Efter många om och men har jag flyttat värdfamilj. Det är fortfarande inget jag kommer gå in på här och samma regler gäller fortfarande; kontakta hemmet om du är orolig. Den här gången är det i alla fall bestämt. Jag kommer inte komma tillbaka till den gamla familjen, det är inte ett alternativ. Ja har blivit flyttad till en familj i en stad ca två timmar norrut.

 

Belfast ligger vid kusten, har en pittoresk stadskärna och en befolkning på ca 6500 personer. Tycker ni det är imponerande skulle ni nog svimma om jag berättade att staden där jag går i skolan inte ens har 3000 invånare, varav ca 140 av dem går på min high school. Nej, det är nog bäst att jag inte säger något om det.

 

Istället delar jag med mig av att min värdfamilj är supersnälla! Jag har tre värdsyskon, tjejer hela bunten som alla spelar field hockey. Ungefär som innebandy, fast man blir avblåst hela tiden och klubbladet är kort och trubbigt. Det första beror kanske mest på att jag inte kan reglerna alls. Blev nästan upprörd när de passade till sig själva på in-vad-det-kallas-när-man-inte-kastar-bollen tills jag kom på att matchen var delstatsfinalen och de troligtvis visste hur man får bollen i spel på ett korrekt sätt.

 

Sådär mamma och pappa! Nu har ni något att läsa till morgonkaffet. De resterande inläggen från spiritweek och homecoming kommer snart om ni bara har lite tålamod. Oavsett faktiskt, men som jag bestämt tror jag sagt tidigare; tålamod är en brygd!