God i dag, gott folk!

 

 

I morse när jag gick till skolbussen kunde jag faktiskt se min egen andedräkt. Jag har ingen aning om vad temperaturen var, och det går inte heller att fråga någon eftersom de bara svarar typ 90 grader. Jag blir så trött på det ibland, det är som ett minihandikapp här att tänka logiskt om temperatur. Vet ni ens vad nollpunkten för ferererenheit är? 32 grader. Okej lixom. visst. Kör på det USA. Vill ni helt ologiskt hänga fast vid en föråldrad nollpunkt för det kallaste vi människor kunde åstadkomma få 1700-talet så är det 100 procent inte min sak att  fast 92,7 procent mitt problem. No hate. Här dömer vi ingen. Men det är ju heldumt, bara så ni vet. To all the americans using google translate: This is a joke. I repeat: In Sweden we use sarcasm. America is the best. We love Paris Hilton.

 

Den låga temperaturen var extra jobbig just idag eftersom hela fotbollslaget går runt i matchkläder i skolan innan hemmamatcher. Det betyder vita, väldigt snygga men också väldigt genomskinliga shorts och matchtröja. Jag var livrädd att jag skulle spilla blåbärsmuffins från cafeterian på den. På tal om muffins hände något roligt mitt första block:

 

Jag har Modern Military History försa timmen, så det är ändå ingen flummklass, men jag har en tjej som är dotter till en lärare på skolan. Hennes pappa kom alltså då in och hade något att säga till henne. Jag lyssnade inte jättenoga, men när klockan var 5 i avslutade han med en ganska svårignorerad mening, eller snarare befalling "Oh, run down to the cafeteria and get me one of those Blueberry muffins!" Tidigare skrev jag att alla elever får gratis frukost, men vi måste använda vårt ID-nummer. Sedan höjde han rösten "Has anyone else not had breakfast? Do you [min lärare] want one too?" En kille svarade och sa att han bara ätit hemma. "Okay, you go with her! Anyone else?" Jag höll på att dö av tyst skratt. Det finns alltid en väg runt systemet, som min lärare sa. Som ödet ville ha det stängde cafeterian precis innan de kom dit, så bet blev inga muffins till lärarna den här dagen. Det var nästan lite synd, tyckte jag. En så smart idé måste ändå belönas, och muffinsen är supergoda.

 

Det här blev ett väldigt långt inlägg igen. Jag orkar inte ens låstas försöka korta ner dem längre. Jag måste bara kort sammanfatta matchen mot Scarborough, State Champions. 0-5. Så. Det var väldigt kort va? Fast Nej.

 

Vi spelade mycket bättre, men det räckte inte riktigt. De hade för många talanger och ett stakt anfall. Deras backar var inte övertygande alls, men de behövde bevisligen inte vara det heller. Med det sagt tror jag att om Sollentunas gamla F96 (annan bedömning är orättvis eftersom de inte får vara äldre) hade mött dem hade vi troligtvis vunnit. Inte enkelt, men ändå en vinst. Jag tyckte jag kämpade på mycket bättre den här matchen, jag var på mittfältet och något gjorde rätt . De blev så sura att jag fick en riktig hockeytackling. Hamnar man i biktstolen var jag kanske inte heller guds bästa barn på planen ikväll, med en tackling bakifrån, fot och sedan boll, inte vackert. Men de verkar ju inte dela ut några kort här borta, så det är bara att fullt ös medvetslös (eller fot till huvudet och näsblod).