Första officiella vinsten!

Publicerad 2013-09-08 02:12:00 i Fotboll, Host family,

Howdy folks! Jag vaknade precis upp från en liten powernap. Vet inte när jag lade mig, men nu är klockan efter sju på kvällen.
 
Idag hade vi första riktiga seriematchen för säsongen. Våra motståndare var Sanford, en skola som kom till State semi finals förra året. Alla var riktigt laddade eftersom det var vår första match och vi har spelat så bra på träningsmatcherna. Nu var det upp till bevis i serien!
 
Det började hyfsat med ett mål första anfallet, efter 16 sekunder. En frispark, tror jag det var. Sedan blev det lite jobbigare. De hade hög press, och sköt upp bollen till vår planhalv hela tiden. Av någon anleding fick vi det inte att funka. Dåliga studspassar, missade rensningar, dåliga mottagningar, snedensteg etc. Det var som om tajming och hela hans släkt tagit semester för dagen. I halvtid låg vi under med 2-1 och vi alla undrade vad vi höll på med. Jag flyttades ner från kanten till högerback och sedan började krigandet. Det var en tuff halvlek, men trots motflutet kämpade vi oss tillbaka och gjorde 3-2 med 5 min kvar. Det blev slutresultatet och vi kunde alla andas ut. Coach hade ett litet snack efter om hur det hade varit lovande på träningarna och nu hade vi gjort det, bevisat vad vi går för, vi är ett lag att räkna med i serien.
 
Bild från brorsans match som spelades direkt efter vår. Vinst med 5-0! Vissa spelare var sjukt, sjukt bra.
Jag måste bara få lägga till att det här var inte en bra match för mig. Jag vet inte vad som var fel, men jag sög och fick nästan panik för att jag inte kunde spela. Det känns som att sedan jag kom hit har jag bara blivit sämre, och då när det inte fanns någon att passa till visste jag inte vad jag skulle göra med bollen. När motståndarna var så aggressiva och jag inte kunde passa en enda boll rätt. I efterhand inser jag att jag borde fokuserat på mitt spel, inte deras eller allt annat runt om, och bara köttat.
 
Men det är inte så lätt när hela spelidén är annorlunda, allt runtom är annorlunda, vilket jag tror påverkar mycket i en sådan här lite kämpigare situation. T.ex.trots att de nästan alltid har mer än en domare som går runt på planen tycker jag att vi alltid fått världens lataste gubbar. De rör inte på sig alls, och om man invänder det minsta på ett fel beslut reagerar de som om man tagit fram en pistol, och nästan skäller ut en. Alla är säkert inte så, men vi har inte haft tur. Skriv upp er på powerwalk istället, är min officiella åsikt. Nej, men de är verkligen inte bra. Under matchen idag blev en av våra mittfältare sparkad i huvudet i målområdet på en boll som var minst i axelhöjd. Domaren blåste inte ens av innan bollen var ur spel och såg helt oberörd ut. Både jag och vår målvakt sa "She kicked her in the head!" "Thats a red card!" men han gjorde ingenting. Han missade väl det eftersom han stod nästan vid hörnflaggan, men hon blödde till och med näsblod! Hur tänker han? Han pratade inte ens med spelaren som gjorde det. Nu har jag gnällt lite, så kan jag släppa det. (Okej, jag kommer nog inte glömma det på ett bra tag. Idiot!)
 
Andra saker jag tänkte på idag som är annorlunda är att de har lite konstig fokus ibland, enligt mig. Strumpor måste vara helfärgade och får inte en ha Nike märke eller en liten rand på sig. Däremot är det helt okej för målvakter och bollkallar att ha röda västar på sig trots att ett av de spelande lagen är helröda. Byten får man inte göra hursomhelst, även om man bara är tretton år. Bollen måste vara ur spel och domaren måste ge klartecken till avbytarna. De stretchar alltid jättemycket men springer inte så mycket innan, fram och tillbaka på bredden bara innan en tio minuters stretch. Sist men inte minst har vi skyddsglasögonen och huvudhjälmarna på alltid åtminstone en av spelarna motståndarlaget. Qué paso, lixom? Vi har ju i och för sig också tandskydden, men don't even get me started on the tandskydds.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ida Eriksson

Utbytesstudent i Belfast, Maine. USAs östkust. Om några frågor skulle dyka upp är det bara att fråga på. Har jag lovat en skype-date med dig kanske det är bra om du påminner mig via ansiktsboken. Även om vi inte har pratat på föralltid och du inte tror att vi är riktiga vänner så får du ändå gärna kommentera :)

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela