De senaste dagarna har jag gjort ganska mycket som inte kommit med i bloggen. Det ska jag ändra på nu. Vet inte hur skoj det kommer bli för er, men nu råkar ni befinna er i den bästa minnesbank jag kommer att ha från det här året, så det finns inte så mycket att göra åt saken. Någon *atjo* *atjo* Karin *prosit* sa att jag skriver alldeles för långt och att hon bara orkar läsa bildtexterna, så jag ska försöka korta ner parlerandet lite. Hon har nog redan slutat läsa och skippat till bilderna längre ner, så jag kan skriva vad som helst om henne. Din bäver.

 

I ett tidigare inlägg nämnde jag semin som fotbollslaget spelade. Det hade regnat där borta hela dagen så gräset var helt blött. Som alla vet är blött gräs också väldigt givmilt, vilket ledde till att mina skor blev sju nyanser mörkare och mina fötter var alla nyanser av blöta från kl 13:30 tills kl 19:00 när jag kom hem.

 

På vägen hem från matchen donkade jag för fösta gången i USA. I Sverige är McDonald's i princip mitt andra hem, men här tycker jag att alla restauranger jag har sett varit i sämre skick än de flesta snabbmatskedjor man passerar på vägen. Ni vet alla bilder på vita reklamtavlor med svarta bokstäver där de skriver "One billion served" som ser vintage och hipster ut? Jag tänkte nog i mitt huvud att de var undantagen som folk letade upp för sina fotoprojekt, men alla donken här ser mer än 15 år gamla ut. De flesta har sådana där solblekta fula gulröda lekland utanför med slingrande rutschelkanor. Nein danke.

 

 

Igår åkte vi iväg till familjens landställe mer än en timme bort från oss där deras mormor bor. Fast riktigt så enkelt är det faktiskt inte. Hon äger två hus bredvid varandra, ett brukar min värdfamilj bo i, på samma tomt och båda är väldigt fina trots att de är ute på landsbygden. Speciellt mormoderns hus som är nybyggt och har både veranda och uteplats mot sjön och deras brygga. Men det kan bli lite tråkigt där på vintern, så då sticker hon till Florida under de kallaste månaderna.