Boston

Publicerad 2014-06-06 07:00:08 i Host family 2.0, Utanför Maine,

Det var en gång, för nästan hundra år sedan nu, som jag åkte till Boston. Jag orkar inte skriva om det nu eftersom jag är sjuk (bästa tajmingen när jag har states på lördag och graduation på söndag) men om jag inte gör det idag kommer det inte att hända, så här får ni.
Minibuss som proppades full av ickeamerikaner. Vi möttes kl. 6 på en parkering 3 timmar bort från där jag bor, så kvällen innan hade jag och två andra utbytesstudenter fått sova på ett motel som bara låg 45 min från parkeringen.
Vi kom till Boston tidigt på förmiddagen och klev ut ur bilen... rakt ner på en av Harvards gräsmattor. Från utbytesstidenter till paparazzi på en sekund.
Sedan gick vi på museum. Nämnde jag att vi var på Harvard? :D
En del av deras utställingar var fascinerande stenar.
Ursprungslandet stod på etiketten, och med 20 utlänningar kan ni förstå att de blev kaos när alla försökte hitta sitt land. Sverige hade ett par stycken, men alla var bara svarta och såg tråkiga ut  i gämförelse med de flesta andra.
En stor del av museet var tillägnat till centralamerika.
Men den här läskiga grejen tror jag var från någonstans i atlanten.
Det fanns sjukt mycket intressant som folk hade gjort med bara sina händer.
På en annan våning fanns det lite om the Native Americans. Det här är en kanot från en tribe i Penobscot bay, vilket var kul eftersom Belfast ligger just där. 
Det nästan coolaste av allt var de här blommorna av glas. AV GLAS!
Handgjorda på 1800 och 1900-talet av en glasmästare och hans son.
De ser så sjukt verkliga ut!
Sedan lunchade vi på en gräsmatta och jag såg den här grejen. Det är en sådan där liten bod där man kan byta böcker! Läckert, visst?
Did i mention HARVARD?!
Tydligen är det en grej att man ska känna på den här mannens fot, så i äkta turistanda gjorde jag just det.
De hade en marknadsgrej going on, vilket var riktigt trevligt tyckte jag.
Folk överallt och livemusik!
Harvard bookshop, jag typ gick runt i cirklar och rörde på så många böcker jag kunde.
Sedan gick vi till Bunker Hill, eller vi åkte bil, men det fattade ni kanske, USA och allt...
Själva striden var mot GB i the revolutionary war, och trots att USA förlorade visade det att vanligt folk kunde stå emot GB. Fantastiskt vad skolan kan lära dig, i kombination med wiki.
Uppe i tornet kunde man se hela vägen ner till botten genom ett galler. JElp.
 
På kvällen gick vi till Quincey(?) market och åt, det fanns verkligen ALLT amn kunde tänka sig.
Ett stopp på Hardrock cafe innan vi åkte till hotellet.
Nästa morgon blev det dyr frukost och sådan fick vi vänta i en timme medan våra ledare planerade dagen. Tack för wifi.
Vi åkte båt till centrala Boston.
Såhärs ser det ut..
Riktigt nice, skulle inte banga.
En säl som krockar in in rutan. I say no more.
Tillbaka till marknaden, som hade ett sådant här. Boston :D
SEdan gick vi en sighteeing tur och bockade av de flesta historiska sevärdheterna.
Ett viktigt hus. Glamla stadshuset kanske? Eller något liknade.
Vår guide var finklädd han.
Äkta guld!
Efter turen tog slut promenderade vi till biblioteket.
Massor av statyer, överallt.
Jag måste bara säga, vilka sjuka lägenheter. Har ni sett balkongerna eller?! När jag blir rik ska jag köpa en av dem, kanske till och med bo i den ibland.
Biblioteket hade inte så många böcker, precis som i NYC, men de hade en utsällning till minne för the Boston bombing.
Folk fick skriva lappar och hänga upp dem i träden.
Vi hade lite mer tid än vi visste vad vi kunde göra med, så vi satte oss ner i mitten av en konstutsällning. Hashtag yolosway. Hashtag rebels.
Sedan satt vi ute på trappan i två timmar innan vi blev upplockade och åkte tillbaka hela långa vägen till Belfast, och snipp snapp slut så var sagan slut.

Nio skoldagar kvar!

Publicerad 2014-05-23 05:44:00 i Host family 2.0,

Det händer så mycket här borta just nu att jag har varit väldigt dålig på att blogga, men jag ska försöka slänga ihop ett par inlägg de kammande dagarna för att komma ikapp. Nu har jag ju inte ens en månad kvar av den amerikanska livsstilen. Graduation den 8:e juni sedan blir det fint sällskap den 14:e!
 
För de mesta har jag lagt min tid på track och softboll, eftersom båda  har haft riktigt fulla scheman den senaste veckan. Jag kommer skriva ett inlägg om track meetsen, men tills vidare tänkte jag bara dela med mig av lite vardag.
Jag har ätit donken typ tre gånger i veckan ett tag nu eftersom vi alltid stannar med bussen där efter ett meet/en match. En kväll när vi skulle beställa kunde jag inte bestämma mig vad jag ville ha så jag sa något i stil med: " I want chicken nuggets, but do you think I should order the whole menu?" Vilket ändå var ganska tydligt och mejkade rätt så bra sense tyckte jag, men folk började rofla (alltså full out LOL läge var det för dem) och ville att jag skulle säga det igen.
 
För er som, likt jag var, är förvirrade just nu kallas en meny i USA för ett meal, så när jag sa menu lät det som jag ville köpa hela menyn på typ 50 hamburgare, sallader, frappés och mcflurrys. Så kan det gå. Precis när man tror att man har blivit amerikansk, så händer något sådant här som sätter en på plats igen.
Idag blev jag kallad till huvudkontoret i högtalarna. Jag var rädd att jag hamnat i trubbel, men det visade vara en brownie som tracktejerna gömt undan för killarna på vårt meet igår(!). De är alltid så glupska och äter upp dem jättesnabbt, men tjejerna visste att jag inte hade ätit någon eftersom jag fortfarande hade några events kvar, så de hade gömt undan en till mig. :)Fast jag tycker att det är jättekonstigt att tränaren tar med sig brownies till ett meet när jag själv inte vill äta något sådant ens dagen innan :O
 
 

PROM!!

Publicerad 2014-05-20 06:25:00 i Host family 2.0,

It's happening, for real this time! Everyone to battle stations, grab your curlers and mascara! Showtime everyone, no time to spare! Polish those shoes! Hide that sweatshirt! Don't you dare touch that, so help me God!
 
Då var det dags, Dagen P. P som i ePic, Prefekt, eller Paprika. (Jag vet inte, jag fick panik och mitt huvud lixom fastnade på ordet, men paprika är min absoluta favoritgrönsak och det serverades paprika, så ganska passande är det ändå.)
 
