de kom dit, så bet blev inga muffins till lärarna den här dagen. Det var nästan lite synd, tyckte jag. En så smart idé måste ändå belönas, och muffinsen är supergoda.
 
Det här blev ett väldigt långt inlägg igen. Jag orkar inte ens låstas försöka korta ner dem längre. Jag måste bara kort sammanfatta matchen mot Scarborough, State Champions. 0-5. Så. Det var väldigt kort va? Fast Nej.
 
Vi spelade mycket bättre, men det räckte inte riktigt. De hade för många talanger och ett stakt anfall. Deras backar var inte övertygande alls, men de behövde bevisligen inte vara det heller. Med det sagt tror jag att om Sollentunas gamla F96 (annan bedömning är orättvis eftersom de inte får vara äldre) hade mött dem hade vi troligtvis vunnit. Inte enkelt, men ändå en vinst. Jag tyckte jag kämpade på mycket bättre den här matchen, jag var på mittfältet och något gjorde rätt . De blev så sura att jag fick en riktig hockeytackling. Hamnar man i biktstolen var jag kanske inte heller guds bästa barn på planen ikväll, med en tackling bakifrån, fot och sedan boll, inte vackert. Men de verkar ju inte dela ut några kort här borta, så det är bara att fullt ös medvetslös (eller fot till huvudet och näsblod).

En vanlig dag

Publicerad 2013-09-09 04:44:00 i Host family,

Jag har det bra, mitt liv rullar på. Ibland har jag tråkigt, vad sakta tiden går. Men oftast har roligt, då känns allting bra..
 
En av låtarna jag sörjer efter att min Spotify blev Amerika-uppdaterad. Du har så rätt Ulrik; vi lever i en fest! (För er som känner mig är det här nog en av de välbekanta gånger då ni undrar om jag är ironisk eller inte, och vana trogen kommer jag inte säga ut eller in den här gången heller.)
 
Söndag igen aka. kyrkan klockan tidigt. Nytt för idag och någonsin var amerikanska pannkakor med sirap till frukost. De var i och för sig plätt-stora, men vissa hade chocolate chips i dem! Bra start på dagen. Sedan började jag se på 21 Jump Street som laddade 3 sekunder i minuten. Nej, på riktigt 3 sekunder i minuten. Vi åkte och tittade på lillebrorsans match och när jag kom tillbaka hade den fortfarande inte laddat färdigt! Det var så värt väntan dock, helt freaking.. A, ni vet, allt det där man brukar säga efter en film som Channing Tatum varit med i.
Superfint konstgräs, men jag börjar faktiskt störa mig ganska mycket på deras American football linjer över hela planen. Det är svårt att komma ihåg färgkodning i stridens hetta.
 
Här går det faktiskt att skymta lite berg i bakgrunden!
På kvällen åt vi väldigt inofficiell middag när fadern gjorde fried chicken som lades upp på ett fatt vid spisen som alla sedan bara gick och tog för sig av med handen. Jag har försökt göra lite läxa, men jag har ett tal som inte mejkar någon sense. x^2 + 3x -8=0 blir plus/minus 3,5 med kvadratkomplettering, men något helt annat med pq-formeln (-1.5 +/- roten ur 10.25) för mig. Inte bra. Har någon lösningen till detta problem, eller numret till Johan Falk? Inser nu att det där måste låta väldigt konstigt för de oinvigda. Oh well.
Winner Winner Chicken Dinner! OMG. Rofl. Ibland får jag allt till det! :'D
 
Nu hade jag tänkt att börja titta på Teen Wolf, men för 5 minuter sen kom min roomie in och släckte lyset i rummet. Darn it, klockan är ju bara.. Oj, never mind. Tror ni hon märker om jag tittar under täcket?
 

Första officiella vinsten!

Publicerad 2013-09-08 02:12:00 i Fotboll, Host family,

Howdy folks! Jag vaknade precis upp från en liten powernap. Vet inte när jag lade mig, men nu är klockan efter sju på kvällen.
 
Idag hade vi första riktiga seriematchen för säsongen. Våra motståndare var Sanford, en skola som kom till State semi finals förra året. Alla var riktigt laddade eftersom det var vår första match och vi har spelat så bra på träningsmatcherna. Nu var det upp till bevis i serien!
 
