Ni vet ibland när man har en sådan där dag då allt bara går så himla bra att man skulle kunna bota sin hicka bara genom att tänka på det. Det var på väg att bli en rätt så bra dag, alla läxor gjorda innan skolan var slut och full pott på kemi läxföhöret, ända tills det var dags för dagens träning. På 1,5 h satte jag inte ett enda skott i korgen när bollen var i spel! De enda skotten som satt var de jag gjorde utan press när vi hade rena skottövningar. Lite hade man väl hoppats på en Triss "plötsligt händer det" upplevelse, eller åtminstone bättre än 0% i statistiken. Just nu ser det dock ut som att jag kan få vänta lika länge som den typiske lottköparen gör på storkovan.

 

För att göra en grå blå tillbakablick: Igår fick vi göra fem sprintlöpningar fram och tillbaka i salen samtidigt som tränaren ropade en massa saker. Jag hörde inte så mycket från andra sidan salen och körde mitt eget race, att springa är ju det enda jag kan sedan innan, tänkte jag. Idag visade det sig att en av sakerna som tränaren sagt var att försten klar fick en Gatorade, och jag var den första tillbaka så i början av träningen idag fick jag en trevlig (blå) överraskning.

 

Igår var ju även då det eleganta magplasket/horisontella svandyket/pannkaksfallet ägde rum. När det hände var det som sagt inte så farligt, men idag kändes det som att jag sprungit i en gammal gran eller något. Värst ser det ut på vänster knä, men det gör mest ont på höger armbåge eftersom jag alltid glömmer bort mig och lägger hela överkroppens tyngd på den halva kvadratcentimetern av blåmärke.