Med en så fantastisk homecoming som jag ändå hade i Portland, trots att jag skulle byta familj nästa dag, var förväntningarna på Prom ganska höga. Som ni kan höra höll dock kvällen samma fina kvalité, måste nästan säga bättre, och jag dansade sönder min 66 dollars hairdo (haha wtf vilket jävl rån jag trodde det skulle gå på ca 30 innan jag var halvvägs in?!) på typ tio minuter.
 
Det var over the top och töntigt många slowdances, men jag had ändå kul. Vafan, en månad kvar, bara kötta! Vad är det värsta som kan hända? Förutom att bli hemskickad, vilket jag i och för sig faktiskt har sett. Men fan, YOLO missbruk bara för en kväll.
 
 
[Maskinen - Alla som inte dansar]
Denna låten spelades, I shit you not. Det var ett internskämt med ett par tjejer när vi pratade om hur strikta reglerna för musiken var, men hon som gjorde spellistan lade till den, på riktigt, och DJ:en spelade den, på riktigt. HAha, det blev ännu bättre av att hälften av amerikanarna bestämt sig för att inte dansa över hududtaget förutom under deras sjuttioelva slowdances (bakvänt, tyckte jag, och tog drickapaus när I will always love you spelades). Steelt.
 
En finfin blandning av lite allt möjligt. 1. Jag går till hårsalongen som en riktig hurtbulle för att få håret fixat. 2. En bild på den där blomgrejen tjejer brukar få *HSM voice* "Don't know what a corsage is?!" 3. Min middag. Jag, min dejt och tre andra uppiffade människor åkte till en restaurang innan the thang började. 4. Lite fint sällskap i väntan på att bli insläppta. De var väri exajted.
1. Timewarp tillbaka i tiden och annat format på fotona. 1. Min frisyr, med en inbakad fläta på andra sidan av knoppen. 2. Min sminkning och Paige som jag har att tacka för min sminking (även hennes mami). Gracias! 
Såhär såg vi två ut när vi var färdigfixade. Vilka bejbs va?! Ring brankåren, för här är två farligt heta tjejer. Fast nä. Men när vi snurrade så åkte klänningen Wohoo! så vi kände oss som prinsessor, och det var typ lika bra.
1. Kolla vilket fint par, matchiga och allt! Hennes klänning var verkligen sjukt fin iärrel och hon såg precis ut som en bond Belle. En liten tjej på restaurangen frågade henne om hon var en prinsessa. (Hon sa Nej.) 2. Das me and mah homeboy for the night :)
Obligatoriska crappy partybilder. Två och tre är från Prom King och Queen grejen. De som vann förtjänade verkligen det, väldigt reko människor måste jag säga.
Temat var röda mattan, vilket syns litegrann i bakgrunden där de har en clapperboard. Jag måste verkligen öva på mina poser. I nr två har vi en fimstjärna till höger och en skrämd fiskmås till vänster.
Tadaa, folk som jag känner i fina kläder!
Dessa bilder är tagna 01:36 respektive 03:35. Den första visar vad jag åt, French Toast med lite frukt och caramel sauce, på Denny's i Bangor (45 min bort). Den andra visar bakdelen av min frissyr och hur sissådär den klarade sig under kvällen. Fint, tycket ni inte? Det duger ju inte alls att komma hem med perfekt hår på prom night!
 
(Jag kommer nog att lägga upp lite mer bilder snart, som andra människor har tagit, så att ni vet vilka som är vilka, med copyright och så.)

Philadelpia

Publicerad 2014-05-16 06:06:55 i Host family 2.0,

För en månad sedan, sjukt länge sedan nu men det känns ändå som det var förra helgen, åkte jag på en roadtrip till Philadelpia. Jag skulle vilja ge er en karta som vissa bloggare så fint gör, men jag tror att jag kommer att ha tillräckligt med bilder ändå ;)
För det mesta såg utsikten ut såhär, vilket inte är så pjåkigt ändå, men lite enformigt.
Idbalnd såg det dock ut såhär också, när man passerade städer. Hej! Hejdå! Blev det mycket av när man åkte förbi städer som man kände igen namnet på.
Philly ligger två timmar söder om New York, något som jag inte fattade förens min värdmamma sa att vi skulle åka förbi New York city. Jag är så extremt oironiskt dålig på geografi.
Såhär nära kom jag NYC. Vi hade bästa utsikten, staden var så fin med alla ljus, men det ser inte så imponerande ut här.Man kan i alla fall, med lite fantasi, se Empire State building (eller Chrysler?).
Snabbspola lite, så kom vi fram mitt i natten och bevag oss tidigt nästa morgon till pendeln som tog oss in till centrala Philadelphia. Se vad smart de visar att de har en biljett. Så slipper man prata med folk i onödan!
Det första vi möttes av när vi gick upp från stationen. Det visade sig att vi hamnat mitt i Chinatown.
Vi fick gå en bit, men det var bara trevligt med det fina vädret ;D
Det här var ett viktigt hus tror jag.
Man kunde köpa sitt alldeles eget exemplar av konstitutionen, lyxigt!
Posade som en chef innan vi åkte på en duck ride, som är både båt och bil, famför the sweet ride.
Båtbilen tog oss förbi en massa intressanta ställen, här bodde frågetecken som sydde första amerikanska flaggan.
Sedan plumsade vi, och många bilder såg ut såhär.
Det här är troligtvis viktigt pga diverse anledningar.
De hade gjort om fabriker(?) i hamnen till asnice lägenheter, alltså sjukt fina. Troligtvis svindyra också. Will Smith har köp en av dem.
Mer fin sommardag, det är ändå en väldigt vacker stad (speciellt på natten, Karin ;D).
En väldigt viktigt byggnad där.... [paus för att googla]... Thomas Jefferson skrev The Declaration od Independence.
Stadshuset tror jag, haha fan vad jag är sämst, kommer inte ihåg någonting. Gubben William Penn är så stor att några barn åkte skridskor på hans hatt. Innan den åkte upp dit alltså.
Ett.. museum... tror jag. Det var i alla fall på traporna som den där kända Rocky scenen spelades in, och så kommer jag ihåg att de byggde sidoflyglarna först så att folk skulle sponsra ingången.
Här ska de bygga en skridskorink så att folk kan åka skridskor någon annan stans nu när hatten är upp på toppen.
En annan stekhet pose av yours truly med Libery Bell som jag inte visste någonting om innan jag kom dit. Tydligen är den en big deal i staterna, trots att den inte ens ringde när usa blev självständigt, som sen har marknadsförts.
Jag fick se hur de gör mynt, det var väldigt intressant men lite långtråkigt. Man fick se produktionen i realtid genom glasfönster, men inga bilder var tillåtna.
Sist gick vi på matmarknad...
Det var en marknad.Lite kul var att min värdmamma köpte specialgodis på ett ställe, och de hade en massa lakrits. När jag sa att jag var frn Sverige och att vi äter mycket lakrits gav hon mig en vad hon kallade en superdupersaltlakrits och nästan rörde med pincett, men det smakade inte en som en sådan där pingvin. Var nästan lite besviken.
Fin Philly utsikt, det fanns vatten..
Jag blev specifikt visad de här husen som är kanotklubbhus och har en ramp ner i vattnet.
Nästa dag skulle vi gå all amish style, men vi åkte vilse och det började regna..
Så vi shoppade på en outlet istället (y).
Nästa dag åkte vi hem igen, och nu passerade vi NYC i dagsljus!
Ungefär såhär såg det ut. So close, yet so far.
En bro.
Bildbevis. I was here. Så jag har fakiskt redan varit på Manhattan i år, ställ in roadtrippen! ;)
 

SAT a.k.a. Scared and Tired

Publicerad 2014-05-13 05:07:00 i Host family 2.0,

Lördag den 3e maj och uppstigning klockan sex för att hinna till skolan 7:30, då man senast måste infinna sig i sin testlokal. Skolan erbjöd visserligen en ganska ordentlig gratisfrukost, så mycket man kunde äta, men det var inte många magar i byggnaden som kände för 5 ägg-och-hamburgare bagles.
 