Det började hyfsat med ett mål första anfallet, efter 16 sekunder. En frispark, tror jag det var. Sedan blev det lite jobbigare. De hade hög press, och sköt upp bollen till vår planhalv hela tiden. Av någon anleding fick vi det inte att funka. Dåliga studspassar, missade rensningar, dåliga mottagningar, snedensteg etc. Det var som om tajming och hela hans släkt tagit semester för dagen. I halvtid låg vi under med 2-1 och vi alla undrade vad vi höll på med. Jag flyttades ner från kanten till högerback och sedan började krigandet. Det var en tuff halvlek, men trots motflutet kämpade vi oss tillbaka och gjorde 3-2 med 5 min kvar. Det blev slutresultatet och vi kunde alla andas ut. Coach hade ett litet snack efter om hur det hade varit lovande på träningarna och nu hade vi gjort det, bevisat vad vi går för, vi är ett lag att räkna med i serien.
 
Bild från brorsans match som spelades direkt efter vår. Vinst med 5-0! Vissa spelare var sjukt, sjukt bra.
Jag måste bara få lägga till att det här var inte en bra match för mig. Jag vet inte vad som var fel, men jag sög och fick nästan panik för att jag inte kunde spela. Det känns som att sedan jag kom hit har jag bara blivit sämre, och då när det inte fanns någon att passa till visste jag inte vad jag skulle göra med bollen. När motståndarna var så aggressiva och jag inte kunde passa en enda boll rätt. I efterhand inser jag att jag borde fokuserat på mitt spel, inte deras eller allt annat runt om, och bara köttat.
 
Men det är inte så lätt när hela spelidén är annorlunda, allt runtom är annorlunda, vilket jag tror påverkar mycket i en sådan här lite kämpigare situation. T.ex.trots att de nästan alltid har mer än en domare som går runt på planen tycker jag att vi alltid fått världens lataste gubbar. De rör inte på sig alls, och om man invänder det minsta på ett fel beslut reagerar de som om man tagit fram en pistol, och nästan skäller ut en. Alla är säkert inte så, men vi har inte haft tur. Skriv upp er på powerwalk istället, är min officiella åsikt. Nej, men de är verkligen inte bra. Under matchen idag blev en av våra mittfältare sparkad i huvudet i målområdet på en boll som var minst i axelhöjd. Domaren blåste inte ens av innan bollen var ur spel och såg helt oberörd ut. Både jag och vår målvakt sa "She kicked her in the head!" "Thats a red card!" men han gjorde ingenting. Han missade väl det eftersom han stod nästan vid hörnflaggan, men hon blödde till och med näsblod! Hur tänker han? Han pratade inte ens med spelaren som gjorde det. Nu har jag gnällt lite, så kan jag släppa det. (Okej, jag kommer nog inte glömma det på ett bra tag. Idiot!)
 
Andra saker jag tänkte på idag som är annorlunda är att de har lite konstig fokus ibland, enligt mig. Strumpor måste vara helfärgade och får inte en ha Nike märke eller en liten rand på sig. Däremot är det helt okej för målvakter och bollkallar att ha röda västar på sig trots att ett av de spelande lagen är helröda. Byten får man inte göra hursomhelst, även om man bara är tretton år. Bollen måste vara ur spel och domaren måste ge klartecken till avbytarna. De stretchar alltid jättemycket men springer inte så mycket innan, fram och tillbaka på bredden bara innan en tio minuters stretch. Sist men inte minst har vi skyddsglasögonen och huvudhjälmarna på alltid åtminstone en av spelarna motståndarlaget. Qué paso, lixom? Vi har ju i och för sig också tandskydden, men don't even get me started on the tandskydds.

B-U-L-L-D-O-G-S!

Publicerad 2013-09-07 05:38:00 i Fotboll, Host family,

Jag har precis kommit hem från det mest ikoniska jag som utbytesstudent kommer att uppleva. Det var säsongens första American Football game och alla var laddade. Jag var heltaggad redan innan vi åkte till fotbollsträningen som var precis innan matchen. Det blev lite speciellt idag eftersom vi fick korta ner träningen till fördel för football-killarnas uppvärmning. De fick planen 1,5 h innan matchstart, vilket är lång tid i kontrast med att vi börjar värma upp max 20 min innan matchstart.
 
Det gjorde inget eftersom vi beställde pizza och åt i omklädningsrummet innan vi gick ut till matchen. I omklädningsrummet bredvid gjorde cheerleadersarna sig i ordning. Det var ganska kul när man kom in rummet från den stinkiga korridoren med football spelare och möttes av Victoria's Secret lukt. Man kunde bokstavligt talat lukta dem innan man kunde se dem, the smell och popularity and miniskirts. Vi brukar spela musik, men idag var coacherna på vakt i korridoren och gav stränga blickar på de som andades för högt. En tjej från laget hade sagt hej till en av spelarna i korridoren och han hade svarat "What the fuck are you doing?" eftersom de inte får prata med någon innan matchen. Jeezz, vad allvarliga de är. Man skulle kunna tro att de är med i hungerspelen (eller hela havet stormar). And it's not just that I don't want to be alone. It's him. I do not want to lose the boy with the bulldog.
 
Cheerleadersarna satte upp affischer under vår träning och band fast ballonger på hemmaläktaren. Det var verkilgen en riktiga amerikansk filmstämning med deras handmålade "#4 Can Score!" budskap.
 
Först fattade jag inte vad de höll på med här, det blåste och man kunde knappt se vad som stod på skylten...
..Men sedan kom hela laget inspringandes på planen och tog  skylten med sig. Hyperamerikanskt ju, det borde jag ha kunnat räkna ut. Till mitt försvar var det ett tag sedan jag såg på en riktig cheerleader film. Magic Mike och Peter Pan räknas inte riktigt enligt mig.
Vi sitter på läktaren och väntar på lite action. Närmast i bild har vi två freshmen som är med i Varsity. Kate, närmast, är hon som gjorde 8 mål för nån veckan sedan. Nr tre är min roomie Chessa, om ni undrade hur hon ser ut, i profil.
Precis innan matchen började. Det var mycket färre folk än jag trodde, fast det kom många fler än det är i bild nu och det var fler på min sida av planen eftersom det var hemmamatch. Det var helg också, på måndag kommer det komma fler, säger alla.
Dålig bild på resultatet. Vi förlorade med 25 - 35 vilket är mycket men inte katastrof eftersom varje mål ger sex poäng med chans på upp till två extra poäng. Det var däremot inte så kul att stå och frysa i en halvtimme när man visste att ens lag skulle förlora. I fotboll är det inte samma sak eftersom man spelar utan paus, men här står de och pratar och fistbumpar och är allmänt manliga mycket längre tid än de faktiskt spelar. Vi vet alla att ni redan förlorat, vill ni verkligen stå och dra ut på pinsamheten?

Skolan dag två, kämpa på!

Publicerad 2013-09-06 08:15:00 i Host family,

Andra gången i skolan och jag börjar få en känsla för hur det verkligen är. Till skillnad från igår, då jag mest koncentrerade på andingen (både in och ut), hann jag idag få lite fler intryck. Jag hade så mycket tid att jag till och med hann bli sen till en lektion. Ni ska få en kort återberättning av skoldagen, eller snarare deluxe-versionen med extra allt onödigt, om jag känner mig själv. Vilket jag borde göra någorlunda vid det här laget.
 
  •  Kl 7 kommer skolbussen och vi kliver på innan den drar vidare i ett U för att plocka upp bilfattiga studenter och sedan beger sig mot skolan. Jag spelar Subway Surf eftersom det är det enda jag kan göra med min telefon som inte kräver wifi... Och så är det svinkul.
  • Vi kommer fram mer än en halvtimme innan första lektionen, jag vet inte vem som kom på det, men hen behöver uppenbart inte möta konsekvenserna, annars skulle bussen komma halv istället. Det är dock inte helt åt pipsvängen eftersom skolan i år har fått budget till att ge varje elev gratis frukost, och deras muffins är säkert inte nyttiga men garanterat goda. Courtesy of the Obama family, sa skolmänniskan.
  • Första lektionen där vi fick bestämda plaster och allvarligt tal om att inte gå annat än rakt till toan om vi får ett Hallpass, göra läxa för ämnet varje dag, absolut inte plagiarisera arbeten och att aldrig rota i lärarens skrivbord. Även brandövning och lockdown vid skolskjutning nämndes.
  • Nästa lektion hade jag Study Hall. Trodde jag. Ungefär 15 -20 min in i lektionen kom jag på att jag hade Hononors Calculus. Jag samlade mig i en minut innan jag gav mig i en slumpvald riktning, fullt beredd på att få huvudet avblåst av utskällningen, men när tillslut hittade dit var läraren väldigt förstående och jag mig ett leende. Några från fotbollslaget var i den klassen och sa förmodligen att jag var trög i huvudet och behövde lite extra förståelse. Allvarligt tal om regler igen.
  • Homeroom! Ungefär som mentorstid förutom att vi inte gör någonting alls. Bokstavligt talat, inget alls. Läraren har noll koll och jag satte mig bara på en stol och reste mig 25 min senare.
  • Lunchen åts inte ensam idag heller, jag lyckades hitta ett bekant ansikte och körde på utbytesstudent kortet om att jag inte fattade vart jag skulle gå och köpa lunch. Väldigt trevlig tjej som erbjöd sig att jag kunde äta med henne igen.
  • Efter lunchen får vi inte gå till klassrummet innan klockan ringer. Det känns lite som att vara en fånge jämfört med svenska skolan. Jag pratade med Ebba om det och hon sa att en kille hon träffat som är amerikan tycker det är ironiskt. USA the land of the free. Du får gå var du vill. Göra, vara, säga, tycka vad du vill! Ända tills du börjar i skolan. Då försviner allt det på en ögonblick.
  • Tredje lektionen var fysik och läraren var väldigt bra. Tror ändå jag ska byta, eftersom jag kommer förstå cirkus inget alls.
  • Sista lektionen var Spanska och det verkar vara mest saker jag kan, men det är bara skönt tycker jag. Det skadar aldrig med repetition och dessutom fokuserar kusen på spansktalande länders geografi, historia och kultur vilket jag kan behöva.
  • Det sista som hände på skoldagen var att jag nästan missade bussen hem eftersom den bytt nummer från 66 till 68. Då hade det här inlägget blivit mycket längre, kanske till och med innehållit en cliffhanger!
En världskarta på skolan med imponerande byggnader utmärkta. Som ni ser finns det en i Sverige. Av någon anledning är det Kalmar Slott som fått en äran. Jag trodde det skulle vara Slottet, Ringmuren, IKEA Barkaby eller något.

Too School for Cool

Publicerad 2013-09-05 02:46:00 i Host family,

Då var första dagen i skolan avklarad, inga brutna ben eller samanbrott på toaletten. För att vara ärlig vet jag inte ens var toaletterna finns på skolan, så det hade inte gått även om jag varit i på ett sammanbrytande humör. Förvånansvärt nog gick dagen bra, även om vi inte hade några riktiga lektioner. Vi spenderade förmiddagen i våra Homerooms, sedan var det lunch och efter det hade vi 15 minuters lektioner för att säga hej till läraren och hitta klassrummet.
Bussen som tog mig till min första skoldag. Jag satt ensam, men Chessa satt mitt emot mig och hon var också ensam, vi var inte ens tio pers på bussen när alla klivit på hos oss.
Som tur var har jag en tjej från fotbollslaget i mitt homeroom, så jag var inte helt ensam när jag klev in i deras små klassrum utan bänkar. Här kan ni se de 19 papperna som jag fick av läraren. Åtminstone tre av dem är häften med flera sidor i sig. Det är allt från Higher Education/Military Recruiting forms till Attendance policies och Skolbuss instruktioner. Majoriteten av dessa måste signeras och lämnas tillbaka imorgon.
Varannan dag är blå/vit. Idag hade vi vitt schema, så jag hade tre lektioner och en Study Hall där man ska göra läxor. Det är obligatorisk närvaro och räknas som en lektion, om man missar en lektion får man inte träna eller spela match den dagen så det är ganska viktigt. Lärarna verkade bra, förutom psykologiläraren som var en väldigt, väldigt udda prick. Jag kanske ska byta den klassen, och International Foods eftersom jag bara hört negativa saker om det.
 
Extremt obra bild, men det här är skolans Auditorium där vi fick en halvtimmes lecture om att göra smarta val som att inte cybermobba (vilket tydligen varit ett probem) och att återvinna.
 
Såhär mycket såg jag på min Modern Military History lektion. Bakersta raden är inte at rekommendera om man är intresserad av att se läraren, eller något annat som inte är personen framförs bakhuvud.
 
Det började stabilt med att läraren frågad om någon visste vem Hitler var om någon lite svävande sa att han hatade judar. Jag började tro att jag kanske inte skulle vara så mycket efter, men sedan frågade han om vem Stonewall Jackson var och jag bara "Ööh, prosit?" Tydligen var han general eller något i The Civil War. Efter ytterligare fem okända namn från USAs historia och ett kungörande att de närmaste sex veckorna skulle handla om just The Civil War hade mitt själförtroende tagit hissen ner några våningar till och nått parkeringshuset.
 
En till dålig bild, den här gången på Study Hall klassrummet. Vi sitter ungefär 60 pers i detta rum och förväntas lugnt och tyst göra våra läxor i över en timme. Konstigt. Bra konstigt eller dåligt konstigt har jag inte bestämt mig för än.
 
Det var allt för denna dagens show. Jag har ingen bild på skolans utsida eftersom skolbussen parkerar på baksidan av byggnaden. Jag har svikit er trogna läsare, alla sexton stycken av er, men jag lovar att det kommer att komma en bild snart. Det sägs ändå att cliffhangers är bra för tittarsiffrorna.

Gimme Gimme MOAAR

Publicerad 2013-09-04 10:44:00 i Host family,

...And A Man After Midnight, om det finns på menyn? Annars tar jag 10 wings med Honey BBQ sås. Ungefär så lät det när jag beställde idag. Tredje tisdaggen i rad nu och jag har beställt fler och fler wings varje gång. Det är ett helnajs ställe som tar gratis vatten och våtservetter som man kan torka av fingrarna med efter att man lekt grottmänniska.
 
Vi var ännu fler än vi brukar vara idag eftersom några från vårt motståndarlag följde med, the more the merrier som man säger. En av dem beställde 20 stycken extra starka extra knapriga wings! Problemet var bara det att extra starka betydde extra, extra starka och hon klarade inte av att äta ens tio tror jag, men B-Dubs var schyssta som vanligt och gav henna en doggy bag.
 
Det måste vara kul för er som läser att se hur min relation till den här restaurangen utvecklas, första gången kom jag inte ens ihåg namnet.
 
Vi fick skjuts av en av Seniorsen hem, vilket också har blivit en tradition. En nära-döden-upplevelse-tradition. Hon har alltid en Fuc'k Everything attityd när hon kör och jag har aldrig varit så glad att det finns säkerhetsbälten som när jag är hennes Range Rover, eller The Fun Bus som de brukar kalla den. Det är också alltid med skräckblandad förtjusning som jag åker med den bilen.
 
Ikväll tippade nog däremot vågen över när en tjej som bor ute på en ö höll på att missa sista färjan. Uttrycket Drive it like you stole it gick runt i huvudet medan vi kastades från sida till sida, åkte mot rött 10 m från en polisbil, hela tiden hade 5 cm till nästa bil, körde sicksack på broar och körde 70mph i en 20mph zon. Allt detta med hög technorapmusik dunkandes genom högtalarsystemet. Hon han med färjan, om någon undrade.

Is this real life? (Football Edition)

Publicerad 2013-09-04 03:44:00 i Fotboll, Host family,

God dag/kväll/natt på er! Vilken fin dag det har varit, tycker ni inte det?
 
Det var tänkt att vår sista scrimmage/träningsmatch skulle vara på torsdag, men den flyttades till idag på grund av jag-vet-inte. Bortamatch var det, så vi behövde åka till en väldigt fin gräsplan precis i mitten av ingenstans. Himlen hade varit mörk hela dagen och någon minut innan matchen skulle dra igång hördes ett dovt muller ungefär tre stater bort. Eftersom jag befinner mig i USA betyder det tyvärr ungefär att Tsunamilarmet dras igång och alla behövde fly till bilarna och vänta i 30 min. När vi satt där och väntade på bättre väder började det istället regna. Jag ska inte ljuga jag blev extremt otaggad. Det blöta och högljudda han dock passera inom de 30 minuterna och när matchen tillslut kom igång kunde man hitta mig som striker. Århundradets skämt, mina ben var inte vakna alls och jag skapade nada på planen.
 
Nu tänker ni nog att det här inte alls låter som en fin dag, och det var det inte heller, men sen kom jag in på vänsterkanten. Det var första gången jag spelade på den positionen här i USA, så nu var det upp till bevis. Det sjuka var att jag faktiskt höll för förväntningarna! Jag gjorde mål. Jag upprepar: Jag gjorde mål. Alla enheter, det här är ingen övning. Ida Eriksson har gjort sitt första och enda mål i de Förenta Staterna!
 
Det var ett bra mål också, Bend it like Beckham amateur mode, inte bara en liten pet på en hörna (även om de räknas lika mycket). Jag fick bollen på kanten och drev upp den, sen kom backen och då gick jag inåt i planen. Jag var fortfarande utanför straffområdet, men jag var opressad, så jag bara sköt. Skottet gick in i det motsatta krysset, sådär nära som bara Christina kan få dem. Fast nu var det jag. Det var först målet i matchen så alla sprang mot mig, medan jag bara "Oj, vad kom det där ifrån?". Jag har fortfarande inget bra svar, men matchen slutade 2-2 så målet var viktigt. Nu är jag färdig med mitt osmakliga skrytande och vill säga att alla kämpade galet mycket och målpassen till mig var excellent, man tackar och bugar!
Vi åkte på Wing Night efter matchen, men det får ni ett eget inlägg om senare eftersom jag aldrig kan skriva lagom mycket. På återseende alltså.

Labor day

Publicerad 2013-09-03 18:04:00 i Host family,

Igår den 2 september fick jag vara med om min första amerikanska högtid, Labor Day. Namnet avslöjar inte mycket i onödan om vad denna högtid går ut på, och inte ens min värdfamilj verkade ha full koll på varför just denna dag firades. Vad internet har avslöjat är dock att denna högtid liknar ett slags Första Maj firande. Tanken är att man ska vara ledig, men det har blivit så populärt med shopping denna sista sommarens dag att väldigt många ändå måste jobba i affärerna. Ödets ironi.
Converse och Vans går på runt 45 $ här, jag kanske ska slå till?
 
Shopping var precis det även vi ägnade oss åt. (Det kändes dock inte alls som en högtid, man kan ju shoppa närsomhelst lixom och vi åt ingen speciell mat heller, men de kanske inte brukar fira den här dagen så mycket hemma hos dem.)  Vi var borta hela förmiddagen och jag blev helt crazy och shoppade loss, en hel nagelklippare blev det! Enorma 4 $ spenderades på den, jag får nästan dåligt samvete av att slösa på mina pengar såhär. Att vi däremot hoppade över lunchen och åt på en Frozen Yoghurt-liknande glassbar som heter Red Mango har jag inga som helst samvetskval över. Det skulle möjligen vara att mitt mästerverk gick på runt 7.50 $, men vi kan väl alla hålla dem om att det är svårt att vara snål när det kommer till efterrätter.
 
Tre olika sorters frozen yoghurt; granatäpple, annanas och nutella. Toppat med blåbär, jordgubbar chocolate och yoghurt chips samt kolasås. De hade tip jars precis som alla ställen i USA, och här ville de vara lite roliga och få oss att rösta på bästa trollkarlen. Jag hade gärna röstat om jag hade vetat vem Sauramon var. A for effort men F for Fail eftersom den korrupte trollkarlen från Sagan om ringen heter Saruman, inget annat.
 

Om

Min profilbild

Ida Eriksson

Utbytesstudent i Belfast, Maine. USAs östkust. Om några frågor skulle dyka upp är det bara att fråga på. Har jag lovat en skype-date med dig kanske det är bra om du påminner mig via ansiktsboken. Även om vi inte har pratat på föralltid och du inte tror att vi är riktiga vänner så får du ändå gärna kommentera :)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela