Den som väntar på något gott..
I flera veckor nu, nästan två månader faktiskt, har jag väntat på mina PSAT (Länk till förvirrade) resutalt från Portland High School. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit brevid min skolas studievägledare medan hon kommit till PHS telefonsvarare. På det störstaste av allvar granterar jag att vi ringde dem upp emot tio olika gånger utan att nå en homo sampiens.
Så idag, mindre än en timme efter att vi lämnat ytterligare ett meddelande, klev jag in i the guidance office och möttes av glada miner och ett mycket viktigt papper. Posten ahde kommit och mitt resultat däri. Det står en massa krimskrams på det, men det viktigaste är den ruta längst upp på pappret som visar procenten.
Min matte ska vi inte prata om, det var sjukt stressigt och förvirrande med massa saker jag inte hade gått igenom då, jag är bara glad att jag inte var under 50%. Men det svincoola är att jag bara hade två fel på hela min Writing Skills, vilket betyder att jag var bättre än 99% av alla amerikaner. Jag vet att det bara är ett övningstest och blabla, men ändå, AW YEAH! lixom.
Annars har jag vunnit en basketmatch idag (från bänken) och hittat min mössa, och en strumpa jag letat efter i två veckor, när jag bytte lakan i sängen. Fast det är inte lika roligt att skryta om som att jag fick alla de små amerikanargubbarna ifyllda i den högraste delen av mitt PSAT. Nu slipper jag starta en eld på rummet och tröst-titta igenom hela Star Wars.