The SATs i princip USAs högskoleprov, och det kan påverka ens akedemiska framtid ganska mycket om man har tur/otur, även om de flesta lärare här säger att skolor under se senaste åren har börjat bry sig mindre och mindre om resultaten för antagning. Provet är ca 5 timmar långt och testar engelska och matte med olika delar. Vissa är "markera rätt ord för meningen" andra är "vad menar x med förberedelse i mening två?", men alla frågor svaras genom det ikoniska amerikanska bubbelifyllandet.
 
Jag är 100% seriös när jag säger att jag tror att jag var i ett underläge på grund av de där bubblorna. Innan själva testandet började behövde vi fylla i våra namn med bubblor, och jag var verkligen sjukt långsam gämfört med alla erfarna infödingar. Vi fick 25 minuter att göra typ 23 frågor, varav vissa var baserade på en text som man måste skumma igenom, och det tog mig 8 sekunder varje gång jag skulle fylla i ett svar. Tack och hej för mig, jag hade ännu mer panik än under PSAT provet, och då stressåt jag typ 10 powerbars under pauserna.
 
Som ni kanske hör är jag litegrann, en gnutta som vi så fint säger hemma, frustrerad. Jag hann inte med att ens läsa alla frågor i de flesta delarna. Jälva bajs. Uppsatsen kändes faktiskt ganska så bra, med slutsats och allt det där flashiga, men jag ska nog inte säga för mycket. Förra gången jag sa så, när jag hade gjort mitt nationella prov i Svenska, fick jag tillbaka en uppsats med ett blankt E. Den här gången har jag dock nämnt både Robert Downey Jr. och Iron Man, så det ska nog lösa sig ska ni se.
 
 
 

Easter in review

Publicerad 2014-05-09 03:26:00 i Host family 2.0,

Påsk, påsk, påsk. Ja, vad säger man.. Kult var det, mycket kult, men också lite annorlunda. Mer godis, äggen var mindre och riset var helt borta. Det får nog bli min sammanfattning. Lite bilder från dagen får som vanligt berätta vad som hände.
Under tiden som man sover komemr påskharen med en korg av diverse godsaker och andra smågrejer. Min korg var förutom godis t.ex. fylld med bland annat solglasögon, tuggummi och ett paraply.
"Dear Easter bunny, Can you please fill these eggs I don't care what's in them as long as I like the stuff."
Sen gick vi till kyrkan som de alltid brukar gå till under påsken när de är här i New Hampshire. Den var väldigt fin som ni kan se.
Det enda som var lite jobbigt var att katolska tjänster tydligen är väldigt prästen-prata-alla-svara, vilket säkert är kul när man går dit ofta, men jag kände mig verkligen ur mitt element. Jag satt där, försökte dra ner klännigen över knäna ochlyssna på prästen (eller heter det något annat?) så helt plötsligt ställde sig alla  tillsynes utan något tecken, och gjorde korstecken eller sa någon fras. Jag hade noll chans att hänga med, och kom inte ihåg någonting av det prästen sa, som jag lyckades höra. Trevlig engångshändlese, men tyvärr måste jag nog ge min förra kyrka i Portland lite högre poäng.
,
Matbild blev det aldrig, men det var som en något avskalad thanksgivninglunch, och dessutom (haha, Klara) var det ändå efterrätten som var höjdpunkten. En ENORM morotskaka med nöttter i, som jag inte har en bild på förutom min bit, men jag ändå måste säga var ENORM, för den var ENORM. Inte ens en pappa hade klarat av att äta upp hela den själv. Och då vet vi nog alla att jag menar allvar.
Så, det mest annorlunda med påsken här måste nog vara att den enda ägg de hade var... äggstorlek. Om vi ska vara tekniska är de flesta påskägg i också äggstorlek, men då talar vi struts istället för chickenbits. Nu var äggjatken mer av en kul aktivitet, istället för ett desperat sökande efter påskgodiset. Det fanns saker i äggen när man hittade dem, men kanse två tuggummin istället för två paket tuggummi, som det är hemma.
 
(Påsk) Hare bra där hemma! Förhoppningvis kommer det upp lite mer inlägg om philly, sat, prom och nu även Boston, dit jag var i helgen. Håll ut och klart slut!
 

Mitt första Track Meet.

Publicerad 2014-05-02 06:14:21 i Host family 2.0,

Friidrott var the name of the game förra helgen när jag och tre andra elever åkte iväg för att springa, hoppa och kasta så långt vi kunde, öh, klämma ur oss. Fyra personer är ett minilitet lag även i Maine, och Bangor, där track meetet var, hade typ 80 pers som t.o.m. hade synkroniserad uppvärmning. Vi kammade ihop starka fyra poäng medan de var någonstans runt 200..
 
Så kan det gå, men jag hade kul anda, trots att jag inte bidrog med en enda poäng och mina lungor i princip brann upp efter one mile racet. Jag hostade blod, vi vet när det smakar rost efteråt, i typ åtta timmar efter jag sprungit.Tydligen är en vecka av påskgodis och bilresa till och från Philly inte den bästa uppladdningen för distanslopp. Who knew? För första gangen var det andå ganska okej, lät det som enligt min coach. Jag har ju egentligen inte den blekaste aning om vad som är bra eller inte. "I threw 25 ft in shot put." "Hells yeah!!" "..." "or not." Noll koll, speciellt eftersom de inte ens mäter med rätt mått. 
 
Något som är lite halvjobbigt, men mest komiskt ändå, är att i alla tre events jag deltog i var jag en ynka plats från final/poäng. I spjut kom jag åtta, en fot från sjuan som gick till final. I 1600 var jag sjua, två sekunder efter sexan som tog poäng. Om jag bara hade börjat sprinta lite snabbare.. Sist och minst var jag två hundradelar från en sjätteplats i 300 häck, enda trösten är att det var Paige från Searsport som tog poäng istället.
 
Jag har inga bilder på mig men ni far en bild på när en tjej från skolan kastar diskus. Det får ni tyvärr inte eftersom jag har tempotärt malplacerat min amerikanska telefon... .... ....... Den är fan borta på riktigt. Jävla bajs.
 
 
 
Resultat: Spjutkastning 71-00 ft (21.4 m), 1600 m 6:33.16, 300 m häck 1:00.89  

Glad Påsk!

Publicerad 2014-04-25 06:20:00 i Host family 2.0,

Man tar en paus från bloggen i några dagar, och hej vips så har man missat vad som motsvarar en månad av bloggande.
 
Amerikansk easter, roadtrip till Philadelphia, senior prom dress och imorgon har jag mitt första track meet... Fear not, my friends, for all your questions will soon be answered!
 
Eller, soon får nog bli en definitionsfråga är jag rädd, men jag kommer skriva lite om det mesta när jag orkar. Jag har suttit i en bil säkert 24+ h i en bil de senaste fem dagarna. Vi hörs (och ses ändå ganska snart nu också)!
#Philly

MTV Movie Awards

Publicerad 2014-04-15 05:17:00 i Host family 2.0,

Vad är det med USA och deras prisgalor? Varje tv-kanal ska ha åtminstone en, för att inte tala om alla "expert" jurysar som högljutt måste kunngöra att Leonardo DiCaprio föralltid är tvåa. Dessutom har jag nu lärt mig att de oftast väljer folk att hålla i mikrofoner som gör opassande, ibland dryga/ astråkiga, skämt. Ellen DeGeneres är det enda säkra kortet. All extremt osmidigt reklam som alla skådespelare tvingas "smyga in" i deras persentationer och tal får mig att vilja sluta gå på bio.
 
Som ni hör (haha) kan jag inte sluta titta på dem. Fast seriöst, jag måste titta. Visst är det ytligt och bara rent ut stendumt att göra en så löjligt stor deal av grejen, speciellt på de galor där folk inte får rösta om någonting alls. Men jag bara måste, enda chansen irl ever lixom!
 
Här är några av mina highlights från igårkväll:
När Rita Ora bestämde sig för att vinnaren av best shirtless scene skulle visa råvaran...
Och när vinnaren då bestämde sig för att gå all in..
När Andrew Garfield glömde bort sitt lösenord (ett av många dåliga skämt, men just det här.. it spoke to me)
Jared Leto för hans roll i Dallas Buyers Club och hans tacktal där han bland annat talade om AIDS. Det var helt klart kvällens bästa moment!
 
Channing Tatum vann ett hederspris för sin karriär och var superullig där han satt bredvid sin step-up fru, men det var nästan bättre när Mark Wahlberg vann ett liknande karriärspris och började prata om att det där priset var en vink att börja trappa ner xD Ingen som fått priset hade kommit tillbaka till galan, enligt honom. Det var svårt att höra, han svor sig bokstavligt talat igenom halva intervjun, man kunde höra varannat ord ;D

Track + softball

Publicerad 2014-04-13 07:42:28 i Host family 2.0,

Äntligen är det helg, efter vad som känts som världens längsta vecka. Jag har behövt jobba och blogga igen två veckor, utöver mina track och softball träningar. Jag har sprungit typ 8 miles den här veckan, gämfört med typ 3 under hela december-mars. Känner mig som en hackad köttbit, som en person i en film under den tiden då det är så monotont att de lägger på en bra låt och snabbspolar förbi för att få tiden att gå snabbare. Ni vet i alla filmer när de gör ett litet montage av tiden då huvudpersonen tränar på sin danskoreografi, boxning eller helt enkelt växer upp. Fast mer populärt är kanske när folk börjar festa och det blit shot!shot!shot! eller the notebook style när folk faller in lööv.
Jag hade planerat att imitera törnrosa idag, men sedan blev det istället så att jag fick hjälpa till att ta grenar och kvistar till tippen. Det var ganska uppfriskande att vara ute i solen, shortsväder och allt, men nu är jag bara bajstrött igen. Dessutom råkade jag gå rakt in i den där dragkroken eller vad den heter så nu måste jag tycka synd om mig själv för det också. 
Fast ärligt talat så känns det stekbra att träna igen, även om vi inte har en löparbana och måste springa häck på parkerningsplatsen bakom skolan. Att träna känns så värt det, även om jag verkligen känner hur svag och hur form jag är. Nu köttar vi! Beach 2014, jag kommer förmodligen att komma lite sent.
 

DUN DUN DUN!

Publicerad 2014-04-11 06:46:00 i Host family 2.0,

 Idag fick jag vad jag tror är mitt första brev i posten som tillfällig resident i USA. Många har ju skickat paket, tacktacktack, men ingen har skickat bara ett kuvert. I approve of this, det får inte plats några ahlgrens bilar i ett platt brev.
Avsändare: Educational Testing Office, Princeton, New Jersey
 
Den tredje maj är det  alltså dags för the SATs och för att komma in behöver man en biljett som kommer hem från posten, samt ett foto ID.
 
Här är några ord från listan som min engelska hjälplärare har gett mig som pluggmaterial:
 
  • panegyrize
  • caluminate
  • ameliorate
  • cantankerous
  • stalwart
  • intrepid

 

och sist men inte minst penurious. Pfft, jag kommer att spika det här.

Houston, space is freaking awesome.

Publicerad 2014-04-11 05:37:00 i Host family 2.0,

KENNEDY SPACE CENTER!!! Om det hade funnits en tröja där det stod No. 1 Fan hade jag köp den på dirr, det är bara så himla koolt.
 
Om inte alla vet har jag varit där en gång tidigare, för ca tre år sedan tror jag det är nu. Då var jag där med min pappa, som hade vad som bäst kan beskrivas en närmast religiös upplevelse, och min fega syster, som inte vågade ta med sig sin ryggsäck genom säkeretskontrollen, vilket ledde till #awkwardtmealáida. Good times.
 
Jag vet inte om jag tycker att det var bättre nu (första gången var ju med familjen och så..)  men de hade en del nya saker som inte fanns när vi var där, vilket gjorde det så himla värt! 10/5 toasters would recommend even the second time around.
 
[Star trek intromusiken]
Om ni tittar rakt fram här så ser ni deja vú nummer ett, NASA Causeway som lerder direkt till Kennedy Space Center.
En stor skylt -allt är stort där, och en byggnad som jag inte riktigt tyckte jag kände igen till höger.
Entrén med allt vad det innebär. Palmer lite överallt förstås, men inte överdrivet mycket folk ändå, väldigt många var utländska turister. Jag tyckte jag hörde någon säga mamma på svenska, mina värdsyskon sa att man kan säga så på engelska också, men jag tycker det är en väldigt stor skilland på mamma och mamma...Ehh
 ja, alltså.. Ni är smarta, ni fattar :)
Obligatorisk gruppbild framför NASA loggan. NASA står för National Aeronautics and Space Administration och grunades år 1958.
Citat från Kennedy där han säger att Amerika ska vara först med att komma till månen för att deras land står för frihet och fred, vilket är budskapet värt att sprida. Rymden ska inte se sig "governed by a hostile flag of conquest" (läs: sovjet).
Ja, såhär såg det ut i själva turistdelen, men lite rocket garden i bakgrunden.
Flaggor från alla länder som är ivolverade i inaternational space station (ISS) som ni kan se på bild i bakgrunden. Vi gick och såg en gratis IMAX film som haldlade om hur de byggde den, samarbetet mellan Ryssland och USA, alla rymdpromenader, shuttlarna som tog med sig nya delar att fästa vid det som redan var på plats.
Deja vú nummer två, hehe nästan allt gav flashbacks faktiskt ;) Kön till de gratis bussturer som tar dig up and close till där the real action händer. Sorgligt nog hade vi inte samma kille som förra gången. Han. Var. Episk.
Denna lilla låda, a.k.a. Vehicle Assembly Building, är där själva konstruktionen äger rum. För att ge er lite perspektiv varje stjärna i falggan är lika stor som en människa 1,83 meter höga och flaggan i sig är 63,7 meter lång. Sjukt jävla galet stort, på ren franska.
Grejen till vänster heter the crawler om jag inte minns fel, och den transporterar alla farkoster som ska up i rymden till the launch pads. För att minska vibrationer och sådant går den superduperlångsamt med någon slags kejdor över en perparerad  grusväg. Som ni ser är den också inte direkt liten, och gör av med brutalt mycket bränsle per foot. Vi fick veta att transporten av shuttlarna behövde påbörjas dagen innan och kunde hålla på i mer än ett dygn. 
Jag fick sämst bilder på the launch pads p.g.a. fel sida av bussen.
Som en del av bussturen får man se lite filmer innan man blir insläppt i en stor hall. Detta är en film från en uppskjutning av.. Jag tror det var Apollo 8 som var de första att runda månen, dock inte landa.
Ute storhallen med en BFR (Big Fuckin' Rocket). Trots att jag sett den innan blev jag tagen av hur enorm den är.
Ca 150 meter senare har man nått fram till besättningen..
Lite mer Sverige hittade jag. De hade förstasidan från ur många tidningar som helst från morgonen efter månlandingen.
Till Pappa.
Alltså, shaet, någon hjälp. Man undrar nästan om de försökte få dem att se så läskiga ut som möjligt.
Äkta sten från månen, några miljarder år gammal eller vad det stod på skylten. Den är i alla fall äldre än 99.9% av jorden stenar.
Vi åt dyr lunch i solen med femstjärnig utsikt.
Giftshoppen med Tintin! Min värfamilj visste ingenting omTintin, men jag visste inget om en bok de pekade på, så det gick jämnt ut. De hade så mycket grejer, men det ja var närmast att köpa var en sådan där minnerpeng, eller amutlett som var ganska så stor och inneöll metall som hade varit ute i rymden och till/runt månen.
Så, för er som inte vet så ska jag upplysa er nu: NASAs shuttle program, de fem rymdfärjor som sjukts upp som en raket och landar som en glidflygare (Discovery, Endeavor, Atlantis, Challenger & Columbia) är idag det vi ofta associerar med rymdfärjor. De var inte menade för resa till månen utan för deras åternadvändbarthet(?) och har gjort mycket för konstruktionen av ISS, men 2011 lades projektet ner. Många tror att det var slutet för Kenney space centers uppskjutningar, åtminstone tills vidare, men det skickas fktiskt upp saker fortfarande. Satelliter och privata projekt etc.
I och med att jag och familjen (förutom mamma :c) besökte Kennedy Space Center så kort tid efter att projektet hade lagts ned, fanns inte Atlantishallen när vi var där. Nu när shuttleprojektet är pensionerat finns de tre intakta shuttlarna on display i USA (De två andra är i Los Angels och D.C.) och Kennedy har Atlantis.
Det är så brutalt coolt att jag fick se den, men samtidigt så brutalt dåligt ocoolt att det här är den bästa front view bilden jag tog..
 Hallen är dedikerad till shuttle programmet och har en massa information, spel etc. relaterat till det. Det fanns skärmar där man kunde hitta uppdrag och astronauter. Man behöver inte gissa mer än en gång vilken person varje besökande svensk letar upp..
Transportutrymmet är så stort att man lätt kan få plats med att skicka upp en buss till ISS, om man har några hundra miljarder över och känner för det.
Vi avslutar med ett bildbevis på att jag inte kunde kontrollera hur mycket jag geekade ut över att få se en riktig space shuttle på nära håll. Ser nu förresten att ytan inte är sådär Star wars glansig, utan nästan mer som ett lapptäcke av vad som nästan såg ut som tyg, men var någon slags vävd metallblanding.
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här, så det får bli med det sista fakta jag kan komma på:
Kennedy är bara ansvariga för uppskjutningen och lämnar sedan över ansvaret till Houston. Och astronauter har på sig mer än en klocka när de är uppe i rymden för att hålla reda på alla olika viktiga tider.

A Little Bargain Never Killed Nobody (All We Shop)

Publicerad 2014-04-10 05:55:00 i Host family 2.0,

"Whoever said that money doesn't buy happiness didn't know where to shop." - Blair Waldorf
 
Jag köpte faktiskt okaraktäristiskt mycket saker när jag var i Florida, så innan jag skjuter upp det lika länge som black friday shoppingen (fem månader and counting) tänkte jag lägga upp det på lilla bloggisen. Frick, nu kom jag precis på att jag missat att ta bild på en grej, så den får ni nog se nästa gång jag shoppat...
Klocka som är lite craycray med sånt där (blått?!) retro skinnmöster och en adidas tröja till tracksäsongen.
Klänningar, som jag köpt! Who am I lixom? Jag vet inte om jag gillar den vänstra eller inte, men den passar bra på i alla fall :]
En halvt oplanerad souvenir från Kennedy Space Center (bilder frå det inom kort, jag lovar papsen!)och en till klänning(?)!
Ett par shorts, som min värdsyster faktiskt köpte till moi innan Florida för typ 5 dollar. Det är helt galet billigt gämfört med runt 30 dollar som de brukar kosta annnars. Dessutom bjuder jag helt utan extra avgift på lite två veckors worth of tan line.
 
PS. Jag menar inte att det ska ta så lång tid att blogga om florida, men jag har haft det ganska fullt upp med att hinna ikapp med två veckors skolarbete (Bl.a. en engelska uppsats college style som blev 11 sidor med dubbelt radavstånd, exlusive källförteckning.) och trackträning varje dag efter skolan.
 
Värre kommer det också troligtivs att bli, idag bestämde jag mig för att försöka göra både track och baseball. Ja, vi får se hur det blir. Jag behövde fråga hur många spelare som är med i varje lag, nio för er som undrar, och kommer få låna en massa grejer, men det blir nog bra med det. En tjej i Belfast hoppade i veckan stavhopp på en höjd som kvalificerar dig till states andra dagen hon testade på det.

Busch Gardens

Publicerad 2014-04-07 06:10:00 i Host family 2.0,

Hemma i kalla Maine igen, tillbak till verkligheten. Nu börjar nämligen den stora upphämtningen från bloggslackandet. Jag hade det alldeles för trevligt för att sätta mig ner och slösa bort semestertid på att gå igenom bilder!
 
Istället för att gå till en svinigt dyr disneypark i Orlando åkte vi till en vanligt dyr nöjespark i Tampa vid namn Busch Gardens. Bästa beskrivningen jag kan ge är att det är en korsning mellan Liseberg och Kolmården. En blanding mellan nöjespark och zoo som ligger x antal timmar bort från där man bor. Vi såg massor av djur och jag åkte allting som såg läskigt ut.
 
Måste faktiskt skryta lite, det var som att jag förvandlades till typ Spartacus och inte fegade ur eller velade för en endaste sekund. Inte ens i hemlighet utan att säga det till någon. HAhaha, förlåt, men nu kan jag bara inte sluta tänka på en armé av spartanska krigare som åker ner för branten i Flume Ride.
 
Låten blir mer tydlig om ni rullar ner..
 
[Madagaskarlåten: I like to move it, move it]
 
 
Då ska vi se vad jag har att bjuda på:
Vi har lite välkomstskylt.. 
Så har vi lite wannabe marocko(?) och turisfolk..
Vi har lite mer turistfolk...
Vi har lite fågel hanky panky..
Vi har lite se-men-inte-röra miljöer..
Vi har lite "let's settle this aussie style"..
Vi har lite "back off u lill turd or ill feed ur intestines to my offspring"
Vi har lite arrangerat vykortsmotiv..
Lite 90 gradigt fall..
 
Lite THIS IS SPARTA!!
Lite skygga schimpanser..
Och så har vi en tiger/födelsedagsbarn som firades kungligt..
Lite pingvinerna från Madagascar (till er mamma och pappa)..
Lite I like to movit, movit! final med såpbubblor..
Lite thomsongaseller som inte kunde stå stilla..
Lite världens högsta djur på världens längsta avstånd.. 
Lite lata alligatorer..
Lite mass exodus..
Lite fast and the furious parking lot edition..
 
Och tillslut lite Over and out.

Flo-rida

Publicerad 2014-04-02 06:18:00 i Host family 2.0,

Har ni någon gång varit på semester och haft det så bra att ni sagt : "Nä, men vad säger ni, ska vi stanna en vecka till? Vi bara gör det, bokar om flyget och sjukskriver oss."
 
Det finns no inte en enda människa som inte har skämtat om det kvällen innan det är dags att åka tillbaka till verkligheten, men hur många har faktiskt gjort det? Svar: Min värdfamilj.
 
Ja, vi sjukskrev oss inte riktigt, och min värdmamma är egenföretagare, men vi bestämde oss för att åka hem på fredag istället. Flyget är redan ombokat och allting, jag känner mig nästan lite kriminell på något vis!
 
Så var det med det, nu blir det lite mer update från apelsinstaten till en äkta djur.nu sång
[Flo Rida - Low]
Hemmagjord strawberry shortcake!
Första dagen vi åkte ner till poolen. Som ni ser var det molnigt, men jag lyckades ändå bränna mig (y)
Vi har ätit fett lyxigt hemlagat, så på något vis är nästan hälften av mina bilder på tallrikar och skålar.
Vi fick en liten släng av monsunregn och allmän tornadovarning för vårt county.
Cookie dough och chocolate chip glass med jordgubbar och varm chokladsås.
Såhär ser poolen ut när solen är framme. Denna bild är från idag, det var över 80 fahrereneheroiwnf, vilket är ungefär stekvarmt i grader celsius. Varmt nog att bränna sönder mina fotsulor när vi spelade tennis.
Mig barfota på tennisbanan.
 
 
 

All Time Low

Publicerad 2014-03-27 04:53:00 i Host family 2.0,

Är det ironiskt eller är det ironiskt att den enda gången under mitt USA år som jag åker söder om New York så har Florida köldrekord. Vissa delar av staten hade igår de lägsta temperaturerna som fanns dokumententerat för det datumet. Å andra sidan är jag omgiven av palmer, solsken och golfbanor, allt i 20 graders värme. Trots att det var i kyligaste laget för att gå i kortärmat ville jag passa på, speciellt när jag visste att det är minusgrader Maine och de har fått en halv snödag ledigt från skolan.
 
Mycket har hänt sedan förrgår kväll, så jag måste nog spela en till sång för er.
[Toploader - Dancing in the moonlight]
Första planet var sent, men det gjorde inget eftersom jag köpte Veronica Mars boken på flygplatsen :)
Väntar på andra planet...
FLORIDAA!!
När vi hittat min värdmammas hotell åkte vi till TGI Friday's där jag beställde en fried shrimp tallrik. Det slog mig när jag år första räkan (haha, räka, vilket apknas ord)  att jag inte ätit friterader räkor innan. Jag gillar vanliga mer, men det duger i krig.
Somnade på typ tre minuter vid elva i denna säng.
När solen gick upp idag fick jag en första ordentlig bild av hur trädgården ser ut. Det är inte glas utan skärmar, som är väldigt populärt överallt i USA.
Så här ser grannskapet ut, ungefär så amerikanskt det blir.
Det här är en bild från lobbyn, området där mina värdsyskons mormor bor är ett speciellt pensioärsområde. Det är ganska så episkt faktiskt, jag måste prata mer om det imorgon.
Vi åkte en kort sväng till en camping ground där det finns en flod som har alligatorer i sig.
Som tur var såg vi inte några farliga dinosauriebarnbarn.
När vi skulle åka och tanka visade det sig att bensinen var slut. Slut! Är det en grej? Händer det ens?
Tro det eller ej men det här är taget i foaljén till en biosalong. Muppets: Most Wanted blev valet bland två andra familjefilmer.
Idag var vendor night i en av områdets town centers, så utöver den vanliga livemusiken kunde man shoppa. T.ex. en klocka, vilket var precis vad jag gjorde. 
Kvällen avslutades med en middag på Steak n' Shake där jag beställde en Royal burger och en Snickers shake. Very gut.

Bara några timmar kvar nu..

Publicerad 2014-03-25 05:30:00 i Host family 2.0,

...sedan börjar resan till Florida. Jag började packa för mindre än tre timmar sedan, så imorgon kommer jag garanterat att ha glömt något viktigt. Som byxor, eller telefonen. Det låter otroligt att glömma något så viktigt, men jag har kommit på att moblien är kvar på nattduksbordet i bilen påväg till arlanda, och så sent som igår temporärt felplaceradee jag mobilen i en bil. Den kom tillbaka igår, som tur var, men ni förstår min lilla oro.
 
I och med att mobilen återigen blir en regular i mitt liv kommer bilderna också tillbaka. Jag var lite orolig att den inte skulle dyka upp innan jag åkte. Då hade Floridaresan blivit ett väldigt tråkigt uppslag i min framtida scrapbook. Men nu, en liten bildbomb från de dagar innan jag var separerad från mitt minneskort. Som vanligt ackompanjeras bilbomber av lite musik, idag (som alltid) en låt från nostalgilistan.
 [Bob Sinclar - Love generation]
Först lite bilder på en lerfisk som jag gjort i advanced art...
Den är en svensk kannibalfisk..
Den äter alla främlingsfientliga sverigedemokrater..
Det här är lite gamla bilder, nu har jag lagt på ett lager av någonting som gör den glänsande och mer fisklik.
Såhär såg det ut när jag tittade på finalen av One Acts
 Man kunde köpa stjärnor stt sätta upp, eller skriva helt gratis på en plansch vid sidan om.
Denna fina konst fanns på skolan.
Efter teatern stannade vi på ett pizzaställe som såg väldigt amerikanskt ut.
Jag beställde en pizza med ananas på förförsta gången sedan jag kommit hit.
Det var såhär mitt rum såg ut tills klockan tio på kvällen då jag började packa ner saker i väskan jag blivit lånad. Om det ser lite kaosigt ut är det för att det är det.
 

JAG ÄR SMART

Publicerad 2014-03-24 02:47:00 i Host family 2.0,

Igår var jag på teatertävling och såg fina föreställningar som jag gärna skulle dela med mig av om jag hade bilderna från min telefon. Som det geni jag är glömde jag telefonen i min lärares bil (hoppas jag, annars är situationen mycket allvarligare) efter den två timmar långa bilresan hem. Jag var så säker på att den var i bakfickan att jag inte dubbellkollade förens fem sekunder efter att bilen åkt iväg..
 
Idag är det Maple Sunday och eftersom Vermont, New York (state) och Maine är USAs största tillverkare åktes det idag till en lönnsirapstillverkare i trakten som hade öppet hus. Man fick glass med lönnsirap och kunde köpa stora burkar, sockervadd och godis - allt maple flavored. Jag tvingas sno en bild från min värdmamma

Jag svär att i hälften av alla bilder tagna på mig har jag en hårmustasch

Movies don't shut me down, they wake me up.

Publicerad 2014-03-22 03:56:00 i Host family 2.0,

Först och främst: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHH!! OMFUCKIN'G!!!!!!!!11
 
Jag såg precis på Divergent och mina känsor är precis överallt. Jag vet inte om jag vill börja böla eller bryta någons näsben. Det är känslan när man kommer ut från biografen och blodet har en elektrisk ström i sig som gör att ingenting förutom vad man precis såg spelar någon roll. Ni får ursäkta mig, jag måste gå och omvärdera min existens ett litet tag.

Spännande liv

Publicerad 2014-03-20 03:29:54 i Host family 2.0,

Det händer inte så mycket just nu, idag sov jag typ tre timmar när jag kom hem från skolan. Jag tror att det kan bero lite på hemlängtan vilket har varit jobbigt den senaste veckan. Hoppas att det går över i värmen nästa vecka ;D
 
I och med att track inte har börjat än gör jag inte så mycket efter skolan, men i April drar det igång, och då ska det köttas! Jag är så sjukt ur form, men så fort jag kommer hem efter skolan vill jag inte ens gå upp för en trappa, springa på löpband känns inte riktigt aktuellt.
 
Vi ska få snö imorgon, blä. det gör mig så deprimerad att jag måste lista lite saker ag har att se fram emot den närmaste tiden.
 
  1. Åka och titta på the State Finals av One Acts med teatergruppen. (Note to self: find a quote about theater that is not (To be, or not to be..)
  2. Titta på divergent med min värdsyster? Okej. Aaah. Panik.
  3. Track säsongen börjar. (Note to self: find a quote about running that is not Run Forest, Run!)
Jag har inga bilder att dela med mig av, så ni får lite Sagan om Ringen lego från New York istället.
 

I suppose dying's as good an excuse as any to start living

Publicerad 2014-03-16 04:45:00 i Host family 2.0,

Dagen har spenderats på samma sätt som resten av min händelserika långhelg. Det finns verkligen inte mycket att skriva om just nu, det enda jag har gjort på hela dagen är (förutom att vakna och frukost etc.):
  • Skype
  • Pushing Daisies
Som ni ser är det en ovanligt kort lista för ca tolv timmar. Förklaringen är dock enkel: Jag har sett på 12 avsnitt och är nu inne på andra säsongen. Sorgligt nog är andra säsongen också den sista, eftersom serien blev *cancelled* 2009.
 
Något jag bara inte förstår! Visst, det är en av de konstigaste serierna jag har sett, och jag är ibland övertygad om att de som skrev serien var höga som giraffer 99% av tiden, men vem kan motstå den här storyn:
Alla gifs tagna från den här tumblr posten. Cred where cred is due.

Snödag är slödag..

Publicerad 2014-03-14 04:40:00 i Host family 2.0,

Ingen skola idag tack vare gal1 mycket snö. Jag låg och lökade i sängen tills runt klockan ett då jag drog mig upp ur sängen och tvingade i mig själv en bagel. RIP till min hals just nu säger jag bara. Sedan blev det en dusch innan jag kröp tillbaka ner i sängen igen och tittade på LOL. Hot dayum, hur kan den filmen vara rankad 4.1 på IMDB?!
Dagens ord: Cough Drops = Halstabletter  
Enda anledningen till att jag befann mig utanför huset var en kort shoppingrunda till mataffären och färgbutiken.
 
Jag måste bara visa hur många olika apelsiner mataffären hade. Haha:'D Jag kan inte komma över hur de tyckter att de behöver nio olika sorters apelsiner i en stad där man inte kan hitta en känd klädbutikskedja inom en timmes radie. "Yes, I know that Victoria's Secret has their annual spring sale right now, bUT WhAt ABOuT mY ORanEs!?!!?

S för Searsport

Publicerad 2014-03-13 04:34:00 i Host family 2.0,

Jag glömde att ta kort på min bokstav, trots att det var det enda jag kunde tjata om i förra inlägget! Without further ado, here it comes:
 
 [The Script - Hall of fame]

Basketball banquet

Publicerad 2014-03-13 04:04:00 i Host family 2.0,

Förra torsdagen hade basketlaget sin banquet och det är en ganska amerikansk grej som alla sporter anordnar, så jag måste skriva litegrann om det. Egentligen är det bara en middag för att avsluta säsongen, minnas tillbaka litegrann och dela ut Varsity letters.
 
Bokstäverna som, bortsett från the cap and gown, är de mest sammankopplade symbolerna för high school i USA. Ikoniska för många halvsnygga douchebagsi filmer, men jag måste rapportera att jag inte har sett en enda som glidit runt i korridorerna med en sådan. Här säger de att de fäster dem på sin gown när det är dags för graduation. 
 
Är nästan besviken, inte ens i Portland fanns dem. (Förresten missade jag fotbollens banquet, så jag har ingen bokstav från dem :c) Om någon annan utbytesstudent stöter på dessa mystiska varelser ber jag er att diskret ta en bild och dela med sig till resten av oss. Man kan göra det till ett fotoproject; "The High School jock in its natural habitat."
 

Såhär fint hade vi det med all god mat, plus ett stycke diplom. Jag bakade chokladbollar och kladdkaka som mitt bidrag till knytkalaset. Ni kanske kan se de svenska flaggorna, tack till mattetjejerna!

To blogga or not to blogga?

Publicerad 2014-03-12 03:21:00 i Host family 2.0,

Jag hoppas att ni inte tror att jag funderar på att sluta blogga, för det här inlägget kommer att handla om teater, och den rubriken var det enda jag kunde komma på på stående fot (sittande rumpa) förutom "O Bloggen, Bloggen, wherefore art thou Bloggen?" och det kändes inte riktigt rätt att besudla Leonardo DiCaprios namn på det sättet.
 
Hela förra veckan jobbade vi i teatergänget som om vi fick betalt för att hinna klart med alla förberedelser inför den stora kvällen på lördagen. Tidigare hade vi tre föreställningar tillsammans med två andra skolor (en på varje skola), vilket var en slags för-turné innan det var dags för den riktiga tävlingen, kallad One Acts. Nio skolor i vår grupp och de två bästa går vidare till States, för att tävla mot skolor från hela delstaten.
 
Alltså, åh! Det var bara så himla fantastiskt kul! Alla skolor hade gjort T-shirts med sin pjäsnamn, så det fanns gott om lagkänsla, men samtidigt är theater kids, som min lärare säger, så himla schyssta och stöttande mot sina "rivaler". Kanske för att man inte riktigt spelar mot varandra på samma sätt som andra sporter med mål och sådant. Det finns inget andra gör på scenen som kan göra ditt framträdande sämre.
 
I alla fall, vi fick se alla de andra pjäserna förutom den som var innan oss, och majoritieten av dem var riktigt bra. Alltså, riktigt, riktigt bra. Nu talar vi sådan skit som vi ett tilfälle när en pjäs, som jag redan sett tre gånger innan under träningsturnén, gjorde en liten ändring, bara en detlaj, som fick mig att få gåshud ner till halv ryggen. (De vann förresten. Så grymt värda det, med elevskriven pjäs och allting!) Sådan skit med killar som spelar killar utklädda till tjejer och repliker som "You wretched turd-burglar!". Då skrattade jag non-stop i 40 av 40 minuter.
Bild från prisceremonin eftersom man inte fick ta kort medans ett framträdande. Vi kom sexa, men jag är glad ändå. Vi hade en svår pjäs som domarna gav mycket bra kritik åt oss ändå. Jag klarade av att inte gå in mitt under en scen, flytta något när det inte skulle flyttas eller röra något som kunde fått oss diskvalificerade. Kort och gott, gjorde mitt job som stage crew. Dessutom fick vi, jag, ett gruppris för bästa set design, vilket var mer än vad jag hoppats på, så nu kan jag kalla min teaterkarriär för en success ;D
 
 

Mitt liv den senaste tiden

Publicerad 2014-03-04 04:55:06 i Host family 2.0,

Det har varit lite dålig uppdatering av min vardag, med skolan och sånt. Så mycket har handlat om att hinna ikapp, men det händer en massa saker medans man gör det, så nu tänkte jag uppdatera bort senaste tidens jetlag.
 
  1. Jag har börjat träna inför track season och fått så mycket träningsvärk i bland annat magen att det gjorde ont att existera i fyra dagar. Dessutom delades kvartalets utmärkelser ut i skolan, och pluggisen (haha, jag är så trött på skolan det är inte ens kul längre) kammade hem tre. Poetry Out Loud var den mest unika jag fick av de tre, Habits of Work fick säkert 3/4 av skolan ta emot, så det är egentligen inget speciellt.
     
  2. Som avslutning på the American Dream projektet (läraren gillade starkt min intervju med dig mamma!) hade vi en Night of Dreams där vi läste upp lite arbeten och fick "äta som världen". Det betyde att man tog en lott som bestämde vad man fick till middag. Majortieten fick vatten, linser och ris medan två eller tre fick en gourmetmiddag med kött, bröd och t.o.m. cheescake till efterrätt. Min mat är i den understa bilden...
     
  3. En stor del av min tid har lagts ner på teater. Vi har haft tre övningsframträdanden framför andra skolor som också ska tävla i One Acts, som är en teatertävling för skolor. Vi har mycket jobb kvar tills showtime på lördag, men jag tror på oss. En stor det av det beror nog på att jag inte kommer att vara på scenen alls, förutom när jag flyttar runt lådor, pallar och träd. Bild två är bara ännu en bild på mina stor luncher, tredje bilden är en bild på mitt rum i kaosigt tillstånd, bättre nu dock. Sista bilden fick hoppa in som platsfyllare, mina tider är bajs för mig. Det är i miles och inte km, hade bara varit sorgligt om jag i princip tredubblat min tid, men ändå, det är inte snabbt nog.

No more slam dunks

Publicerad 2014-03-04 03:59:00 i Host family 2.0,

Lite sent, men ni är den här, andra delen av hur mitt lov var. Basket, var vad det var. Tydligen är det traditionen att slutspelet i basket alltid intfäffar under detta lov. Det är på ett sätt väldigt smidigt, speciellt om man bor i huvudstaden Augusta där matcherna spelas, men på ett annat sätt extremt omständigt. Jag tvingades att åka hemifrån vid halv sju två dagar av lovet för att hinna dit från the camp. 
Men det är inte det vikitgaste, det häftiga är att vi tog oss till slutspelet. Vi förlorade semifinalen för Western Maine Class C. Jag skrev fel i ett tidigare inlägg eftersom jag trodde att kusten skulle räknas som east (Hur konstig är inte tjag?) men det visade sig att för att jämna ut grupperna spelade vi i western. Tror jag. Ärligt talat så lyssnade jag ine så hemsk noga efter de första tio sekunderna av förklarigen jag fick.
Hursomhelst var det svinhäftigt att vara där, communityt i Searsport är helt sjukt stöttande när det gäller tjejernas basket, och typ 200 pers från oss hade kört en timme dit för att kolla på matcherna. Som ni kan se var stället ganska så proffsigt och jag missade i princip alla min skott framför kamerorna. Ja, matcherna följdes av lokalradio och tv, man kan nog se det online. Ínte för ni kommer se mycket mer från mig än 5 meters spurter till vattenbordet. No 1. Water Girl! 
En sådan här fin påse med snacks etc. fick vi inför båda slustpelsmatcherna, observera att jag blev uppgraderad till dubbenolla.

Vår förlust betydde att vi fick åka hem utan pokal och avrundade vår basketsäsong lite.. rundare(?) än vad vi hoppats på. Nu är det bara att kötta med träningen och vänta på att track season (friidrott) ska börja om några veckor.

Om

Min profilbild

Ida Eriksson

Utbytesstudent i Belfast, Maine. USAs östkust. Om några frågor skulle dyka upp är det bara att fråga på. Har jag lovat en skype-date med dig kanske det är bra om du påminner mig via ansiktsboken. Även om vi inte har pratat på föralltid och du inte tror att vi är riktiga vänner så får du ändå gärna kommentera :)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela